Arg

Ja det tycker jag. Just nu är det skit samma om du har gjort fel eller inte, jag tycker du ska bita ihop så att inte resten av semestern blir förstörd också.

När ni kommer hem behöver ni ta hjälp utifrån. Ni har problem båda två! Detta kanske ni kan ordna genom parterapi, kan hända att någon av er också behöver en separat samtalskontakt också för att reda ut annat än bara kommunikationsproblem, t ex aggressionsproblem som kan ligga kvar osv.

En liten parentes så känns det verkligen stressigt att hålla på att byta stad så där som ni gör, för mig är inte det en lugn och vilsam semester, bara stress. Jag hade nog mått sämre efter en sådan resa än före, särskilt som man brukar behöva semesterveckorna till återhämtning. Jag skulle nog också ha varit mer lättirriterad då.

Jag tycker också att resande med ständig flytt och byten är jobbigt och jag blir lätt  irriterad. Så be om ursäkt om du tror det hjälper, för husfridens skull. Men när ni är hemma behöver ni ta ett snack om det som hänt och om ni öht passar ihop. Eller om det bara är resor av denna typ som ni ska undvika.

Det kanske har varit stressigt att resa runt för honom.. Jag vet inte hur han uppfattat det. Jag tror mest problemet handlar om att han inte kan språket så bra. Han har själv velat aktiveras under semestern och göra massa saker. Vilket har varit lite intensivt i min mening.

Resan började redan dag två med dåligt humör och ilskan har varit återkommand.. Jag har naturligtvis också blivit sur/arg när han skämtat om att lämna mig och skaffa andra (yngre) brudar m.m. 

Jag har blivit ledsen och gråtit, vilket jag fått emot mig. Jag känner mig sårad då han säger dessa saker eller att jag startar bråk när jag inte varit i affekt.

Oavsett så får vi se hur detta slutar. Han har trots allt sagt att det är lika bra att vi avslutar relationen och att jag får hjälpa honom att hitta en annan bostad.

Ts, jag är ledsen att säga det men jag känner igen mönstret. Jag skulle säga att det kan vara läge att dra sig ur relationen för antagligen kommer inget att bli bättre. Han säger själv att ni ska göra slut så snälla ta chansen! Du ska inte hjälpa honom med bostad däremot, det får han fixa själv, men ut ska han.

Aggressioner över småsaker, skuldbelägga dig för det, trycka ner dig genom att skoja om andra kvinnor, skuldbelägga dig igen när du har normala reaktioner och är ledsen. Nej ts. Det finns bra män där ute!

Om ert konfliktmönster är att du bara ska böja dig för hans ilska och inte få säga det du anser i ett gräl samt alltid be om ursäkt, då ser jag ingen anledning att vara kvar i relationen.

Vuxna personer tar timeout när de är för arga, och sen reder man ut saker när man kan tala civiliserat igen, samt ev. har ätit något, för då blir oftast saker magiskt mycket enklare.

Man ska alltid lyssna på en man när han säger att han vill bryta! Låt det vara slut. Ni har ändå ingen framtid med tanke på hans beteende. Det finns ingen anledning att vänta ut någon som utsätter en för psykisk misshandel, vi pratar år OM han någonsin kommer till insikt och sedan dessutom går i terapi för att förändra sina mönster. Stånga inte huvudet mot väggen ts!

Psykopat..?

Och lägenhet kan han leta efter själv!

Jutina: Det här med att ha sex när man hälsar på hos familjemedlemmar är ett riktigt konstigt beteende!