Arg

Tror inte han är psykopa, men har ett jäkla märkligt beteende. Var liksom arg och vägrade prata i över 12 timmar. Förstört min resa med sitt beteende och på flyget hem när jag frågade var han skulle sitta sa han argt att jag kunde ta ha hans fönsterplats så jag skulle hålla mig lugn. Jag hade förvisso kallat honom inte klok dagen innan i ett anna utbrot där han sagt att jag startar bråk, men annars säger jag ingenting när han är sådan. Han kräver att vi ska prata då, att jag mer eller mindre ska erkänna att jag startade bråket. 

Utöver det är det ju då snacket han kör med. Han säger ibland saker som är nedlåtande, pratar om 10 poängare som velat ha honom osv. 

Ts, hoppas du inser att det är dags att lämna den där idioten. Det där kan knappast vara din drömkille, eller hur?

Det sjuka är att inte förrän jag satt det hela i text ser jag hur sjukt det är. Nej, så här beter sig ingen drömkille åt. Han säger alltid att jag är känslig eller fatt han bara skojar då han kläcker ur sig saker. 

Förminskning kallas det när han säger att du är känslig p ådet där sättet. En härskarteknik och varningssignal om att han är ett pucko.

Bit ihop, ni är snart hemma och då bör du propsa på att han ska flytta, som han har sagt. Sätt ner foten om att det ÄR slut, inte för att han vill utan för att du har fått nog. Om det är ditt boende så ge honom skriftligt besked om att han ska vara ute om tre månader. Då kan du ta hjälp av KF med avhysning sedan. Om ni har gemensamt och du känner att du ändå vill flytta så passa på att börja leta på egen hand, du kan säga upp din del av ett hyreskontrakt utan att karln behöver gå med på det. Ägande blir svårare förstås men då kan man ta till tvångsförsäljning.

Läs på lite om psykopater och narcissister...

+1

Visst finns det tillfällen då man ska be om ursäkt och släta över. Men när den andra har svårt att se sin del och dessutom tar upp separation flera gånger är det dags att börja ge upp.

På något sätt behöver man som person faktiskt hantera sig själv och sina tillkortakommanden, och inte fan kan jag rekommendera en annan människa att svälja skit, tacka och ta emot och "ha husfrid".

Nä, man kan absolut släppa saker, det behöver man i en relation, men om någon håller på och pratar om att bryta upp så får man faktiskt som partner "passa på".

För det finns relationer där man faktiskt har konstruktiva konflikter, och där man respekterar den andre.

Han låter som en trotsig 5-åring ,som inte vet bättre.Så jobbigt och negativ energi!Hur går det nu,surar han fortfarande?Jag hade hellre varit ensam än med sådan partner.

När jag drar upp saker han sagt har han enligt sig själv aldrig sagt det. Idag sa han att det ä inget roligt att vara hemma när jag är som jag är. Påtalade att jag tycker inte heller det är kul. Han kontrade med att han skulle resa iväg istället. Jag känner mig så ledsen över allt och kan faktiskt inte vara trevlig .

Fortfarande är det enlighet honom jag som betett och beter mig illa. Bara jag. Han ställde ju till drama för bagatellsaker. Kan omöjligt vara mitt fel att han dampar ut för att busschauffören ber honom hämta en utskrift på bussbiljetter vi hade online. Vi hade gott om tid och kontoret vi skulle hämta biljetterna på låg bara tvärs över gatan. 

På sista stoppet då vi skulle till stan blev han arg för att hans internet strulade, han visste inte riktigt var vi skulle och när jag sa att det var bäst att han bestämde skulle han inte åka längre. Sen sa han att han åker minsann själv för att komma tillbaka utan att ha åkt.

Nä, hur nån annan beter sig kan knappast vara ditt fel och visst kan man stundtals i en relation blanda ihop detta..... Men ÄR det så att den andre är en idiot, så är det dags att faktiskt planera för något annat, inte att be om ursäkt, att orka mer och att stå ut.

Jag tycker ofta man hör folk berätta om droppen som får bägaren att rinna över, och rent krasst så är hösten en tid då många separerar....

Din partner kan ju skärpa till sig, eller inte och han lär ju knappast kunna se sitt problem om du ber om ursäkt... Så alternativet att faktiskt säga emot är tämligen rimligt.

Eftersom han sagt saker som är nedlåtande och mer eller mindre kräver ursäkt av mig för att jag alltid skapar bråk trots att det vid tillfällen är så att jag inte sagt något alls. 

Just nu är stämningen hemma så spänd och tråkig. Vi pratar knappt, äter inte ihop, igår la han sig utan att säga godnatt ens. Jag kan inte se någon räddning i detta. Jag känner mig sårad.

Det är en gammal god regel att man aldrig ska lägga sig och vara osams. 

Kan ni inte reda ut ens ett tjafs om vardagliga saker innan sovdags så finns det ju noll hopp om de stora sakerna i livet, som när en blir utan jobb och måste veckopendla mitt i småbarnstiden, eller en inte vill ha ett barn men det ändå blir en till graviditet, eller man har stora konflikter pga släkt och mår dåligt.

Man vet hur besvärlig en person är att leva med på vilka saker de tycker är värda att bråka om.

Dumpa honom. Han är inget att hålla i när det blåser

Ts, det blir inte bättre eller lättare för att du drar ut på saken. Dra av plåstret och säg åt honom att det är slut mellan er. Några dagar senare kan du också berätta att du vill att han flyttar ut.

Hur bor ni nu, ägt eller hyrt? Står ena eller båda på kontrakt?