Blir så trött på min oroliga själ...

Jag tänker att oron är något som du skulle behöva hjälp med innan barnet kommer då jag gissar att den inte enbart för lågrisk-värden. Var försiktig, ta hand om dig.

Tack. Jaa säkerligen kommer andra orosmoment även komma in.. tyyyp hur förlossningen ska gå etc. Puuh att skapa sig problem man inte har.. Ska kika hos BM om dom har något tips på bra samtalsterapeut.

Tycker också att du behöver få hjälp med din oro. Ta upp den med din BM. 

Jag var jätterädd och stressad över allt när jag var gravid med första barnet (andra graviditeten, första slutade i MA). Var rädd för missfall och att det skulle vara något fel på barnet. Köpte både extra TUL och NIPT för att försöka lugna mig, men det hjälpte inte för jag tänkte att det fanns en felmarginal osv. 

Det påverkade mitt mående väldigt mycket, vilket i förlängningen även påverkade barnets. Bland annat hade jag svårt att äta och sova, och blodtrycket steg på grund av stress. Trots det fångade min BM upp mitt mående tidigt och jag fick börja gå hos Auroramottagningen. Det var jättebra för mig och jag fick så fint stöd för stt lugna min oro. 

Nu kanske det inte är så extremt i ditt fall. Men oro och stress är inte bra för dig och det är inte bra för ditt barn. Det finns hjälp att få.

Det är ju inte din själ som är orolig!
Det är ditt ego som skapar massor av problem som inte ens finns att vara orolig över..

Det verkar som om att en del av dig egentligen inte vill ha barn!?
Och därför försöker du in i det sista att hitta något avvikande så ni kan avbryta graviditeten och därmed slipper du ju skaffa barn.

Tack snälla för ditt svar  Ska ta upp det med min BM och känns väldigt lugnande att det finns bra hjälp att få. Blir som ett extremt kontrollbehov att vilja kontrollera allt in i minsta detalj.. som man absolut inte kommer i närheten av att kunna göra.

Lägg av. Vad får dig att säga något så elakt?! Hur mår du egentligen? Är det för att TS säger att de kommer att välja att avsluta om det visar på något fel med fostret? Du vet att det är var persons rätt att välja det, annars hade inte dessa tester funnits eller gjorts innan gränsen för fri abort tagit slut.

Till TS.
Vi hade två misslyckade graviditeter (ett spontant i v12 och ett upptäckt på kuben) i bagaget när vi blev gravida för tredje gången. 

Jag väntade missfall fram till vi gjort RUL. Då hade vi ett vul plus kuben innan. Tack och lov väntade jag tvillingar så vi hade extra ultraljud v28, 32 och 36 innan de sen kom ut v40+2. Hade vi inte haft det hade jag nog blivit tokig.

Gällande kuben fick vi "sämre" siffror än er men ändå långt över gränsen så vi valde att lita på resultatet. Redan när vi började prata om barn diskuterade vi hur vi skulle hantera kromosomfel så att vi var överens och sen vid varje graviditet stämde vi av med varandra att vi fortfarande tänkte lika om det hela. 

Det handlade inte om att vi inte ville ha barn, utan om att vi sett i vår närhet vilken enorm påfrestning det är att ha ett barn som det är "fel" på från start och hur man måste bråka med precis varenda instans konstant. Att något kan gå snett med barnet sen är något helt annat. 

Oron är så jobbig, men kanske också en del i att bli förälder. 
Jag är I tredje trimestern och kämpar fortfarande med att fungera trots oron. Vår första graviditet slutade i missfall och har verkligen satt sina spår. Det har ändå hjälpt mig massor att jag därför redan hade en psykologkontakt som jag kunde boka in i samband med ultraljud och provsvar då jag varit livrädd för att göra ultraljud och de skulle säga att det inte längre fanns liv. Vi valde också att inte göra kub utan istället göra nipt privat just för att jag visste att jag inte skulle kunna hantera kub resultatet och hålla på och tvivla. 

Var ärlig med att du är orolig, all personal jag träffat hittills har varit väldigt förstående och lugnande i sitt bemötande. 
Det finns samtalsstöd att få gällande oro och psykisk ohälsa under graviditeten, prata med din bm ❤️

Jaa kommentaren ovan var väldigt taskig.. är så glad över min graviditet!

Tack för ditt svar och grattis till tvillingar!  Precis, så har vi också resonerat. 
Har en nära vän som gick igenom en MA och visade sig att fostret hade en allvarlig kromosomavvikelse som barnet inte hade kunnat överleva utanför magen, och det tog lång tid innan det upptäcktes. Därav också oro när det sker i ens närhet. Försöker släppa oron och lyssna till min sambos lugnande ord men inte alltid så lätt..

Det är länge sedan jag var gravid nu. De fyller 11 år i höst.  11 år sv galenskap och upptåg 

Ja, kommentaren var sjukt elak och bitter och sånt kan jag inte acceptera. Ingen vet vad ni kan ha gått igenom tidigare, varken själva eller i er närhet som gör att ni gör de val ni gör. 

Nej, det är inte lätt att släppa oron men nånstans måste man göra valet att sluta lyssna på den lilla rösten som bara säger dumheter och faktiskt njuta.

Försök slappna av, det är bra siffror! Lycka till med bebisen framöver! 

Men 1/6000 är ju bra siffror? Förstår inte riktigt hur folk tänker med KUB , som att det är en tävling vem som får bäst siffror.

Om jag får ett friskt barn spelar det ju ingen roll om jag fick 1/1000 eller 1/20000. 
 
Med mitt andra barn fick jag 1/2000 nånting men var inte orolig för DS eftersom jag inte hade läst såna här trådar än utan tyckte det var väldigt låg risk. Med tredje barnet fick jag 1/19800 nånting och vet du vad? Andra barnet har inte lite mer DS än tredje utan ingen av dom har det. 

Menar inte att låta hård men siffrorna är verkligen ingenting att oroa dig för. Jag har haft två tidiga missfall och har också väldigt lätt för att oroa mig men du måste också tänka att bara för att det finns nån på familjeliv som har fått ?bättre? siffror så betyder det inte att det är dåligt.. Sen finns det ju såklart annat man kan oroa sig för men risken för missfall har ju minskat rejält när man har gått förbi vecka 12. 

Förlåt om jag missförstod och det inte var siffrorna du var orolig för.. Men har läst andra såna trådar med personer som gör KUB och inte är nöjda med något annat än typ 1/20000 för att det finns nån annan som har fått det.. Det är ju inte så det funkar och tänker man så tycker jag inte man borde göra KUB utan något som är 100% säkert istället, isåfall skapar ju KUB bara onödig oro. 

Jobbar själv inom vården också och jag tänker att när det gäller all typ av fosterdiagnostik borde man tänka igenom innan vad man ska göra med resultaten och hur man ska tolka det innan man gör det.

Lycka till iallafall, det kommer säkert gå bra och allt såg ju bra ut hittills! 

Elakt? 
Vad var det som var elakt? Sanningen eller!? Jag gick bara efter vad TS själv hade skrivit. 
Jag tolkade TS inlägg som att vad än resultatet visar så vill hon inte tro på det utan hon vill må dåligt och hitta något litet fel så hon kan avbryta..
Viket är upp till var och en.
Det är ju värre att behålla barnet om man mår så psykiskt dåligt.

Sen var det ju missvisande av TS att skriva själ? när hon tydligen inte ens vet vad det är eller vad egot är..
Alla har ett ego, för annars skulle vi inte överlevt mot tex vilda djur... Egot=  instinkten/reaktionen för faror, osv.

Nuförtiden så blir vi sällan attackerade av rovdjur, men egot kan ff hitta på otroligt sjuka saker att få panik/oroa sig över.

Jag tyckte iaf att det lät som om TS ville ha ett perfekt barn eller inget barn, vilket blir svårt. Ingen är perfekt och man kan knappast skaffa ett barn som är bättre än en själv. 
Annars letar man väl inte efter småfel.
Och då är det väl bättre att låta bli att skaffa barn.
För tänk om det blir något fel på barnet senare när det är fött..ska dom avbryta sitt föräldraskap då kanske. 

Ja visst det är ett fritt land att göra som man vill..även mot levande barn tyvärr   men det är väl också fritt att tycka vad man vill och jag tycker ff att barn har rätt till friska föräldrar först. Föräldrar har rätt att låta bli att skaffa barn så slipper dom ngr problem överhuvudtaget.

Läste att någon fått så liten sannolikhet på sitt KUB och att barnmorskan sagt ?det här ska ni fira? vilket provocerade mig. Det där ultraljudet säger ju samtidigt ingenting om barnet kommer att ha grov dyslexi/ADHD/autism? Varför är det ingen som verkar oroad över det? 

En vän fick också kommentaren om ett ?litet? foster och hon gick vidare med undersökningarna och läkaren uppmanade henne till abort - ut kom ett perfekt foster. Lika värt att fira. En annan fick en kommentar om att fostrets huvud var för stort - ser helt normalt ut. 

1/6000 är i alla fall också en liten sannolikhet. Det är lågt. Punkt. Jag förstår din oro men någonstans kanske du helt enkelt får acceptera att du är orolig och inget svar kommer att vara lugnande nog för dig. Du målar upp en bild av att ?bråka med olika instanser? trots att du inte är i närheten av det idag. Ingen kan lova dig att det inte blir så - men med det resultatet på KUB ser det inte ut att bli så om man blint ska tro på diagnostiken. 

Vänta till RUL och vad du ser där också, diskutera med din sambo var gränsen verkligen skulle gå för vilka avvikelser och hur ni ställer er till dessa. Handlar det om att ni tycker det är jobbigt att leva med ett barn med avvikelser - eller att ni inte vill att barnet ska lida? 

Och skaffa en samtalskontakt om du inte redan har det. Det är skönt när någon kan säga ?vänta, stopp - hur tänker du nu?? när allt är kaos.

Jo håller med , det finns ju mycket man kan oroa sig för som inte syns på KUB eller ens RUL också .. så man måste bara försöka ta det lugnt och inte tänka katastroftankar.

Förstod inte riktigt om TS oroade sig för siffrorna eller att fostret var litet. För siffrorna är ju jättebra.. Jag tycker att accepterar man inget annat än 1/20000 borde man inte göra KUB alls utan något som är svart på vitt istället.