Pappa skjuten framför sin 12årige son

Vet inte faktiskt. Tror det här senaste mordet är halmstrået som får folk att tänka annorlunda, har hört det i veckan hur folk börjar nämna möjligheten att rösta på nytt sätt för att få nödvändiga saker att hända. Jag har hopp om att nästa väljarmätning(?) kommer att få t ex M att inse att dom inte har folks förtroende längre på samma sätt och att man behöver skrida till handling utan dröjsmål.

De röda vågar inte ens ta upp frågan, och skriker rasist till de som vågar ta frågan.

Reinfeldt är inte partiledare , han förpestar svensk fotboll för tillfället.  Men jag han förstörde en hel del.
Med hjälp av S 

Det är ingen som vågat ta upp frågan, oavsett färg annat än sd, och de har gjort det främst för att fiska röster.

Ulf Kristersson är partiledare idag, han har inget med fotbollen att göra.

Det ska bli hårda tag nu, säger statsministern. Någon som minns Adriana, 12 år? Det var vapen inblandat då också. Vapen som används i krig. Såhär lät det då:
? Det här mordet går ut över allting annat. Det sticker ut, säger advokat Thomas Bodström till Aftonbladet.

Det var till och med Reinfeld som öppnade gränserna. Ungdomarna i gängen är barn till de som fick invandra till Sverige då. Utan Reinfeld hade det aldrig blivit så här illa, för det hade helt enkelt inte funnits tillräckligt många wayward muslimska tonårspojkar på samma ställe, för att bilda de här gängen.

Föräldrarna tar ju inte sitt ansvar. Då måste någon annan ta det ansvaret för att problemen ska kunna lösas. Att bara bolla runt frågan löser inget alls.

Föräldrarna kanske måste informeras, utbildas, stöttas och uppmuntras att ta sitt ansvar? Om de ändå inte vill ta ansvar för uppfostran, bör barnen omhändertas. Vi kan inte ha mängder av småkillar som hänger i våra förorter utan vettig sysselsättning. Vem skall ta hand om dem om inte föräldrarna gör det?

Information, utbildning, stöttning och uppmuntran i all välmening, men det är ganska naivt att tro det ska hjälpa. Långsiktigt som en del av samhället, ja, och det görs redan genom allehanda instanser (MVC, BVC, fsk, skola...). Omhändertagande bör om det ska tillämpas ske redan i tidigt stadie; vem vill ta in en kriminell tonåring där föräldrarna misslyckats, då är det redan för sent för detta daltande med familjerna.

Utegångsförbud för småkillar och småtjejer utan vårdnadshavares eskort kanske vore på sin plats. Kriminella storebröder tillåts inte, så då blir det id check vid kontroll av den vuxne eskorten. I europa har man ju redan infört kontroll av barn som reser på flygplatser utanför skollov, så denna typ av kontroll skulle inte vara den första i sitt slag i ett europeiskt samhälle.

Kan berätta en sak för dig från verkligheten.

Pojkar som är utåtagerande i förskola/skola får ingen hjälp. Har flera gånger bevittnat hur dessa pojkar får leva rövare, slåss, spotta, svära, vara våldsamma mot andra elever och personal. Vi snackar förskolebarn och lågstadie. Det finns inga resurser att ta till med. Det ska sparas, sparas, sparas. Istället för att sätta in extra personal till barnet diskuteras det, skrivs handlingsplaner, verksamheten planeras efter dessa pojkar men inget blir bättre. Ingen personlig assistans mm, för har de ingen diagnos händer inget. Inte ens om de har diagnos händer något, för då har man ju ny information som man kan göra "strukturer" för personalen att följa. Dessutom OM man nu skulle få en resurs till barnet, så säger man inte att det är till det barnet för det är "utpekande"... De invandrade föräldrarna till barnet skrattar - "boys will be boys!". Det är nämligen halft eftertraktat att ha en pojke som "tar för sig" och är dominant. Känslor och gråt ses som svaghet, även hos små pojkar. Att skapa kaos är bra enligt dem, han går sin egna väg!

Det är bland annat dessa pojkar som sen springer fritt på gatorna och är gängkriminella. Jag har under mitt yrkesliv där jag varit verksam med barn kunnat säga "han kommer falla in i gängkriminalitet" och TYVÄRR haft rätt varje gång ca 10 år senare.

"Mycket snack men lite verkstad" är Sveriges melodi kring dessa barn. Det ska pratas, diskuteras, handlingsplaner, strukturer, uppföljning, samtal med föräldrar, med barnet, men föräldrar och barnet, ett samtal med specialpedagog osv osv. Det är fasen absurt, för INGET händer.

Idag är ju också stödinsatser från socialtjänsten frivilliga för föräldrarna och många föräldrar tackar nej. Det borde vara någon form av krav att delta i stödåtgärder.