• Anonym (Uppgiven)

    Hur mycket kan man begära av 20-åring med aspergers och adhd?

    Han bor på heltid hos den ena föräldern, men är hos den andra en helgdag i veckan. Den dagen sitter han och spelar mer eller mindre oavbrutet medan pappan servar med allt... först fika och sedan mat serverad där han vill ha den, köket eller vardagsrummet. Han lyfter inte ett finger och när han känner sig färdig är det tack och hej och så går han hem.

    Försökt få pappan att förstå att han inte gör sonen några tjänster inför framtiden på det här sättet. Nu ligger han sjuk och behöver handla, men vägrar be sin lille son om hjälp för "han ska inte behöva ta hand om sin pappa"... för guds skull människa... blir så trött och uppgiven. Jag vet att det i sig inte är mitt ansvar, men jag tänker på sonen, som beter sig som ett barn trots att han är vuxen och att det är föräldrarna som håller honom tillbaka med sitt eviga daltande. Sonen går knappt i skolan, han kommer iväg någon timme i veckan och ingen tar tag i det... Upplever att han har stor respekt för mina åsikter och de gånger jag sagt åt honom att hjälpa till så har han gjort det utan protester. Tvärtom så har han verkat stolt efteråt.

  • Svar på tråden Hur mycket kan man begära av 20-åring med aspergers och adhd?
  • Anonym (Uppgiven)

    Kan tillägga att jag har stor erfarenhet av npf, så mina åsikter är inte ogrundade.

  • Anonym (Välj)

    Du lär inte kunna förändra pappan så du får hantera din sida enligt bästa förmåga.

  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Välj) skrev 2024-04-17 08:11:33 följande:

    Du lär inte kunna förändra pappan så du får hantera din sida enligt bästa förmåga.


    Vad menar du?
  • Anonym (Nja)

    Du har fel rubrik. Det här handlar om pappan, inte sonen.

  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Nja) skrev 2024-04-17 08:14:00 följande:

    Du har fel rubrik. Det här handlar om pappan, inte sonen.


    Inte egentligen, för det handlar ju om att pappan behandlar honom som ett barn och inte tycker att man kan kräva något av honom. Att han "behöver tid att vänja sig vid nya saker" etc... tycker han överdriver något brutalt.
  • Fjäril kär

    Sonen är 20 år och vuxen och från samhället sett har han stora krav på sig även utifrån att han har diagnos.  Alltså är det inga problem att att be honom handla, ta fram dammsugare eller annat . Tvärtom är ju det minimum.  
    Att han blir sittandes är inte per automatik för att han har diagnos utan för att ingen säger åt honom att göra något.  
    Om pappan inte själv kan be sonen om hjälp så kan väl du? 

  • Anonym (Uppgiven)
    Fjäril kär skrev 2024-04-17 08:16:47 följande:

    Sonen är 20 år och vuxen och från samhället sett har han stora krav på sig även utifrån att han har diagnos.  Alltså är det inga problem att att be honom handla, ta fram dammsugare eller annat . Tvärtom är ju det minimum.  
    Att han blir sittandes är inte per automatik för att han har diagnos utan för att ingen säger åt honom att göra något.  
    Om pappan inte själv kan be sonen om hjälp så kan väl du? 


    Nej jag känner att han mest är bekväm och bortklemad, hans problem har inte med diagnoserna att göra i första hand. 

    Menar du att jag ska be sonen att hjälpa honom? Jag har inte hans nummer och det skulle verkligen kännas som ett övertramp. Jag försöker få pappan att ta steget att inse att sonen faktiskt är vuxen.
  • Anonym (Nja)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-04-17 08:16:18 följande:
    Inte egentligen, för det handlar ju om att pappan behandlar honom som ett barn och inte tycker att man kan kräva något av honom. Att han "behöver tid att vänja sig vid nya saker" etc... tycker han överdriver något brutalt.
    Exakt - pappan! Det är han som är problemet, det är han som skapar situationen. Nu är det ju så att du redan verkar ha pratat med pappan om detta, säkert flera gånger, men det enda du kan göra är att vänta på att sonen flyttar till eget boende och hålla tyst under tiden eller så flyttar du själv ut tills vidare om ni bor ihop. Om ni inte bor ihop så säger du ingenting. Det är ju bra att du uppmuntrar sonen till att vara delaktig, den biten kan du jobba mer med om du vill.
  • Anonym (Polly)

    En dag i veckan är ju för lite för att åstadkomma en förändring. Det är den andra föräldern som kan göra något. Vad är det för skola han går i? Han lär ju inte få något från CSN om han är frånvarande så mycket. 

  • Anonym (Välj)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-04-17 08:12:17 följande:
    Vad menar du?
    Hur hade du tänkt att få pappan att ändra på sina rutiner?

    Vidare, grabben är 20 år, han bor där han vill och får.
Svar på tråden Hur mycket kan man begära av 20-åring med aspergers och adhd?