Idag fick jag frågan från dotterns lärare varför jag inte ska vara med på skolavslutningen, sa att klart jag ska det. Tydligen får bara två vuxna per familj vara med och hennes pappa har fyllt i sin flickvän!? Jag frågade om det spelar roll vems namn som är anmält och jo, de kommer checka av så det inte blir för många i salen och tydligen kan de inte ändra nu efter anmälningstiden gått ut!? Mailat rektorn och väntar på svar. Någon som varit med om det här??
Jag har varit med om att min exman släpade med sig sin dåvarande flickvän för att titta på vår dotters luciatåg, ja. Skolan begränsande inte antalet vuxna som fick komma, men HAN visste att jag inte ville träffa flickvännen (lång och tråkig historia), så det var samma sak som att bestämma att jag inte kunde gå på vår dotters uppträdande. Detta retar jag mig på än idag. Det var även fruktansvärt respektlöst av flickvännen att gå dit, hon visste ju också att det skulle innebära att jag inte ville/kunde komma. Gud ske lov tog det snart slut mellan dem...
Angående ditt fall, så tänker jag att skolan MÅSTE kunna ändra. Vad är det för dumheter? Skolans värld är alltid så stelbent, så tungrodd. Man stöter alltid på denna attityd: "nej det går absolut inte". Självklart ska skolavslutningar, föräldramöten, luciatåg och andra uppträdanden vara för de båda biologiska föräldrarna i första hand, om antalet är begränsat! Det borde inte ens vara något att diskutera! Och ska det göras undantag, så ska det finnas papper från domstol/polis/socialen på att den ena föräldern är farlig för barnet eller något liknande.
Gå dit ändå. Du är förälder, inte en chans att de kan neka. Om de gör det så gör en stor scen och ring polisen då de håller ditt barn från dig.
Otroligt, adrenalinet rusade när jag läste detta, jag har aldrig hört på maken till fräckhet! Om det nu är så att antalet vuxna är begränsat är det väl självklart att föräldrarna kommer i första rummet, separerade eller ej. I TS ställe hade jag bara gått dit, inte frågat någon. När jag hade anlänt hade jag gått fram till flickvännen och högt och ljudligt inför alla frågat flickvännen: "Vad gör du här, gå hem!" Skulle kännas skönt, men det som kan bli bekymmersamt är att barnet får lida. Kanske skulle jag inte säga något till flickvännen utan nöja mig med att stirra ilsket på henne, men under alla omständigheter, gå dit, ta på dig dina dyraste och finaste kläder! Alltid retar det någon ...