Is it too late?

Typ några hundra tusen ensamma killar i landet utan barn? 

Vad är det svåra med att få din önskan i uppfyllelse då? 

Som kvinna kan man ju välja och vraka helt nästan. Men såklart man måste vara realistisk också. 

En nackdel som kvinnor utgör själva i sitt sökande är att de ska uppvisa en bild av att vara konstant lyckliga. Allt ska vara så fint. Bilder på dyra semestrar, kläder, väskor båtar osv. 

När jag personligen ser sådana bilder så svipar jag vänster. 

Ingen man under 45-50 år vill vara en sugar daddy. 

Allt kan inte vara en dans på rosor.

De kvinnor som är mest attraktivt i mina egna ögon då, är dom som drömmer om att bilda sig en familj, hålla ihop, inte suktar efter att springa ute på stan eller gillar shoppa. Utan hellre är hemma, vill bo i hus och gillar djur. 

Men jag finner nästan ingen sådan när man letar på nätet. 

Visst har jag stött på några som ser väldigt bittra ut. Men det är inte det jag menar utan jag menar att jag hellre och säkerligen många män därute vill ha jordnära kvinnor och inte extrem vänster eller extrem festare och översociala. 

Tråkigt att höra att du har gett upp nästan. Men vet du, det har jag med. Endast allt för unga tjejer ser mig och allt för äldre. Duger inte åt någon runt min egna ålder. Fast jag har djur, koll på min ekonomi samt fast arbete och bil och är lugn och vill finna någon att skapa en familj med.

Har insett att jag måste lämna det här landet en dag för att slippa ruttna bort i ensamheten.

Vill be om ursäkt ts. Var något känslolös mot dig. 

Tråkigt att höra om din oro / sorg? 

Jag tror att du behöver ta ett samtal på riktigt med din kärlek och höra vad han faktiskt är ute efter och vad han har för planer framåt. Enbart därefter så kan du ta ställning till hur du ska göra. 

Han verkar dock rida på vågen av att inge hopp hos dig men samtidigt endå förskjuta det framåt. 

Ibland behöver man våga stå på sig för att kanske kunna vinna. Men visst risken att förlora finns ju med men kanske bättre att förlora redan nu och ha några år till på dig att finna någon mera seriös om han nu inte skulle motsvara dina förväntningar samt förhoppningar.

Tycker att det låter märkligt att ni inte lever ihop efter 4 år. 

Men kanske han ändrar / skärper sig om han inser att han faktiskt kan förlora dig? Efter så många år så är det lätt att ta saker för givet oc ibland kanske ne väckar klocka behövs. 

Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig på det sätt som du önskar och drömmer om iallafall.

Det är i detta läge du ska ta ett allvarligt men alvarligt samtal. 

Du förklarar lugnt men tydligt att du älskar honom men att relationen inte ger dig det du vill ha. Att du söker ett allvar, ett vi och ett satsande som han inte vill ge. Du har inte den biologiska tiden att kunna vänta därför behöver du lämna honom.

och sedan gör du det. Och du ger inte vika. Älskar han dig så kommer han tillbaka. Han har investerat 4 år i dig och om du är rätt för honom så kommer det slå honom som ett hårt slag i bröstet när du inte är där. Du upphör med kontakten men har en vänlig och fin och respektfull ton mot honom.

Därefter förverkligar du dig, du hittar på roliga saker, umgås med vänner och investerar i dig själv. Det finns INGET som får en man att fullkomligt rusa tillbaka när han ser sin tjej glad, ha roligt, är rolig och har ett bra socialt nätverk- utan honom.

Nu är tiden att stå upp för dig själv och vad DU vill ha ut av en relation, inte spela efter hans toner. 

oj då, här råkade jag visst trampa någon rejält på tårna. 

Nej såklart du säkert har rätt. Men faktum kvar står att dejtingen är kvinnans marknad. Och det finns väldigt, många män bara i Sverige och extremt många män ute i världen över som drömmer om en kvinna att skaffa familj med. Det är kvinnan som har makten (iallafall här i Sverige) att få det hon vill när det kommer till att bilda partnerskap. Det är inte männens marknad. Därigenom så har kvinnan det 100 ggr lättare att finna sig en partner än vad en man har att finna sig en kvinna.

Med det sagt så betyder det inte att precis alla kvinnor har lätt att skaffa sig en partner. Men enligt egen erfarenhet så har hon antingen någon form utav problematik med antingen alkohol, droger eller är aggressiv av sig. Så länge hon har en snygg rumpa så kan hon finna sig en partner.

Men klart, om hon är överviktig, påtalar om sina rättigheter i att vara oattraktiv och inte vill hjälpas åt med saker och ting utan endast ska kräva saker som ex sex konstant eller vara bitter så, klart har hon svårt att finna sig en partner även fast hon är en kvinna.

Nej det är inte försent. Men du behöver säga till honom att antingen börjar ni försöka nu, eller så gör du det på egen hand. 
Har hört om de som blir kvar i relationen men ändå blir mamma ensam för att mannen inte ville ha barn.
Jag skulle dock ha lämnat.

Vet hur det känns med en enorm barnlängtan. Vi började försöka när jag var 34 och jag fick min skatt efter jag fyllt 40. Pga. särskilda behov hos vårt barn var vi för utmattade att ta beslut om ett till även om jag önskar det mest i världen. 
Nu är jag för gammal och behöver finna mig i sorgen. 

Välj barn,. Den kärleken överträffar allt!

Många kvinnor skulle behöva förstå hur många män rent generellt reagerar på kvinnans önskan att skaffa barn.

Vi män förstår att det i hög grad, eller i viss mån, för många kvinnor ofta handlar om att kärlek, tillgivenhet och närhet till mannen (och därmed sexuell attraktion) ska komma att ersättas helt eller delvis av att kvinnan i stället känner motsvarande eller liknande känslor till barnet/barnen.

Detta är sannolikt omedvetet eller undermedvetet hos många kvinnor.
Men det är nedärvt i generna och genom evolutionen.
I modern tid visar också erfarenheter, kunskap och historien att detta påfallande ofta blir följden i många relationer.
Det beskrivs ofta och mycket tydligt i alla dessa redogörelser som berättar att kvinnans sexuella attraktion till mannen minskar, ofta försvinner helt eller nästan helt, i samband med att hon får barn. 

Kvinnans kärlek eller varma känslor till mannen minskar ofta och ersätts helt, eller i olika hög utsträckning, av kärlek och varma känslor till barnet.

Ur kvinnligt perspektiv förekommer ofta förklaringar att detta skulle bero på mannen, eller generellt på männens alla brister i största allmänhet.
Men självfallet finns inga belägg för att det generellt skulle bero på mannen utan tvärtom är det självfallet mycket mera sannolikt att det mest beror på de förändringar som sker hos kvinnan.

Och det är väl egentligen lika självklart att det generellt finns behov hos många kvinnor att förneka det faktum att kärleken (och den sexuella attraktionen) till mannen minskar, eller försvinner helt, i samband med att hon får barn.

Många kvinnor skulle behöva förstå dessa saker.

Hos många kvinnor finns både kärlek och kåthet till mannen i början av relationen. Men genetiskt nedärvt finns också ofta en stark längtan, en typ av kärlek till själva fenomenet att skaffa barn, och att bygga bo och skaffa barn med den mannen. Sannolikt drivs och grundas en stor del av kärleken och kåtheten till mannen i att kvinnan, kanske undermedvetet, starkt har som mål att bli med barn, att bygga bo och skaffa barn. 
Rent generellt är alltså många kvinnors naturliga mål ett helt annat än mannens mål.

Många män rent generellt vill vara tillsammans med kvinnan av kärlek till kvinnan. I denna kärlek ingår oftast en mycket stark sexuell lust till kvinnan som man älskar.
Män önskar ofta och generellt att ligga, då primärt av sexuell lust, men inte för att han har en drivkraft att skaffa barn tillsammans med denna kvinnan.
I princip och rent generellt är ingen man tillsammans med en kvinna främst för att han önskar skaffa barn med henne. 
I princip ingen man känner någon betydande kärlek till själva fenomenet att skaffa barn tillsammans med kvinnan.
Mannen älskar kvinnan, har starkt sexuell lust till henne och han vill ligga med henne. Men drivkraften är generellt inte att bygga bo och skaffa barn med henne.
(Detta dock inte att blanda ihop med om mannen älskar sitt barn. Det är en helt annan sak.)

Denna fundamentala skillnad borde många kvinnor behöva ha förståelse för.

Med denna fundamentala skillnad följer att många män (undermedvetet?) känner en rädsla för att skaffa barn. 
Exempel bland släkt och vänner, historien, massor av beskrivningar i alla möjliga sammanhang, berättar för mannen att hans kärlek till kvinnan, hans starka sexuella lust till henne och hans möjligheter att få ligga i den omfattning han önskar kommer att påverkas mycket negativt när hon får barn.
Och det kanske allra allvarligaste för mannen, hans kvinnas kärlek, behov av närhet, tillgivenhet, kåthet och tacksamhet till mannen kommer att påverkas mycket negativt, eller helt och hållet upphöra med tiden, när hon får barn.
Kärleken och möjligheten att ligga riskerar försvinna för mannen när kvinnan får barn.

Detta borde många kvinnor behöva ha insikt i och ha förståelse för.

Om han inte kan tänka sig barn med dig efter 4 års "prövotid" så är risken att han inte tänker om.

Man ska ha barn för att man själv vill det. Är det så att du själv vill ha barn, så får du nog fundera över er relation. Är den värd offret att aldrig få barn?

Kan du inte skaffa barn ensam då? Min dotters kompis blev till på det sättet (donator i Danmark) när mamman var 44 eller 45. Vet inte hur gammal du är men det är ju ett alternativ om man vill ha barn men inte har träffat rätt. 

Och till TS, för sent är det ju inte iallfall , kommer säkert få massa arga svar nu men tror det där med att fertiliteten sjunker helt enormt i 35-årsåldern är ganska överdrivet.. En nära släkting som är gynekolog har själv sagt det och så känner jag väldigt många som har blivit gravida lätt efter den åldern, några efter 40 till och med. Jag blev själv det nyss lite oplanerat (vecka 8 nu) jag är lika gammal som du, fyller 37 i januari. Det är såklart olika från person till person men du kommer antagligen inte ha några stora problem att bli gravid om du försöker, även om det blir om något eller några år. 

Problemet är ju din särbo .. Hur gammal är han? Jag tycker du ska prata med honom, säg att du verkligen vill ha barn och om han inte vill det inom den närmaste tiden kommer det inte funka. Du kanske kan ge honom ett halvår eller så , sen kanske du får göra slut och antingen försöka träffa någon annan eller försöka skaffa barn själv om du vill det.  

Lite off-topic; Jag funderar på er som skriver att det är så svårt att hitta en kvinna. Har ni försökt på mer seriösa dejting-sajter, som t.ex. Mötesplatsen?

Där kan ibland mer vardagliga värden, som vänlighet, pålitlighet och vänskap hos mannen vara framgångsrika.
Det är också mindre fokus på sexighet. 

Sedan är det faktiskt inte så lätt att hitta någon som man passar ihop med, det gäller både kvinnor och män.

Det kan också vara svårt att presentera sig i skrift på en dejtingsajt;  skriv om hur din vardag ser ut, vad du brukar göra och vad du skulle vilja göra tillsammans med en framtida partner. Vad du tycker är roligt.

Kanske är en väg att gå på danskurs och sedan åka på olika danser runtom i landet, som t ex. Dansbandsveckan. Det brukar alltid vara ont om manliga danspartners. Då är det lite lättsammare, man bjuder upp för att dansa två danser bara. 

Om det är väldigt svårt, försök att hitta en kurator eller psykolog för att reda ut vad som är besvärligt. (Obs! Man behöver inte gå i någon terapi, bara reda ut hur man tänker kring relationer, lösningar och vilka hinder som finns!)

Låter som du låter den mannen plocka russinen ur kakan så att säga. att han vill ha sin frihet och samtidigt kvinnligt sällskap. Dock inte dela hem och bilda familj med henne. 

Det skulle jag aldrig ge en man om jag inte själv ville ha det så. 

Givetvis behöver du säga att du vill ha barn NU annars lämnar du honom. Det har liksom redan gått FYRA år!
Det går kanske för sig när man är i tidiga 20 åren men nu när du är 36, så är det lite bråttom..

Jag var i en liknande situation med mina barns mamma. Det var dock jag som inte kände mig redo då, men efter att vi pratade ut om det under ett lite mer seriöst samtal där jag fick större insikt i hur hon kände och även då vi diskuterade  med risken att vänta för länge då vi också var i 30 års ålden så bestämmde vi oss för att köra. Nu i efter hand så är jag väldigt glad över att vi fick tala ut om det och bestämmde oss för att det var dags. 

Det kan vara svårt att känna sig redo, men personligen tror jag inte att jag hade känt mig mer redo även om jag hade väntat ytterligare 5-10 år. Så mitt råd är att verkligen ta ett seriöst samtal om det, är ju även en stor chans att det ta ett tag tid från dess att man börjar och försöka också.

ps: Vet även från umgängeskretsar att det finns visa som säger att det vill ha barn, men senare och sedan fortsätter den här karusellen bara för att inte riskera bli lämnade ensama. Säger inte att din kille är sån men om du känner att han hela tiden bara dras ut på kan du ju försöka kanske fråga om ett mer konkret svar om varför han vill vänta och när han tror sig bli redo. 

Hoppas allting löser sig för dig :)