Han vill göra vasektomi...

Du stänger ju inte dörren till fler barn, bara fler barn med honom.

Och att du har ansvar att ge dina barn ytterligare ett syskon. Det handlar ju om dig och dina önskemål, låtsas inte att det handlar om dina barns behov. 

Ur ett annat perspektiv.. du kan inte på förhand veta vilket barn du får i framtiden och vad det barnet gör med er som familj och ert förhållande. Det är ingen slump att majoriteten av alla förhållanden kraschar under småbarnsåren. 

Han kan ju faktiskt ta  ansvar ur just det perspektivet och vill inte utsätta ert förhållande för ännu mera press och stress än ni redan har. 

Det är inte en hundvalp ni dealar med utan en hel familj sätts på prov med ännu ett barn med allt vad det kan innebära med tuffa tider, sjukdomar och prövningar..  

Du är nog så illa tvungen att se det hela ur flera perspektiv och tänka utanför dig själv. Detta handlar inte om dig utan om er som familj och älskande par och att din vilja inte är viktigare än hans . 

Men det är ju vad du känner. De är ju två , dessutom med liten ålderskillnad så de har ju redan varandra. Det är helt ok att vilja ha många barn, jag väntar själv mitt fjärde. Men du har inget ansvar mot dina barn att skaffa ett tredje. Hade det varit typ 10 år mellan som med min första och andra hade jag förstått om du hade tänkt så men inte med nästan jämngamla barn. 

Och vill inte din man ha fler är det ju inte så mycket du kan göra, du kan föreslå andra sätt men han bestämmer ju själv över sin egen kropp. Det var nån annan som var sur för att mannen inte ville sterilisera sig och det är precis lika fel. 

Man kan också se det såhär. TS kan få flera barn oavsett men han stänger dörren för all framtid.

Man vet ingenting om framtiden men man kan se framåt. Här i Sverige slutar 50% av äktenskapen i skilsmässa. Statistiskt har TS 50% chans att i framtiden bilda ny familj medan partnern har 0 %. 

Så frågan borde istället vara om TS make inser att TS längtan efter ett till barn kan göra att deras relation inte kommer att hålla. Är han redo att äventyra relationen? 

TS kanske inte känner så just nu men hur känner hon om några år ?

Beslutet att sterilisera sig borde man vara två om på samma sätt som att man borde vara två om att besluta abort.  

Så man kan bara "bilda familj" med biologiska barn? Adoptiföräldrar, de med barn som tillkommit genom ägg- eller spermadonation, bonusbarn... de är inte familjer??

Frågan kanske också kan vara om TS är beredd att äventyra relationen pga sin önskan om fler barn?

Till sist: TS man vill sterilisera sig, TS vill inte att han gör det. Hur ska beslutet landa i så fall om de är två om att fatta det? Tänk efter noga innan du svarar, ponera att ingen av dem ändrar sig.

Om ingen av dem ändrar sig så kan de se fram mot några jobbiga år där relationen kommer att sättas på prov. 

Det fungerar nämligen så här; Relationer handlar om att kompromissa med egot. Klarar man inte detta utan ställer sig på var sin sida är det i princip kört.

Kompromissen här skulle vara att mannen, för sin hustrus skull låter bli att sterilisera sig. Eller att TS för sin mans skull bestämmer sig för att det inte blir flera barn.  Det är bara att välja, båda kan inte få sin önskan uppfylld.

Naturligtvis kan man adoptera, få bonusbarn osv. Men det kan hända mannen gärna vill ha barn med en ny partner. Det är inte bara kvinnor som vill ha barn med den man älskar, det vill även män. 

OK, mannen går med på att inte sterilisera sig för TS skull utifall han eventuellt skulle ändra sig framöver. Ska TS gå med på att göra abort om det ändå blir barn och mannen INTE har ändrat sig? Eller vad är hennes kompromiss i det fallet? En kompromiss är när båda parter gör eftergifter.

Om TS man steriliserar sig kan TS fortfanade få ett tredje barn, via ny karl eller insemination. Hon kan ju alltid hoppas att mannen stannar efter inseminationen. 

Mannen har förhoppningsvis redan två barn med den han älskar, nämligen TS. Man kan absolut tycka att två barn räcker och älska någon utan att skaffa fler, även om det är en ny partner. Den nye kanske redan har barn hon pckså, känner sig färdig eller inte vill ha några. När man är "runt 35" så tycker jag nog man är mogen nog att kunna fatta ett sådant beslut.

När en part vill ha (fler) barn och den andra inte finns ingen kompromiss. Man kan inte skaffa ett halvt barn.
Antingen blir det fler barn eller det blir det inte. Det är i alla fall bara en som får sin vilja igenom. Förutom om man går isär.

Hennes kompromiss är att helt slå barn ur hågen.  Naturligtvis skydda sig på bästa sätt. Det finns otaliga typer av preventivmedel ink. kondom att tillgå.
Om olyckan ändå skulle vara framme och efter samråd med maken så gör hon abort. 

Har aldrig påstått att mannen inte är mogen att ta detta beslut, utan mera om att livet händer och vem vet, TS kanske förälskar sig i  en ny karl som vill ha barn med henne.  
Åren går och mannen träffar en ny kvinna med/utan tidigare barn. Då är det mycket möjligt att mannen vill ha barn med henne. Då ångrar han sig.

Själv har jag erfarenhet av detta. Det första min man frågade mig när vi träffades var om jag ville ha barn. Jag svarade att det inte var speciellt viktigt för mig. Vi gifte oss och något av det första min man gjorde var att undersöka om det gick att återställa sädesledarna.  Det gjordes två operationer utan att det lyckades. Vi satsade på IVF, som var väldigt påfrestande för mig. Det var hela tiden han som ville ha barn mer än mig. 

Vasektomi tar tid, remiss, psykologsamtal. Min ma har väntat nästan ett år nu på operationen..så det kan dröja i vissa landsting.

Tips är att inte göra en grej av det. Säg att ni kan börja med spiral eftersom det är enklare än en operation. Låt det gå några år och njut av familjen. Vill ni ha barn sen (när familjelivet lugnat sig) så tar ni det beslutet då.

Oavsett så får du också ställa in dig på att din dröm kanske inte är hans dröm, och det måste respekteras. Men ibland kan man ändra sig