Vems fel att han inte kom?

Om situationen inte alls är bra kan du göra en orosanmälan och ansöka om restriktivt umgänge. 
Kan förstå om man har ett stolpskott till förälder men man berövar ju också barnet den andre föräldern. Är denne helt olämplig så är ju umgängesrätten förverkad.
Hur kunde du skaffa barn med den pappan??

Det är inte så enkelt.

Skolan borde informerat båda vårdnadshavarna. Men blir också lite förvånad att du inte sagt något, ert föräldraskap skulle behöva bättre kommunikation. Jag ogillar mitt barns pappa och tycker att han tänker fel. Men för barnets bästa så kommuniserar vi. Det handlar inte om vad jag och exet vill. Det handlar om barnets rättigheter och bästa för henne. Det bösta för henne är att vi båda tar del om info om henne, båda går på möten, båda pratar om henne med varandra osv.. 

Så lär dig här du också att kommunisera med pappan men påminn skolan också om att informera båda vårdnadshavarna. 

Jag är gymnasielärare och får ibland i uppdrag att kalla vårdnadshavare till möten. För det första är det en av typ 10 000 arbetsuppgifter en lärare har och inten en vi har direkt utbildning för (jag är en duktig lärare och duktig pä elevkontakter, föräldrarelationerna är inte min favorit). I maj är det ofta allmänt galet. Föräldrar är ofta svåra att få tag i och många vill inte komma. Så absolut, jag brukar ofta vara nöjd om jag får tag i den ena och förutsätter nog där att denne informerar vidare om det är aktuellt att båda vill komma. Det kanske är dumt. Ibland frågar jag eleven vem hen önskar att jag ringer, beror på situationen. Har båda vårdnadshavarna konto i vår lärplattform kontaktar jag oftast båda däremot. 

Hennes bästa hade varit att han håller sig borta.

Jag tänker inte ta ansvar i att informera honom. Jag går i terapi för att klara av att han öht finns i mitt liv, mer kontakt än den absolut nödtvungna vägrar jag.

Du behöver inte ta emot hans ilska. Hänvisa att han tar det med skolan. Har dom inte informerat honom så är det deras fel. Inte ditt ansvar. Lägg på luren om han skäller ut dig. 

Ursäkta men , låter ju inte som ett drömscenario för ett barn med en mamma som tydligen inte vill ha med pappan att göra och själv går i terapi. Kanske handlar om mer än ett missat föräldramöte här. 
Stackars barn!

Stackars barn!! Du tänker på dig själv i första hand och barnet i andra hand. Inte konstigt att ni är usla föräldrar om ni undviker att prata med varandra. Är det värt att riskera ditt barns psykiska mående? Ta ansvar och gör rätt för dig

Jag är allt annat än en usel förälder. Han har misshandlat mig i många år och jag kämpar som fan för att få tillbaka mitt liv. Jag pratar om jag måste, i det här fallet utgick jag ifrån att han var informerad. Mitt barn har haft ångestproblematik i hela sitt liv och jag har slagits för henne i alla år, medan han är av attityden att hon ska skärpa sig. Mina barn kommer alltid först och det var för hennes bästa jag hoppades att han inte skulle gå.

Ja det är dumt. Du kan inte anta att ena VH ska sköta ditt jobb. Skärp dig.