Han anmälde henne!?

Varför kan inte barnet ge en blankett till vardera förälder? Det är väl upp till skolan att adressera dessa till vardera målsman. Normalt sett så av sker väl såna här saker via en app och signup som skickats till vardera målsman nuförtiden.

Därför är det bra att kommunicera via appar som många skolor gör idag.
Då går informationen fram till alla berörda.
Om skolan nu måste begränsa antalet gäster på avslutningen så tycker jag att de bör se till att platserna är avsedda för vh i första hand.
Och då är det ännu viktigare att informationen går fram via t ex appar.

TS: Jag tycker du ska gå dit ändå.
Ditt ex är ett rövhål som inte verkar bry sig om varken vad du eller ert barn tycker.
Då behöver inte heller du ta någon hänsyn till honom.

Jag vet hur det fungerar. Har två barn. Och jag kan tala om för dig att i perioder spottar skolan ut så mycket info och blanketter som ska fyllas i via plattformen att man inte hinner med det heller.
Så hur man än gör finns risk för att det blir fel

Gå dit ändå. Om skolan säger något så fråga om det verkligen är rätt att du ska portas från din egen dotters skolavslutning för att pappan "missuppfattat".

Då har ändå skolan uppfyllt det som förväntas av dom; att ge föräldrar information. Huruvida det landar hos målsman är inte skolans bekymmer. Beslutsfattande för barn kan inte förväntas vara en förälders ansvar, inte heller att delge den informationen. Oavsett hur konstellationen ser ut. De kan vara i ett lyckligt förhållande, en part blir då hemmets projektledare och ytterst ansvariga. Allt står och faller på denne gällande det här.

Alice, förlåt jag hoppar in här. Jag hoppas jag kan få dig att tänka om, även om det här säkert var ett bra tag sedan, om vi säger så. 

Jag är själv barn till skilda föräldrar.
Det var en period där som tyvärr den andre föräldern valde att inte gå, precis som du valde, och jag kan säga att det sårade mig, för det var min dag, mitt ögonblick, och jag hade önskat att föräldern kunnat ta sig förbi de mentala hinder där var. Inte tänka på vilka andra som var där denna dag, utan tänka att jag ville ha min förälder där denna dag. Att jag var mer viktigare än det.

Jag är ledsen att behöva säga det, men jag tycker du har agerat fel gentemot ditt barn. Mer fel än vad ditt ex gjort som tagit med sin partner till något för sitt barn. 

Jag har ett struligt ex som ställt till det för mig, men jag har haft mycket dålig koll på om han just då var i ett förhållande, vad för slags förhållande, hur länge osv, och helt ärligt, jag hade inte med det att göra. Inte med det att göra. En gräns där.

Jag visste att jag kunde ha massa åsikter om både honom och hans liv och hans beslut, men man måste veta med sig när man går över någon annans gräns.

Jag fick behålla mina åsikter för mig själv. Jag hade inte rätten att yppa dem. Och han hade inte skyldigheten att behöva lyssna på dem.

Man har valt separata liv av en anledning.

Sedan att man har någon gemensamt, sitt barn, det är något annat.

Fast man kan tycka ens ex är ett dumt kräk till exempel har även han rätt till sina beslut.

Jag håller med dig, jag skulle själv aldrig introducera en partner så tidigt i mitt barns liv, än mindre delaktig i skolan och andra aktiviteter, högtider, men det är ju något jag får stå för i mitt liv. Han får stå för sitt.

Då jag vet hur det känns att vara barnet den där dagen specifikt som jag tänker på skulle jag aldrig vilja utsätta mitt eget barn för det.

Jag vet det varit andra högtider jag varit på där folk inte tål varandra, men vet du vad? Då får man ta en djup inandning och tänka om igen på varför man är där, inte göra om det till sitt eget, utan vem är man där för, vad ska firas, och så får man låta den eller de man inte tål bli som skuggfigurer, inte låta de ta av ens energi.

Jag kan vända på det och säga att jag hade tyckt det var oförskämt om mitt ex skulle lägga sig i vem jag skulle ta med mig eller inte, oförskämt mot mig, oförskämt mot min partner.

Tycker inte man ska känna sig som ett offer för att ett ex tar med sig någon annan eller inte, vem det än må vara. Enda offret är barnet. 

Men hur tänker skolan??? Självklart måste du informeras. Hoppas verkligen rektorn går med på att stryka henne och lägga till dig, men då får de se till att meddela honom också. Två fel gör inte ett rätt. 

Inte klokt att TS ska behöva försöka rätta till vad exet gjort. Det här borde vara hans huvudbry. Den han förstör för mest är barnet, men han tänker väl inte så utan tror bara det är mot mamman. Han siktar mot mamman, skjuter av, men det träffar barnet först och hårdast, som står i mitten. Varför kan vissa skilda föräldrar inte fatta detta? Tror allt hat gör dem dumma i huvudet. Tänker inte klart. 

Men barnet har ju fått med sig en lapp som hon visat upp för sin pappa? Då är det ju hans skyldighet att informera mamman om den lappen. Det är inte skolans fel att föräldrar tar taskig eller ingen kommunikation mellan sig.

Med det sagt så tycker jag också att det inte borde vara några konstigheter om TS hör av sig och säger att hon kommer självklart eftersom hon är vårdnadshavare.

Många skolor har rutiner för detta. Och den som drabbas när föräldrarna är idioter är barnet.

Om det inte är skolans fel så behöver de inte korrigera något. De har gjort det de tycker är rätt. Meddelat endast en förälder och låtit den fatta beslutet.

Om föräldrarna får varsin lapp anmäler pappan sig själv och flickvännen, medan TS anmäler sig själv och t ex mormor eller moster. Alltså anmäls fyra personer istället för två. Och säkert finns det fler skilda par som inte kan kommunicera och gör likadant.

Att bara låta vårdnadshavare närvara är taskigt om den ene föräldern inte vill/kan gå för då hindrar man någon mor-eller farförälder att närvara vid barnbarnets examen.

Det TS borde göra är att ta ett snack med exet, eller ännu hellre flickvännen, och förklara hur det ligger till. En vettig flickvän hade backat direkt. Men då TS antagligen inte är "on speaking terms" med henne faller det.

Alla separerade föräldrar, inklusive TS och hennes ex, borde läsa och ta till sig av det anonym(.) skrev om hur barnet upplever när en förälder tjurar, vägrar samarbeta och vägrar gå på t ex en avslutning bara för att "fel" person är där. Det är bästa inlägget i tråden!

Håller med varenda ord! Bägge föräldrar har en skyldighet att göra det bästa möjliga för sina barn och här verkar bägge tjuriga och ovilliga att samarbeta. Det är inte skolans ansvar att lösa deras relationsproblem.

Va? Hur är jag tjurig och ovillig? Jag gör allt jag kan för att det ska flyta på så bra som möjligt.

En person per inbjudan, annars så är det naturligtvis två personer per inbjudan. Det är upp till skolan. Det är upp till föräldrarna om de isf vill upplåta sin plats åt någon annan.

Det här borde inte vara ditt bekymmer.

Hur kan detta vara ett problem? Meddela skolan att du ska komma och säg att pappan inte fattat hur den begränsade inbjudningen fungerat, så han anmälde både sig själv och flickvännen av misstag, men den anmälan måste då begränsas till enbart honom. Du meddelar skolan om att du ska påpeka detta till pappan och så gör du det. Klart! 

Jag hade försökt få till ett möte med skolan och pappan där bara vi träffats med lärare eller rektor utan barnet (och utan någon flickvän, om nu det behöver nämnas). Jag vet andra som fått till möten på skolan då föräldrarna inte är överens och det drabbar barnet. Det räcker tyvärr att det är en förälder som inte är samarbetsvillig att barnet då drabbas. 

Den här lappen är vad jag förstår ett nytt påhitt från skolans sida. De har inte kunnat förutsäga det här kryphålet som pappan hittat, lika lite som någon skulle kunna förutse att knivarna på IKEA skulle användas till att mörda oskyldiga kunder på, bara för att ta ett oerhört hemskt och tragiskt exempel.

Det är var förälders skyldighet, precis som Malin skriver, att underrätta den andre föräldern när de får till sig dokument rörande barnet. Det har han inte gjort. Det kan komma fler dokument i framtiden där han väljer att inte föra en dialog som han är skyldig till att göra, utan underrättar när han tycker allt är som han vill ha det. Så ska det inte få gå till.

Han är skyldig att ha den här dialogen, det är han som först fått till sig dokumentet, papperet. Han skulle ha frågat mamman: Kan du komma? Ska jag skriva i ditt namn också? Eller lämnat till barnet så hade barnet fått ge det till mamman. Sen vet ju jag hur det är, papper har en tendens att leva sitt eget liv, särskilt i barns händer, så jag om nån är tacksam för att vi har mycket digitalt idag. 

Båda föräldrar ska underlätta för barnet att ha kontakt, träffa vardera förälder. Han försöker här istället att utesluta mamman från en avslutning där barnet vill ha, se, träffa sin förälder där. Det är allvarligt. Han försöker göra detta mot barnets vilja. Han försöker alltså skada sitt eget barn (som är helt oskyldig i detta). 

Det framgår inte om pappan från början skrivit dit flickvännen i tron att de alla skulle kunna komma och sedan då han fått veta hur det låg till ändå vägrat ändra på det. Hade han varit redig så hade han då bett om ursäkt för det här misstaget och han hade själv fått ro detta i hamn, ta kontakt med skolan, be dem ta bort hans flickväns namn och lägga till mammans istället. Mamman skulle inte ha behövt lyfta ett finger i detta, kontakta någon i detta. Han skulle ha visat henne, och barnet, den respekten. Om det här skulle ge honom bekymmer med hans flickvän är det inte barnets eller mammans problem, det är hans. Det får han ta med flickvännen då. 

Jag blev till slut så satans trött på min förälder som använde mig som medel gång på gång för att hämnas på alla möjliga påhittiga sätt mot min andre förälder så när jag blev gammal nog, inte myndig, men gammal nog för att ha skapat mig min egen uppfattning, gjorde jag som så att jag sa att jag ville inte längre ha någon kontakt med den föräldern. Det blev ett himla liv. Så kunde jag inte göra, sa de (inklusive min förälder som den andre alltid skulle hämnas på). Jag vände på allt de sa till mig. Om en förälder kunde välja att inte ha kontakt med sitt barn, varför kunde då inte ett barn välja att inte ha kontakt med sin förälder? Jag ville adoptera bort min förälder (förstod såklart att det inte gick), men å andra sidan så kunde föräldrar adoptera bort sina barn. Den föräldern som varit så van vid att utnyttja mig som medel för sina hämnder blev som ett lam, efter att först varit ursinnig och ringt, skrivit brev, försökt få det till att den andre föräldern vänt mig emot hen, men jag var gammal nog nu, som sagt, att göra min egen uppfattning över vad jag fått uppleva, länge. Det hade gått så långt att jag önskat att jag aldrig fötts.

Det dröjde länge innan jag valde att kontakta min hämndlystne förälder igen. Det var det här som krävdes, men det ska inte behöva vara så, inte för någon. Sedan den dagen vågade aldrig mer min f.d hämndlystne förälder försöka något igen. 

Håller helt med. Och sen ser TS till att hon anländer innan pappan. 

TS, har han skrivit namn på de som ska komma eller bara "2 pers"? För då kan ju du vara en av dessa två.