• Anonym (M)

    Pappa vill bestämma

    Jag är särbo med min make och vi har två barn 12 och 15 år. De bor hos mig, men vi umgås alla med pappa på helgerna, hos mig eller honom. Han bor kvar i vårt gamla hus där barnen växte upp. 


    De vill helst vara i min lägenhet, men är med på att åka till pappa nä vi ska dit. PappaN vill ju helst att vi är där varje helg och så mycket som möjligt, men ingen av oss vill vara där mer än 1-2 nätter. 


    Nu är jag ledig imorgon och har jobbat mycket fredag och lördag, då var barnen med honom. Idag söndag har vi varit tillsammans. Han föreslog att vi skulle stanna kvar till måndag,så jag sa att jag skulle höra med barnen. Det tyckte han inte, utan vi skulle bara bestämma. Jag pratade ändå med barnen och 15-åringen sa ja men 12-åringen sa nej. Jag formulerade det till pappans fördel, för jag vet att han skulle bli mycket besviken och arg om det inte blev så. 
    Han känner sig ensam under veckorna och vill vara med sin familj, det är inte han som har velat ha särboskap. 
    Barnen säger ofta ja för att han inte ska bli ledsen och arg. 


    Nu ville dottern hem, även om jag sa att vi kan åka hem imorgon förmiddag, men hon längtade hem. Jag gick då med på att köra hem henne själv och sen åka tillbaka till min man och son. 


    Min man blev arg (av besvikelse) och sa att jag daltar med henne, att hon får sin vilja fram för mycket. Man ska bara bestämma det, inte fråga. Men hon ville verkligen inte vara kvar utan, hon längtade hem. Hon känner att det blir för många dagar. Det handlar inte om att få sin vilja fram. Barnen var inte heller förberedda på att stanna längre än till söndag. 


    Jag sa att det är nog bra att ha lite framförhållning, så att de vet innan. Men det tycker inte han behövs. 


    Nu sa min man att han tänker göra något roligt med sonen och hon får inte vara med. Som för att straffa henne. ?Hon ska få se? liksom.Han har gjort så mycket för henne, hon har haft kompis hemma, han tänker snart inte ställa upp mer. 


    Jag sa att han inte ska ta det så. Barnen måste få vara med och bestämma sånt. Hon ville absolut hem till lägenheten och klarar sig bra själv. Man kan inte ta illa upp som vuxen. Besviken förstår jag men jag vill inte tvinga dem till att vara där längre än planerat. Jag stöttade henne i det, trots att jag försökte övertala henne, för pappas skull. 


    Ska barnen Inte ha nån talan i detta? Gör jag fel?


    Hur kan jag formulera mig för att han inte ska ta det personligt och bli så upprörd? 
    Jag kommer säga sen till honom att hon brukar fråga efter honom, vilja att han ska vara med på saker, vill hälsa på och att han ska komma till oss. Längtar efter honom ibland. Om han reagerar så här, så kommer han att förstöra det kanske. 

  • Svar på tråden Pappa vill bestämma
  • Jemp

    Det beror väldigt mycket på, skulle jag säga.

    Blir nyfiken till att börja med hur du menar att det här inte skulle handla om att få sin vilja igenom? Från både pappans och dotterns håll?

    Det är rimligt tycker jag, att kräva familjetid ibland och låta barn/ungdomar bestämma ibland. Det beror ju också på om hon hade några planer eller ej. 


    Att göra saker ensamt med ett barn, eller med de som är på plats, är ju inget konstigt i sig. Däremot väldigt dumt att göra det som ett straff mot den som inte är med.


    Er situation kanske blir lite speciell eftersom han inte verkar ha något eget ansvar för dem (sen hur länge?) men att påstå att man ska sluta ?ställa upp? för sitt barn är ju jättekonstig inställning. 

  • MsM84

    Självklart behöver barnen förberedas på var de ska vara och få vara delaktiga i besluten. De är så pass stora. Pappan behöver växa upp och inte lägga sitt mående på barnen och inte straffa barn som ?väljer bort honom?.

  • Anonym (Jo)

    Med tanke på barnens ålder så bör man lyssna på deras vilja så långt det är möjligt, och rimligt. Ni är särbos, det är ungefär som när man har separerat och ska komma överens om var barnen bor och i det läget lyssnar man mycket på barnens vilja.

    Han är barnslig som vill straffa ut dem och jag förstår varför du inte kan bo med en sådan man. Varför är ni fortfarande ett par?

  • Anonym (Jo)

    Sedan skulle jag också råda dig till att inte tassa på tå när det gäller att informera pappan. Säg som det är, som ett konstaterande. Lägg inga känslor eller värderingar i svaret. Han är en vuxen man, han får ta eget ansvar för sina reaktioner. Det är inte meningen att du ska behöva bädda in honom i bomull, det är bättre han vänjer sig vid att han inte alltid kan få som han vill och att han inte är universums centrum.

  • Anonym (Skyll dig själv)

    Ännu en barnslig man.

    Hans förlust, för oddsen att en dotter är där och bryr sig om att personalen inte byter på honom på hemmet en dag är typ 3ggr så troligt som att en son gör det...

  • Anonym (M)
    Jemp skrev 2024-07-28 20:39:11 följande:

    Det beror väldigt mycket på, skulle jag säga.

    Blir nyfiken till att börja med hur du menar att det här inte skulle handla om att få sin vilja igenom? Från både pappans och dotterns håll?

    Det är rimligt tycker jag, att kräva familjetid ibland och låta barn/ungdomar bestämma ibland. Det beror ju också på om hon hade några planer eller ej. 


    Att göra saker ensamt med ett barn, eller med de som är på plats, är ju inget konstigt i sig. Däremot väldigt dumt att göra det som ett straff mot den som inte är med.


    Er situation kanske blir lite speciell eftersom han inte verkar ha något eget ansvar för dem (sen hur länge?) men att påstå att man ska sluta ?ställa upp? för sitt barn är ju jättekonstig inställning. 


    Tack för ditt svar. Barnen gör ofta saker för att inte pappa ska bli ledsen och besviken (och arg) 
    vi kräver familjetid genom att umgås på helgen, det accepterar de och tycker är bra. Men nu blev det över till måndag och då ville jag fråga dem om vad de tyckte. Ändå vinklade jag frågan till pappans fördel. Vill hon absolut hem (de ser lägenheten som hemma) så vill jag stötta henne i det. 


    hon hade inga planer men längtade hem. Det är lite speciellt hos pappa. 


    2 år har vi varit särbos. 

  • Anonym (M)
    Anonym (Jo) skrev 2024-07-28 20:49:13 följande:

    Sedan skulle jag också råda dig till att inte tassa på tå när det gäller att informera pappan. Säg som det är, som ett konstaterande. Lägg inga känslor eller värderingar i svaret. Han är en vuxen man, han får ta eget ansvar för sina reaktioner. Det är inte meningen att du ska behöva bädda in honom i bomull, det är bättre han vänjer sig vid att han inte alltid kan få som han vill och att han inte är universums centrum.


    Ja jag gör nog det lite. Det har öppnats en avgrund för honom i och med detta. Jag gör plötsligt saker själv och stöttar barnen i det, men uppmuntrar dem att vi ska till pappa och pratar om det positivt. 


    Han har tappat fotfästet. Jag vill inte sänka honom fullständigt, jag vill att han ska ha näsan över vattenytan. 

  • Anonym (M)
    MsM84 skrev 2024-07-28 20:43:01 följande:

    Självklart behöver barnen förberedas på var de ska vara och få vara delaktiga i besluten. De är så pass stora. Pappan behöver växa upp och inte lägga sitt mående på barnen och inte straffa barn som ?väljer bort honom?.


    Tack för ditt svar. Ja jag tycker också det. Han verkar tro att de är små barn?? 


    vi flyttade för att det var dåligt att bo här och med honom av olika orsaker. Han skärper sig jättemycket, därför går det fortfarande. 

  • Anonym (Jo)
    Anonym (M) skrev 2024-07-28 21:34:06 följande:

    Ja jag gör nog det lite. Det har öppnats en avgrund för honom i och med detta. Jag gör plötsligt saker själv och stöttar barnen i det, men uppmuntrar dem att vi ska till pappa och pratar om det positivt. 


    Han har tappat fotfästet. Jag vill inte sänka honom fullständigt, jag vill att han ska ha näsan över vattenytan. 


    Ts, du kan inte ta ansvar för hans mående. Du är ju inte elak mot honom! Bara det att sanningen finns där och den blir inte lättare för att man har silkesvantar. Det jag menar är att om du beter dig som att det är en "grej" då färgar det av sig. Tänk lite skillnaden mellan att leverera sådan info som att dottern vill vara hemma, om du å ena sidan står med ledsna valpögon eller bara neutralt konstaterande (inte sur, kall eller nånting sånt), det gör skillnad för hur andra tar emot informationen.
  • Anonym (Tänker)

    Alltså jag känner med pappan även om han kunde hantera situationen bättre. 

    Kan inte pappan komma till er om det blir jobbigt att sova hemifrån för barnen? 

Svar på tråden Pappa vill bestämma