• Anonym (Uppgiven)

    Hur mycket kan man begära av 20-åring med aspergers och adhd?

    Han bor på heltid hos den ena föräldern, men är hos den andra en helgdag i veckan. Den dagen sitter han och spelar mer eller mindre oavbrutet medan pappan servar med allt... först fika och sedan mat serverad där han vill ha den, köket eller vardagsrummet. Han lyfter inte ett finger och när han känner sig färdig är det tack och hej och så går han hem.

    Försökt få pappan att förstå att han inte gör sonen några tjänster inför framtiden på det här sättet. Nu ligger han sjuk och behöver handla, men vägrar be sin lille son om hjälp för "han ska inte behöva ta hand om sin pappa"... för guds skull människa... blir så trött och uppgiven. Jag vet att det i sig inte är mitt ansvar, men jag tänker på sonen, som beter sig som ett barn trots att han är vuxen och att det är föräldrarna som håller honom tillbaka med sitt eviga daltande. Sonen går knappt i skolan, han kommer iväg någon timme i veckan och ingen tar tag i det... Upplever att han har stor respekt för mina åsikter och de gånger jag sagt åt honom att hjälpa till så har han gjort det utan protester. Tvärtom så har han verkat stolt efteråt.

  • Svar på tråden Hur mycket kan man begära av 20-åring med aspergers och adhd?
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Polly) skrev 2024-04-17 08:24:20 följande:

    En dag i veckan är ju för lite för att åstadkomma en förändring. Det är den andra föräldern som kan göra något. Vad är det för skola han går i? Han lär ju inte få något från CSN om han är frånvarande så mycket. 


    Men det skulle vara en förändring 100% av den tid han är hos pappan. Jag upplever att sonen mognat massor sen jag kom in i bilden, men det är ju inte nog. Det är inte mitt barn, föräldrarna måste ta ansvar de också. Mamman är ännu värre, hon lever genom hans diagnoser och har gjort det till sin identitet. Jag misstänker starkt att hon förvärrar för honom med flit, för hon vill inte att han ska flytta hemifrån.

    Han går i gymnasiet och nej, han får inte studiebidrag.
  • Anonym (Nja)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-04-17 08:29:13 följande:
    Men det skulle vara en förändring 100% av den tid han är hos pappan. Jag upplever att sonen mognat massor sen jag kom in i bilden, men det är ju inte nog. Det är inte mitt barn, föräldrarna måste ta ansvar de också. Mamman är ännu värre, hon lever genom hans diagnoser och har gjort det till sin identitet. Jag misstänker starkt att hon förvärrar för honom med flit, för hon vill inte att han ska flytta hemifrån.

    Han går i gymnasiet och nej, han får inte studiebidrag.
    Här har du ett problem. Inte "också". DU har inget som helst ansvar här, det känns snudd på att du lägger dig i snarare.
  • Anonym (Välj)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-04-17 08:29:13 följande:
    Men det skulle vara en förändring 100% av den tid han är hos pappan. Jag upplever att sonen mognat massor sen jag kom in i bilden, men det är ju inte nog. Det är inte mitt barn, föräldrarna måste ta ansvar de också. Mamman är ännu värre, hon lever genom hans diagnoser och har gjort det till sin identitet. Jag misstänker starkt att hon förvärrar för honom med flit, för hon vill inte att han ska flytta hemifrån.

    Han går i gymnasiet och nej, han får inte studiebidrag.
    Ursäkta, läste fel, trode du var mamman, inte pappans ny.

    Men grundproblemet kvarstår pappan, men även mamman, och hur ska du får till en förändring?

    Säger inte att du har fel men vad tänker du göra?
  • Anonym (Uppgiven)
    Anonym (Nja) skrev 2024-04-17 08:36:02 följande:
    Här har du ett problem. Inte "också". DU har inget som helst ansvar här, det känns snudd på att du lägger dig i snarare.
    Jag tycker att samtliga vuxna i en familj har ansvar om och för varandra. Brister någon, får andra ta mer. Pappan tycker inte att jag lägger mig i, medan mamman inte alls verkar uppskatta att sonen blivit mer självständig. Dock är det killens känslor som är de viktiga här och han blir jätteglad varje gång vi träffas, så han har antagligen inga problem med mig heller.
  • Anna7719

    Är han hos er en dag på 14 dagar så är han gäst.
    Pappan får sköta deras relation tänker jag.

  • Anonym (Uppgiven)
    Jemp skrev 2024-04-17 08:39:43 följande:

    Umgås de inte?


    När han är på besök? Mja, beror på hur man ser det... alla sitter ju tillsammans vid måltiderna, men ipad eller telefon är alltid med. "Han behöver den" säger pappan när jag försökt få honom att lägga undan den när vi äter åtminstone... nej han behöver den inte. Han är skärmberoende som de flesta unga är idag. Finns ingen som helst anledning att behöva ha den som avskärmning hemma vid ett lugnt köksbord.
  • Anonym (pappan)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-04-17 08:00:38 följande:
    Hur mycket kan man begära av 20-åring med aspergers och adhd?

    Han bor på heltid hos den ena föräldern, men är hos den andra en helgdag i veckan. Den dagen sitter han och spelar mer eller mindre oavbrutet medan pappan servar med allt... först fika och sedan mat serverad där han vill ha den, köket eller vardagsrummet. Han lyfter inte ett finger och när han känner sig färdig är det tack och hej och så går han hem.

    Försökt få pappan att förstå att han inte gör sonen några tjänster inför framtiden på det här sättet. Nu ligger han sjuk och behöver handla, men vägrar be sin lille son om hjälp för "han ska inte behöva ta hand om sin pappa"... för guds skull människa... blir så trött och uppgiven. Jag vet att det i sig inte är mitt ansvar, men jag tänker på sonen, som beter sig som ett barn trots att han är vuxen och att det är föräldrarna som håller honom tillbaka med sitt eviga daltande. Sonen går knappt i skolan, han kommer iväg någon timme i veckan och ingen tar tag i det... Upplever att han har stor respekt för mina åsikter och de gånger jag sagt åt honom att hjälpa till så har han gjort det utan protester. Tvärtom så har han verkat stolt efteråt.


    Detta är ju ett pappa-problem. Och inte egentligen ditt problem om man ska hårdra det. Det är rätt fascinerande att läsa om alla sönderdaltade bonusbarn, med fullständigt värdelösa pappor. Men bonusmamman står där och ser pappan i rosa skimmer medan barnet får skulden för sina föräldrars tillkortakommanden.

    Om du nu har erfarenhet av NPF så behöver du väl inte fråga i ett forum vad som är rimligt eller inte? Ingen här kan ju veta pojkens funktionsnivå eller vilka krav han klarar av. 

    Varför pratar du inte med den det berör - nämligen din partner, mannen du lever med? 
  • Anonym (Välj)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-04-17 08:40:34 följande:
    Jag tycker att samtliga vuxna i en familj har ansvar om och för varandra. Brister någon, får andra ta mer. Pappan tycker inte att jag lägger mig i, medan mamman inte alls verkar uppskatta att sonen blivit mer självständig. Dock är det killens känslor som är de viktiga här och han blir jätteglad varje gång vi träffas, så han har antagligen inga problem med mig heller.
    Jaha, så vad tänker du göra? Köra över pojens föräldrar och styra hur de ska agera?

    Om nu pappan är så värdelös på att hantera sin son, och du har en relation med honom. varför?
  • Anonym (Välj)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2024-04-17 08:44:38 följande:
    När han är på besök? Mja, beror på hur man ser det... alla sitter ju tillsammans vid måltiderna, men ipad eller telefon är alltid med. "Han behöver den" säger pappan när jag försökt få honom att lägga undan den när vi äter åtminstone... nej han behöver den inte. Han är skärmberoende som de flesta unga är idag. Finns ingen som helst anledning att behöva ha den som avskärmning hemma vid ett lugnt köksbord.
    Fixa ett eget boende. När sonen är hos mamman kan du umgås med pappan och låta föräldrarna ta ansvar och konsekvenser för sitt barn
Svar på tråden Hur mycket kan man begära av 20-åring med aspergers och adhd?