Onani i förhållande

I detta fall med dig är det inte själva onani som är problemet utan att lusten till specifikt dig av olika skäl tycks ha avtagit . Vilket är det egentliga problemet.  
Man kan absolut ha sexlust och vara kåt ändå även om man nekar sin partner. Det betyder inte automatiskt att det finns någon annan.  Finns det dessutom problem i ens förhållande är onani dessutom ett sätt att hantera den spänning som finns i kroppen och hjälper en att slappna av och hålla fokus. Man måste inte ens vara kåt , man kan vilja ha endorfinerna som kommer från orgasmen. Jag kan onanera många gånger utan att ens känna mig det minsta kåt eller sexuellt sugen , då är jag oftast stressad och onani fyller ett syfte ungefär som att jag skulle tända en cigg typ. Ett sätt att varva ner och få fokus. Jag har aldrig onanerat så mycket som när jag låg i skilsmässa,  det blev som tröst när jag var ledsen. 
Onani har många betydelser och kan användas på många sätt av olika skäl. 

Jag sätter ett högt värde i att försöka vara en så bra fru som möjligt och runkande gör att jag skulle känna mig sämre. 

Jag vill känna att jag mer än uppfyller inte bara behov utan även drömmar/fantasier han kanske har. Att jag är bättre än det. Vad jag vet runkar han inte.

Själv onanerar jag ofta i samband med att jag ger oralsex för jag gillar att tajma in hans orgasm med min egen.

Ja. Innan jag separerade från min partner så hade jag ett sådant enormt sug efter intimitet och närhet, onanerade också massor. Men att ha sex med honom - nej tack. Men onanin var mer terapi än att vara kåt som du säger, för mig är det verkligen så skiljt från sex. Närheten däremot hade ju iofs inte heller med just kåthet att göra men blir ju nästa steg från att vara nära (vilket jag inte ville vara med honom).
Behöver inte betyda att det är så ts parter känner utan det kan mycket väl vara så att hon bara vill ha det lite skönt utan allt det andra stöket.

Ts, har ni onanerat tillsammans någon gång? Jag har aldrig gjort det, och skulle aldrig nånsin gjort det med mitt ex. Men nu kan jag tänka att det är något jag skulle vilja prova med någon som jag tycker om. Jag bli enormt kåt av att se en man smeka sig själv, kanske jag är lite för blyg för att blotta mig själv så men nån gång måste man kanske våga. Och då menar jag inte frenetiskt dra det fortaste man kan i kuken utan verkligen smeka sig själv med ögonkontakt. 

Nej vi har aldrig onanerat tillsammans. Tror inte hon skulle vara så bekväm med det. Ögonkontakt under sex men också att röra vid sig själv under sex är inget hon tycker om.

Hur nära kan ni vara när ni sover då? Bara smeka och ta på varandra utan att det behöver bli sex, tänker typ smeka på armen inte mellan benen. Alltså bara ligga nära och kramas. För i intimiteten. Stryka med en hand över ryggen när man passerar varandra i köket. Lägga handen på axeln när man står bakom henne. Bara för att få in den fysiska beröringen i vardagen.
Jag älskar verkligen det och för mig betyder fysisk närhet att chansen till sex ökar för att "det ligger redan så nära". 
En kyss i pannan betyder så enormt mycket. 

Jag har väldigt gärna ögonkontakt men tar inte gärna på mig själv vid sex, dels är det inte så skönt och jag känner mig lite blottad. Han får dock gärna ta hur mycket han vill. 

Vi kan vara väldigt nära, vi ligger och skedar princip varje kväll. Sen har det blivit lite mindre av de små fysiska grejerna som du nämner, hålla om henne på axeln när man står bakom, lägga handen på ryggen etc. Har vart lite upp och ner just nu i vårat förhållande och därav blivit lite mindre. Men annars så brukar vi göra ovanstående saker.

Jag drog upp det du skrev om att onanera tillsammans men det gick bort, "Hade tyckt att det hade blivit för stelt. Det är själva grejen att jag ska ta på mig själv, jag vet inte, det är en jobbig tanke att du ska kolla på när du runkar också" Vilket jag kommenterade att det blir ju inte att man sitter och runkar utan smeker.

Vi är annars väldigt bekväma med varandra, det är just när det kommer till sex hon kan bli lite obekväm. Annars tyckte jag att det var ett bra förslag, eftersom jag just nu känner mig bortvald. Och att det inte är just sex man behöver utan att man vill åt den fysiska närheten också. Alltså det är klart att det är mysigt att skeda, och göra dessa smågrejer, men känner också att det inte riktigt är hela vägen utan att man också vill ha sin partners närhet när det kommer till just den intima biten.

 

Ibland måste man ju gå lite utanför sin komfortzon för att ta sig vidare. Jag skulle också känna mig sjukt obekväm med att ta på mig själv inför någon annan men jag skulle väldigt gärna vilja ta mig över spärren och njuta av det. 
Och i alla fall jag fungerar så att mycket är obekvämt första gången så även om jag vill så får jag spela "lite teater", mest för min egen skull så klart. Lura mig själv så att säga.

Ja, hon brukar ha en tendens till att uppskatta det jag pushar henne till. Alltså att det kan vara något som är jobbigt tex inom sex eller bara vanliga vardagssaker, men som hon sen i efterhand säger att x-sak har blivit bättre efter att hon vågat testa. Tex vågade hon inte ta för sig riktigt i början av vårat förhållande/ett bra tag in faktiskt där hon inte ville vara på on top dvs gnida/rida eller vad det nu kan vara, men som när hon väl testat. "jag tycker vårat sex har blivit bättre, pga mer varians" eller var det nu kan vara för anledning.

Du har helt fel inställning till onani. Du får för att som du säger ta ner lusten. Din kvinna får och ska onanera så mycket hon vill. Det är egenvård och är viktigt. Har absolut inget med att du blir bortvald. Släpp det genast. Det är bara trams. Stötta och ge henne utrymme istället. Det kommer att spilla över på dig också. 

Hon låter väldigt lik mig i mycket. Och första gången är svårt för en del av oss, vi känner oss blottade. Sen blir det en rutin. Ibland måste man helt enkelt våga fast man egentligen inte gör det för att kunna utvecklas. 

Byt sambo !

Gäller båda könen: Låt partnern ha sin onani ifred så länge ni också har sex. Har ni inte sex är det nog dags att tala om det, lite försiktigt.

Men för en del är det kanske så (om det nu beror på dåligt sex, hormoner eller att man bara vantrivs med sig själv) att sex inte är så givande, men kräver rätt mycket.

Och då är onani den enkla vägen till en stunds välmående. Oavsett så finns det nog mer hopp om att få tillbaka ett sexliv med en person som onanerar än med en som inte ens gör det.

Jag onanerar 4-5 gånger i veckan. Min sambo 1-2. Vi har sex 3-4 gånger i månaden.

Uppfyller olika behov

Jag kan förstå att du blir sårad över det här.

Jag är kvinna.
Det bästa är om man inte vet, tänker jag, för nu har det här satt igång alla de här tankarna och känslorna hos dig. 

Jag är en av dem som exempelvis ser porr som snarlikt till otrohet, hur som väcker det den responsen i min hjärna, då de för mig är för verkliga kvinnor (inte fantasi-kvinnor).

Före det här hade jag inte en tanke på att jag skulle fråga om han tillfredsställde sig själv för jag tänkte att det där är hans business och det gör väl alla killar ibland, har inte med mig/oss att göra.

Jag har inte fått erfara att killen hellre tar till det än vara med mig, för det är det du jämför det här med, att hon har lust, men då du/ni borde komma före hamnar du/ni istället bakom i det här "loppet" då hon föredrar onanera själv. 

Om det här spökar för mycket för dig och du inget säger om det utan bara låtsas att allt är normalt kan det bli så att du tappar känslor för henne och till sist går. Det kan låta extremt, men så har det varit för mig. Jag började må dåligt i en tidigare relation, blev osäker, nere, spänd, trött. Gick till slut. Under tanke-fasen om vi skulle fortsätta upptäckte jag att jag mådde så bra igen under separationen, hade fått mig själv tillbaka, kände igen mig själv, att jag gjorde beslutet att inte gå tillbaka. 

Det jag kan råda dig till är att om du känner du inte får tillräcklig hjälp att förstå här i tråden varför hon gör så här, och du fortsätter må så här, är att du måste ta upp det med henne. När du gör det måste du försöka ta bort alla dina egna starka känslor, plocka ut dig ur det hela, och bara försöka lyssna, ta in vad hon säger. 

Det jag vet med mitt ex och senare maken är att de reagerade precis som om jag var den som gjort något fel (upptäckt deras porr) när det enda jag gjort var att jag råkat upptäcka i efterhand vad de gjort. Deras sätt att reagera på när jag stod där sårbar har jag haft svårt att förlåta. De gick i försvarsställning. Jag var inte anklagande utan bara chokad, paff, sårad, förvirrad, inte väntat mig det här. De var riktigt taskiga mot mig. Kände mig så fruktansvärt nedvärderad. Jag hade inte gjort dem något. Det var inte mitt fel. De uppförde sig som om jag gjort något fel.

Båda följde sedan samma mönster, tog sedan på sig skulden, men för mig att se de båda bli så kalla som de blev mot mig när jag upptäckte det gjorde att jag inte kunde se på dem på samma sätt längre. 

Om jag ser att någon är sårad skulle jag aldrig få för mig att uppföra mig så.

Jag trodde aldrig att den man som påstått sig älska mig skulle visa den sidan av sig till mig på det sättet när det här hände. Jag tänkte att alla killar kollar porr, men inte i förhållande, inte i mitt förhållande. Det var som att plötsligt få sig en hård örfil. 

För mig blev det så mycket och priset av det är att lusten, kärleken till killen då blir drabbad, dör.

Att onanera bredvid varandra skulle jag jämställda med sex, inte alls samma som att onanera själv. Olika lust att vara själv eller tillsammans med någon annan. 

Jag vet inte vad som är rätt väg fram, defintivt inte att tjata. Men man måste ju kunna prata om det också, utan att den andre känner sig trängd. Så fort jag känner press dör min lust helt. I perioder när jag har dålig lust är det värsta som finns att sova nära med ett stånd i ryggen. Då känner jag verkligen press och blir extremt obekväm. Om vi då byter plats så att jag alltid skedar honom får jag utrymme att själv ta initiativ när jag har lust, utan att känna press.