Gör jag fel som inte nattvandrar?

Jag har inte sagt att jag skulle nattvandra om mina barn ute och rände, jag sa att jag skulle vara ute. Jag skulle kräva att få skjutsa, veta var de höll hus osv. Mitt fokus skulle fortfarande vara mina barn. Skulle jag ha vänner vars barn behövde stöd skulle jag också ställa upp. Men det är väsensskilt från det stök som föregår i vårt centrum.

Jag menade vidare att det är stöket som inte skulle bry sig. Våld och droghandel sker uppenbarligen oavsett om en liten grupp föräldrar rör sig i krokarna eller inte. 

Precis som du, TS, har jag inga tonårsbarn som är ute och härjar om kvällarna. Faktum är att jag inte har några barn alls. Jag kan inte låta bli att undra vad din bekanta tycker om mig. Rimligtvis borde jag väl ha ännu större skyldighet att nattvandra än vad du har? Jag har ju inga barn hemma som behöver mig där.

Har två vuxna söner och har inte nattvandrat en gång i mitt liv, inte min man heller. Varför? För att våra barn inte varit ute på stan på nätterna.

Vi har ställt upp på en massa andra sätt ända sedan de gick på dagis. Särskilt genom att finnas där lite extra för ett par av deras kompisar som haft det lite extra kämpigt.

Då vi har ganska stor åldersskillnad på våra barn var jag föräldraledig när den äldsta började skolan och vårt hem fungerade lite som ett dagis/fritids för ett par grabbar.

När de blev äldre var det oftast vi som skjutsade och hämtade vid idrott, biobesök och senare hemmafester. En del av ungdomarna hade föräldrar utan bil och körkort och en del hade tyvärr föräldrar som inte brydde sig.

Jag anser att jag och min man gjort en hel del för de barn och ungdomar som funnits i vår närhet, både våra egna och andras.

Än idag händer det att vi får en kram på stan av någon (nu vuxen) kille som vi betytt mycket för. För att vara helt ärlig så ser jag fortfarande ett par av dem som "mina grabbar".

Nattvandring är mest en inbillning av trygghet. Samtidigt får nattvandrarna sämre sömn och presterar sämre på dagen. Tycker hela iden är korkad faktiskt.

Jag tror att det finns en del människor som är riktigt bra på det och verkligen gör skillnad. Men skulle jag ge mig ut i natten med en röd jacka skulle jag mest känna mig vilsen och inte veta vem jag skulle prata med eller vad jag skulle säga, och det är jag nog inte ensam om.

Min upplevelse är att många inte riktigt tycker att den här typen av engagemang räknas. För det syns ju inte.

Jag kommer från en familj som är som du beskriver. När vi var myndiga och gick ut, var mitt föräldrahem en självklar plats att åka till mitt i natten. Mina föräldrar dukade upp frukostbuffé och satt och småpratade med mina kompisar om vad som hänt under natten och vad som hände i livet. Min mamma agerade stöttning för kompisar med kärleksbekymmer, där de egna föräldrarna inte brydde sig. Mitt syskon hade en kompis som hade det tufft hemma och hen var alltid välkommen till oss. I hens familj åt man i princip bara snabbmat, så smakpaletten byggdes upp hemma hos oss, med middagar flera gånger i veckan. Min pappa pluggade matte med kompisen för att hen skulle klara betygen och min mormor som brukade fixa våra matsäckar till utflykter (hon gjorde en gudomlig rätt som vi alltid ville ha med) lagade alltid extra så det räckte till kompisen också.

Ändå var det sura miner när min pappa klev av som idrottstränare i föreningen. "TÄNK PÅ BAAARNEN!" Det var också sura miner för att det inte nattvandrades. Att min pappa klev upp mitt i natten och hämtade mig och kompisarna, räknades liksom inte. Det var ju ingenting som basunerades ut och syntes.

Vi har 2 vuxna barn och de har alltid varit skötsamma
Men jag och maken har ÄNDÅ nattvandrat för vi tycker att de ungdomar vars föräldrar skiter i dom behöver någon att prata med när de driver omkring.  

Nu för tiden är det väl inte mycket vuxna kan göra för att skapa ordning och reda bland andras ungdomar, då risken att dö på kuppen blir allt vanligare. Det är bättre att föräldrar tar sitt ansvar och har koll på sina egna barn eventuellt med med hjälp av de instanser som behövs för att vi ska få ett samhälle utan huliganer. 

Är det pengar inblandade i nattvandringen? I så fall kan du erbjuda dig att betala ett belopp, så att inte dina barn surfar på vad andra barns föräldrar gör för att få pengar till klasskassan. Men du kan inte bli tvingad till något. Blir du tvingad, så jobbar du inte bra den kvällen.

Ni gjorde en jättefin insats, men man ska inte pressas till det eller få skit för att man inte gör det.