24 år. Är det ett långt äktenskap?

AndersNg:

Du kan inte ha mycket till nyhetsintag om du har missat att hälften idag skiljer sig igen och att som ovan skriver snittlängden på att vara gift är 11 år.

Vi andra vet att det är så, eller brukar ta reda på fakta när vi undrar saker om artiklar, och blir därför inte förvånade.

Jag var sambo i 35 år tills han dog. Idag har jag ett nytt förhållande som varat i 9 år. Långt eller inte men varit väldigt lycklig i många, många år iaf.

Aggressiv? För att jag undrar vem du är att bestämma om en relation är lång eller inte. 

Varför är giftermål ett bevis på att man siktar på ett liv tillsammans? Min samborelation var inte mindre seriös för att jag (japp, jag, kvinna) inte ville gifta mig. Jag hade som mål att leva livet ut med min sambo men det gick inte av olika anledningar. 

Min mamma har varit sambo med sin partner (inte min pappa) i över 40 år. 

Skilsmässor och separationer är vanligt. Tur är väl det att man inte är tvingad längre att leva med någon pga socialt stigma. En relation som varat i över 20 år har, med största sannolikhet, genomgått många toppar och dalar och självklart är det intressant att veta hur man lyckats hålla ihop. 

Ett äktenskap varar i snitt 11 år, hälften slutar i skilsmässa. Så att ett äktenskap fortfarande håller efter 24 år är långt ifrån det normala. Läs på lite.

Varför ett giftemål är ett bevis på att man siktar på ett liv tillsammans?

vaa?

Är det inte det som äktenskapet går ut på? När man lovar varandra att leva tillsammans tills döden skiljer en åt? Det ska väl ändå betyda nånting eller??

Anonym (Lisa): Så en lång samborelation är mindre värd för att man inte har gift sig? Värdet i en relation ligger alltså i ett juridiskt dokument? 

Anonym nyseparera: har inte sagt att ett samboförhållande är mindre värt men det blir ju konstigt att säga att ett giftemål inte är ett kvitto på att man satsar på ett liv tillsammans som du skrev.

Oj vad känsligt detta ämne tycks vara.

Alla sambos: Tagga ner! Jag pratar inte om er! Det är OK i Sverige att bara bo ihop.

Det är väl just det här med äktenskapet som tycks ha ändrat värde. Att gifta sig för att sedan skilja sig (ja, redan efter 10 år eller mindre) måste väl ändå ses som ett misslyckande. Det kan väl inte ha varit målet när man stod där och lovade varandra evig trohet etc? Eller menade ni inte det då? Varför gifte ni er över huvud taget, nu när det inge finns några juridiska fördelar (änkepension mm).

Nu försöker jag inte skuldbelägga någon, men i min bekantskapskrets är de flesta nog fortfarande gifta med sin första partner, barnens andra förälder. Och vi börjar bli gamla tillsammans.

Så ser det för övrigt också ut i vårat gamla och uppvuxna villaområde. Många gamla par som fortfarande är inne på "första varvet".

Därav min fråga: Är det värderingarna som ändrats? Med vilka föresatser går man in i ett äktenskap idag? När ni stod vid altaret, hur länge trodde ni att det skulle vara?

PS! Det är nog inte svårare att vara gift ett helt liv idag än det var förr. Så vari ligger skillnaden? DS!

Sambo eller gift spelar ju ingen roll, men om man pratar om förhållanden (oavsett det juridiska) så tycker jag att 24 år är ganska långt men inte exceptionellt på något sätt. Jag har levt med samma man i över 20 år (snart halva livet) och det känns inte som någon stor bedrift på något sätt. Mina grannar hann fira 70 år som gifta (sen dog frun). Där snackar vi länge. 

Jag är endast sambo men med samma man sedan 20 år tillbaka. Vi har två tonåringar tillsammans. Vi är inte gifta av den enkla anledning att det inte alltid varit helt hundra. Så länge jag inte kan lova att det är han och jag för resten av livet kommer jag inte gifta mig. Sen kanske det är för resten av livet ändå, eller vem vet till sist kanske allt känns så självklart att det blir till att gifta sig ändå.

Sen vill jag självklart poängtera att jag inte på något sätt är emot att folk skiljer sig men tycker ändå att man ska mena det man säger när man gifter sig.