Blir så trött på min oroliga själ...

Läste att någon fått så liten sannolikhet på sitt KUB och att barnmorskan sagt ?det här ska ni fira? vilket provocerade mig. Det där ultraljudet säger ju samtidigt ingenting om barnet kommer att ha grov dyslexi/ADHD/autism? Varför är det ingen som verkar oroad över det? 

En vän fick också kommentaren om ett ?litet? foster och hon gick vidare med undersökningarna och läkaren uppmanade henne till abort - ut kom ett perfekt foster. Lika värt att fira. En annan fick en kommentar om att fostrets huvud var för stort - ser helt normalt ut. 

1/6000 är i alla fall också en liten sannolikhet. Det är lågt. Punkt. Jag förstår din oro men någonstans kanske du helt enkelt får acceptera att du är orolig och inget svar kommer att vara lugnande nog för dig. Du målar upp en bild av att ?bråka med olika instanser? trots att du inte är i närheten av det idag. Ingen kan lova dig att det inte blir så - men med det resultatet på KUB ser det inte ut att bli så om man blint ska tro på diagnostiken. 

Vänta till RUL och vad du ser där också, diskutera med din sambo var gränsen verkligen skulle gå för vilka avvikelser och hur ni ställer er till dessa. Handlar det om att ni tycker det är jobbigt att leva med ett barn med avvikelser - eller att ni inte vill att barnet ska lida? 

Och skaffa en samtalskontakt om du inte redan har det. Det är skönt när någon kan säga ?vänta, stopp - hur tänker du nu?? när allt är kaos.