Blir så trött på min oroliga själ...

Men 1/6000 är ju bra siffror? Förstår inte riktigt hur folk tänker med KUB , som att det är en tävling vem som får bäst siffror.

Om jag får ett friskt barn spelar det ju ingen roll om jag fick 1/1000 eller 1/20000. 
 
Med mitt andra barn fick jag 1/2000 nånting men var inte orolig för DS eftersom jag inte hade läst såna här trådar än utan tyckte det var väldigt låg risk. Med tredje barnet fick jag 1/19800 nånting och vet du vad? Andra barnet har inte lite mer DS än tredje utan ingen av dom har det. 

Menar inte att låta hård men siffrorna är verkligen ingenting att oroa dig för. Jag har haft två tidiga missfall och har också väldigt lätt för att oroa mig men du måste också tänka att bara för att det finns nån på familjeliv som har fått ?bättre? siffror så betyder det inte att det är dåligt.. Sen finns det ju såklart annat man kan oroa sig för men risken för missfall har ju minskat rejält när man har gått förbi vecka 12. 

Läste att någon fått så liten sannolikhet på sitt KUB och att barnmorskan sagt ?det här ska ni fira? vilket provocerade mig. Det där ultraljudet säger ju samtidigt ingenting om barnet kommer att ha grov dyslexi/ADHD/autism? Varför är det ingen som verkar oroad över det? 

En vän fick också kommentaren om ett ?litet? foster och hon gick vidare med undersökningarna och läkaren uppmanade henne till abort - ut kom ett perfekt foster. Lika värt att fira. En annan fick en kommentar om att fostrets huvud var för stort - ser helt normalt ut. 

1/6000 är i alla fall också en liten sannolikhet. Det är lågt. Punkt. Jag förstår din oro men någonstans kanske du helt enkelt får acceptera att du är orolig och inget svar kommer att vara lugnande nog för dig. Du målar upp en bild av att ?bråka med olika instanser? trots att du inte är i närheten av det idag. Ingen kan lova dig att det inte blir så - men med det resultatet på KUB ser det inte ut att bli så om man blint ska tro på diagnostiken. 

Vänta till RUL och vad du ser där också, diskutera med din sambo var gränsen verkligen skulle gå för vilka avvikelser och hur ni ställer er till dessa. Handlar det om att ni tycker det är jobbigt att leva med ett barn med avvikelser - eller att ni inte vill att barnet ska lida? 

Och skaffa en samtalskontakt om du inte redan har det. Det är skönt när någon kan säga ?vänta, stopp - hur tänker du nu?? när allt är kaos.