Gör jag fel som inte nattvandrar?
Jag har två barn, ett i gymnasiet och ett i högstadiet. Jag har varit själv med dem sen de var små. De är båda skötsamma, sportar mycket, spelar spel med kompisar över nätet osv och har aldrig varit ute och hängt på IP och liknande som vissa barn i området gör.
Det finns en mamma med barn i samma ålder, vi har aldrig varit kompisar direkt men barnen har växt upp i samma område och skola så vi känner varandra ändå. Hon är en sån där som alltid tar på sig uppdrag och fixa med insamlingar, klasskassor osv och när barnen blivit större även nattvandringar.
Då jag varit själv med barnen har det aldrig varit ett alternativ för mig att vara med på vandringarna och dessutom har aldrig mina barn varit ute i området på helgkvällarna. Sedan i vintras har dock min särbo sedan många år börjat bo med oss på helgerna. Han jobbar i en annan stad och har övernattningslägenhet där men brukar vara hemma från torsdag eller fredag till måndag.
Jag nämnde nåt om det till den där mamman som då direkt frågade om hon kunde förvänta sig att se mig på några nattvandringar nu när det finns en annan vuxen som kan vara hemma med mina barn. Jag blev helt paff och svarade att jag dels inte vill lägga det på honom, att vi vill umgås på helgerna och framförallt- att mina barn inte är ute på nätterna så jag förstår inte varför jag ska vara ute och passa andras.
Då blev hon riktigt upprörd och jag fick en lång harang om solidaritet och gemensamt ansvar för våra ungdomar. Jag sa igen att jag faktiskt inte tycker det är mitt ansvar att ta hand om främmande tonåringar som blivit fulla eller rökt på när deras egna föräldrar uppenbarligen struntar i det ansvaret. Då blev hon ännu surare och vi skildes åt.
Tänker jag helt galet här? Vi bor i ett område med både lugna och lite stökiga kvarter både jag eller barnen håller oss helst i vår egen del. Det kanske är själviskt men det är också så samhället ser ut.