Arg

Min sambo och jag har varit på semester utomlands. Vi har åkt runt lite och inför varje byte av stad har han blivit arg. Han säger då att det är jag som alltid startar bråk.

Jag är medveten om att jag kan ha varit småsur, men just vid övergångarna är det han som stressat upp sig. De två första gångerna under semestern trodde jag att det var jag som startar bråken och bad om ursäkt. Igår då vi skulle byta stad för hemfärd blev han jättearg över en bagatellsak. Han vill gärna ?prata ut? då han är arg på mig, vilket leder till att jag inte kan eller vill prata. Jag sa att jag vi inte prata så länge han är arg och då var han helt tyst under bussfärden som varade i 4,5 timma.

Idag uppstod samma grej. Vi har byte en längre tid på en flygplats och hade bestämt innan att vi skulle kolla in stan. Vi skulle iväg men han blev arg igen och ville inte åka för att jag sa att han får bestämma vilken hållplats vi ska av på. Jag är trött och ledsen redan innan.

Nu går han förbi mig och stirrar argt på flygplatsen men i övrigt låtsas som att jag är luft. Han har sagt att jag ska leta lägenhet åt honom och att vi borde skita i allt. De där hoten som kommit under resan. Under resan har han också sagt saker som sårar men han skrattar och säger att jag är barnslig eller känslig.

Ska jag sträcka ut min hand och be om ursäkt så vi får det lugnt nu?

Anonym (Känner mig sårad) Trådstartaren

Wed 24 Jul 10:10

#4

Det kanske har varit stressigt att resa runt för honom.. Jag vet inte hur han uppfattat det. Jag tror mest problemet handlar om att han inte kan språket så bra. Han har själv velat aktiveras under semestern och göra massa saker. Vilket har varit lite intensivt i min mening.

Resan började redan dag två med dåligt humör och ilskan har varit återkommand.. Jag har naturligtvis också blivit sur/arg när han skämtat om att lämna mig och skaffa andra (yngre) brudar m.m.

Jag har blivit ledsen och gråtit, vilket jag fått emot mig. Jag känner mig sårad då han säger dessa saker eller att jag startar bråk när jag inte varit i affekt.

Oavsett så får vi se hur detta slutar. Han har trots allt sagt att det är lika bra att vi avslutar relationen och att jag får hjälpa honom att hitta en annan bostad.

Anonym (Känner mig sårad) Trådstartaren

Thu 25 Jul 11:24

#11

Anonym (Kl) skrev 2024-07-25 00:27:06 följande:

Psykopat..?

Och lägenhet kan han leta efter själv!

Tror inte han är psykopa, men har ett jäkla märkligt beteende. Var liksom arg och vägrade prata i över 12 timmar. Förstört min resa med sitt beteende och på flyget hem när jag frågade var han skulle sitta sa han argt att jag kunde ta ha hans fönsterplats så jag skulle hålla mig lugn. Jag hade förvisso kallat honom inte klok dagen innan i ett anna utbrot där han sagt att jag startar bråk, men annars säger jag ingenting när han är sådan. Han kräver att vi ska prata då, att jag mer eller mindre ska erkänna att jag startade bråket.

Utöver det är det ju då snacket han kör med. Han säger ibland saker som är nedlåtande, pratar om 10 poängare som velat ha honom osv.

Anonym (Känner mig sårad) Trådstartaren

Thu 25 Jul 14:23

#13

Anonym (Ja) skrev 2024-07-25 12:26:34 följande:

Ts, hoppas du inser att det är dags att lämna den där idioten. Det där kan knappast vara din drömkille, eller hur?

Det sjuka är att inte förrän jag satt det hela i text ser jag hur sjukt det är. Nej, så här beter sig ingen drömkille åt. Han säger alltid att jag är känslig eller fatt han bara skojar då han kläcker ur sig saker.

Anonym (Känner mig sårad) Trådstartaren

Thu 25 Jul 21:07

#18

Lönnsirap skrev 2024-07-25 17:53:55 följande:

+1

Visst finns det tillfällen då man ska be om ursäkt och släta över. Men när den andra har svårt att se sin del och dessutom tar upp separation flera gånger är det dags att börja ge upp.

På något sätt behöver man som person faktiskt hantera sig själv och sina tillkortakommanden, och inte fan kan jag rekommendera en annan människa att svälja skit, tacka och ta emot och "ha husfrid".

Nä, man kan absolut släppa saker, det behöver man i en relation, men om någon håller på och pratar om att bryta upp så får man faktiskt som partner "passa på".

För det finns relationer där man faktiskt har konstruktiva konflikter, och där man respekterar den andre.

När jag drar upp saker han sagt har han enligt sig själv aldrig sagt det. Idag sa han att det ä inget roligt att vara hemma när jag är som jag är. Påtalade att jag tycker inte heller det är kul. Han kontrade med att han skulle resa iväg istället. Jag känner mig så ledsen över allt och kan faktiskt inte vara trevlig .

Fortfarande är det enlighet honom jag som betett och beter mig illa. Bara jag. Han ställde ju till drama för bagatellsaker. Kan omöjligt vara mitt fel att han dampar ut för att busschauffören ber honom hämta en utskrift på bussbiljetter vi hade online. Vi hade gott om tid och kontoret vi skulle hämta biljetterna på låg bara tvärs över gatan.

På sista stoppet då vi skulle till stan blev han arg för att hans internet strulade, han visste inte riktigt var vi skulle och när jag sa att det var bäst att han bestämde skulle han inte åka längre. Sen sa han att han åker minsann själv för att komma tillbaka utan att ha åkt.

Anonym (Känner mig sårad) Trådstartaren

Fri 26 Jul 10:24

#20

Lönnsirap skrev 2024-07-25 21:59:04 följande:

Nä, hur nån annan beter sig kan knappast vara ditt fel och visst kan man stundtals i en relation blanda ihop detta..... Men ÄR det så att den andre är en idiot, så är det dags att faktiskt planera för något annat, inte att be om ursäkt, att orka mer och att stå ut.

Jag tycker ofta man hör folk berätta om droppen som får bägaren att rinna över, och rent krasst så är hösten en tid då många separerar....

Din partner kan ju skärpa till sig, eller inte och han lär ju knappast kunna se sitt problem om du ber om ursäkt... Så alternativet att faktiskt säga emot är tämligen rimligt.

Eftersom han sagt saker som är nedlåtande och mer eller mindre kräver ursäkt av mig för att jag alltid skapar bråk trots att det vid tillfällen är så att jag inte sagt något alls.

Just nu är stämningen hemma så spänd och tråkig. Vi pratar knappt, äter inte ihop, igår la han sig utan att säga godnatt ens. Jag kan inte se någon räddning i detta. Jag känner mig sårad.

Arg

INNEHÅLL