• Jason1976

    Finns det andra chans tycker ni?

    Hej, 
    Jag är en högutbildade människa. Haft anständigt men stressigt jobb. Väldigt omtyckt på jobbet, uppskattad. 
    Jag upptäckte att min fru var otrogen, det blev stor bråk, förlåtit henne och vi gick vidare. 
    Efter knappt 2 månader blev hon otrogen igen. Någon kanske kan tycka nåt fel på mig, men jag tror inte det. 
    Andra gången såg bilder, hon nekade ändå. Jag tappade balansen och misshandlade henne. Dåligt gjort av mig, erkänner och blev dömt för några månader fängelse. Hon fick inga som helst skador iaf.
    Domen gjorde att jag förlorade mitt jobb och får inte jobba inom samma bransch, kompetensområde tillsvidare. Alla vänner till mig, tjejer och killar stöttat mig, trots att de erkände att jag agerat FEL och dumt. Jag har gjort allt möjligt i min makt för att få samma jobb, går inte då det betingat med legitimation. Har gjort mycket positivt under resan tillbaka på banan bl a ny relation, folk älskar mig och förstår min knepiga situation. Tycker ni att jag förtjänar andra chans till samma  till samma jobb? 

  • Svar på tråden Finns det andra chans tycker ni?
  • Anonym (f)

    och hur ser det ut med terapi?

  • Anonym (S)

    Det beror på vad du är utbildad till. Skulle nog inte tycka det är lämpligt att du jobbar med människor tex närheten av barn, handikappade, äldre osv. Anledningen är för att människor som använder våld har ju inte samma impulskontroll som de som inte brukar våld. Vem vet du kanske hamnar i ett läge där impulserna tar över igen och det smäller till igen vilket inte får hända. Hur har du arbetat för att få bättre impulskontroll? 

  • Anonym (Herakles)

    Inga som helst skador? Hur kan man bli misshandlad och inte få skador? Hoppas att du går i terapi för allt det här och att du håller dig ifrån henne helt. Kanske du kan läka en dag och kunna kontrollera dina impulser men det kommer att ta lång tid. Än är du inte i närheten eftersom du tror att en misshandel inte leder till några som helst skador.

  • Anonym (SL)

    Förlåt men det låter inte som du gjort en riktig förändring, på djupet där du på riktigt förstått din del i det som hände. Du verkar inte tycka att det du gjorde var fel på riktigt och bygger upp det med hennes agerande och att du har folk som håller på dig. Att du skriver att du vet att det var fel låter bara falskt faktiskt, mer att du säger det bara för att du vet att man ska...
    Att ens skriva att det inte blev skador av en misshandel visar på hur lite du har förstått...

    Just nu så tycker jag nog inte att en andra chans är aktuellt, eftersom du inte verkar ångra dig på riktigt...

  • MsM84

    Hade du ett jobb som kräver legitimation och kontroll av belastningsregistret tycker jag det är fullt rimligt att du inte kan jobba med det efter ha dömts för misshandel. En konsekvens av ditt agerande.

    Lägger också till att du verkar ha dömts för misshandel och inte ringa misshandel och då är det mer än ett lätt slag som inte gett några skador. Även fängelsestraffet tyder på detta.

  • Jason1976

    Hej igen, 
    Tack för ni delar med mig era synpunkter. Det hela hände för 4 år sen. Jag blev dömt för några månader fängelse men det ändrades till villkorlig dom med samhällstjänst 200 timmar eftersom det första gången jag blev dömt. 
    Jag har frivilligt gått särskilt behandlingsprogram inriktad mot våld i nära relationer, 12 månader program via frivården och programledaren uppfattade mig som väldigt engagerad med stor vilja till förändring. Även efter det 2 månader till  via kommunen på ett liknande program mot våld i nära relationen. Allt det här var första 2 åren.
    Jag är inte stolt över mitt agerande, och jag erkände det vid flera tillfällen. Men vi är människor och gör fel, och just när man uppvisar stor vilja till förändring då är man verkligen ångerfull. Min sambo som jag har sen 3 år sen tyckte att hon har svårt o se mig som en person som har lätt o bli hotfull eller våldsam. Men trots all förändringar jag gjorde så tyckte min arbetsgivare, en myndighet, att jag är inte lämpligt och har svårt att hysa tillräckligt förtroende för mig, inte då iaf. Det här var efter 2,5 år.
    Frågan är hur länge måste man lida, och hur mycket måste man förändras innan arbetsgivaren ändrar sig. Min närmaste chef och hans chef har skrivit till ledningen att jag har avtjänat mitt straff, och genomgått 2 behandlings- eller rehab program och att jag bör kunna beviljas andra chans. Iofs detta var 2 år sen. Förresten med inga skador menar jag bara ont, inget fraktur eller sjukhusvård. 
    Anledningen till att ag tar upp det faktiskt dels att känner att jag blev orättvist behandlat från min arbetsgivare, dels att jag såg en film i veckan med liknande situation där författaren slutade med en citat
    ? life doesn't give you second chance, but it does offer you fresh start?.
    För mig är mitt tidigare jobb min identitet, och att inte få andra chans med samma jobb är slut på min karriär i väldigt förtid. 

  • Anonym (xxx)
    Jason1976 skrev 2024-04-02 13:00:49 följande:

    Hej igen, 
    Tack för ni delar med mig era synpunkter. Det hela hände för 4 år sen. Jag blev dömt för några månader fängelse men det ändrades till villkorlig dom med samhällstjänst 200 timmar eftersom det första gången jag blev dömt. 
    Jag har frivilligt gått särskilt behandlingsprogram inriktad mot våld i nära relationer, 12 månader program via frivården och programledaren uppfattade mig som väldigt engagerad med stor vilja till förändring. Även efter det 2 månader till  via kommunen på ett liknande program mot våld i nära relationen. Allt det här var första 2 åren.
    Jag är inte stolt över mitt agerande, och jag erkände det vid flera tillfällen. Men vi är människor och gör fel, och just när man uppvisar stor vilja till förändring då är man verkligen ångerfull. Min sambo som jag har sen 3 år sen tyckte att hon har svårt o se mig som en person som har lätt o bli hotfull eller våldsam. Men trots all förändringar jag gjorde så tyckte min arbetsgivare, en myndighet, att jag är inte lämpligt och har svårt att hysa tillräckligt förtroende för mig, inte då iaf. Det här var efter 2,5 år.
    Frågan är hur länge måste man lida, och hur mycket måste man förändras innan arbetsgivaren ändrar sig. Min närmaste chef och hans chef har skrivit till ledningen att jag har avtjänat mitt straff, och genomgått 2 behandlings- eller rehab program och att jag bör kunna beviljas andra chans. Iofs detta var 2 år sen. Förresten med inga skador menar jag bara ont, inget fraktur eller sjukhusvård. 
    Anledningen till att ag tar upp det faktiskt dels att känner att jag blev orättvist behandlat från min arbetsgivare, dels att jag såg en film i veckan med liknande situation där författaren slutade med en citat
    ? life doesn't give you second chance, but it does offer you fresh start?.
    För mig är mitt tidigare jobb min identitet, och att inte få andra chans med samma jobb är slut på min karriär i väldigt förtid. 


    Vad arbetar du med?

    Det är inte en rättighet att få ett visst arbete. Om arbetet verkligen är din identitet så tycker jag du ska börja tänka om. Det var ju inte din prioritet när du riskerade att förlora det pga din misshandel. 
  • Anonym (HmJ)

    Beror på vilket jobb det är 

  • Anonym (Herakles)
    Jason1976 skrev 2024-04-02 13:00:49 följande:

    Hej igen, 
    Tack för ni delar med mig era synpunkter. Det hela hände för 4 år sen. Jag blev dömt för några månader fängelse men det ändrades till villkorlig dom med samhällstjänst 200 timmar eftersom det första gången jag blev dömt. 
    Jag har frivilligt gått särskilt behandlingsprogram inriktad mot våld i nära relationer, 12 månader program via frivården och programledaren uppfattade mig som väldigt engagerad med stor vilja till förändring. Även efter det 2 månader till  via kommunen på ett liknande program mot våld i nära relationen. Allt det här var första 2 åren.
    Jag är inte stolt över mitt agerande, och jag erkände det vid flera tillfällen. Men vi är människor och gör fel, och just när man uppvisar stor vilja till förändring då är man verkligen ångerfull. Min sambo som jag har sen 3 år sen tyckte att hon har svårt o se mig som en person som har lätt o bli hotfull eller våldsam. Men trots all förändringar jag gjorde så tyckte min arbetsgivare, en myndighet, att jag är inte lämpligt och har svårt att hysa tillräckligt förtroende för mig, inte då iaf. Det här var efter 2,5 år.
    Frågan är hur länge måste man lida, och hur mycket måste man förändras innan arbetsgivaren ändrar sig. Min närmaste chef och hans chef har skrivit till ledningen att jag har avtjänat mitt straff, och genomgått 2 behandlings- eller rehab program och att jag bör kunna beviljas andra chans. Iofs detta var 2 år sen. Förresten med inga skador menar jag bara ont, inget fraktur eller sjukhusvård. 
    Anledningen till att ag tar upp det faktiskt dels att känner att jag blev orättvist behandlat från min arbetsgivare, dels att jag såg en film i veckan med liknande situation där författaren slutade med en citat
    ? life doesn't give you second chance, but it does offer you fresh start?.
    För mig är mitt tidigare jobb min identitet, och att inte få andra chans med samma jobb är slut på min karriär i väldigt förtid. 


    Ledsen, men det känns inte okej. Du säger att du inte är stolt över det som hände men i samma andetag fortsätter du "men vi är.människor och gör fel". Håller inte med alls. Visst kan människor göra.fel, men att misshandla en kvinna är inte samma sak som tex. ett fyllebråk på krogen. Det finns inget "vi" i att misshandla människor...det var något du gjorde.

    Med.det sagt menar jag inte att du är ett monster, men jag skulle inte erbjuda dig ett arbete - inte så här nära inpå. Du får nog tänka om det här... och fundera lite på varför du tycker att du förtjänar en chans.
  • Jason1976

    Jag jobbar som biomedicinska analytiker BMA, alltså gör tester i andningsorgam på patienter. Klart att vi människor o gör fel, vi vet inte hur de andra har det under livets gång. Vardagstress, barnen, ekonomi, sjukdom mm. 
    Så i det här avseendet håller jag inte med, att det oförlåtligt att misshandla kvinna. Ja visst det är inte rätt, och inget man stolt över men som sagt vi hamnar i livkriser med olika förutsättningar, och ibland tar impulsen över. Jag har lärt mig det, men på rehab terapin. Det viktigast att vi lär oss från vara misstag och försöker bli bättre människor. Och folk Som har samma utbildning Som jag är inte undantag, vi är oxo människor och gör fel. Det här är vad jag tycker och min chef tycker, men är osäker på mig ändå varför jag lägger upp det här. 

  • Anonym (SL)
    Jason1976 skrev 2024-04-02 13:00:49 följande:

    Hej igen, 
    Tack för ni delar med mig era synpunkter. Det hela hände för 4 år sen. Jag blev dömt för några månader fängelse men det ändrades till villkorlig dom med samhällstjänst 200 timmar eftersom det första gången jag blev dömt. 
    Jag har frivilligt gått särskilt behandlingsprogram inriktad mot våld i nära relationer, 12 månader program via frivården och programledaren uppfattade mig som väldigt engagerad med stor vilja till förändring. Även efter det 2 månader till  via kommunen på ett liknande program mot våld i nära relationen. Allt det här var första 2 åren.
    Jag är inte stolt över mitt agerande, och jag erkände det vid flera tillfällen. Men vi är människor och gör fel, och just när man uppvisar stor vilja till förändring då är man verkligen ångerfull. Min sambo som jag har sen 3 år sen tyckte att hon har svårt o se mig som en person som har lätt o bli hotfull eller våldsam. Men trots all förändringar jag gjorde så tyckte min arbetsgivare, en myndighet, att jag är inte lämpligt och har svårt att hysa tillräckligt förtroende för mig, inte då iaf. Det här var efter 2,5 år.
    Frågan är hur länge måste man lida, och hur mycket måste man förändras innan arbetsgivaren ändrar sig. Min närmaste chef och hans chef har skrivit till ledningen att jag har avtjänat mitt straff, och genomgått 2 behandlings- eller rehab program och att jag bör kunna beviljas andra chans. Iofs detta var 2 år sen. Förresten med inga skador menar jag bara ont, inget fraktur eller sjukhusvård. 
    Anledningen till att ag tar upp det faktiskt dels att känner att jag blev orättvist behandlat från min arbetsgivare, dels att jag såg en film i veckan med liknande situation där författaren slutade med en citat
    ? life doesn't give you second chance, but it does offer you fresh start?.
    För mig är mitt tidigare jobb min identitet, och att inte få andra chans med samma jobb är slut på min karriär i väldigt förtid. 


    Och "en fresh start" innebär väl just något annat och inte en omstart på samma som innan?

    Men ärligt.
    Du beskriver någon som på pappret har förändrat sig men när du skriver så känns det inte så.
    Uppvisa stor vilja till förändring är inte samma sak som att faktiskt förändra sig eller att faktiskt vara ångerfull...att genomgå behandlingar är inte heller samma sak som att faktiskt ta till sig behandlingen.
    När du skriver så känns allt väldigt ytligt och "avcheckat" mer än någon som verkligen gjort en förändringsresa.
  • Agda90
    Jason1976 skrev 2024-04-02 14:08:20 följande:

    Jag jobbar som biomedicinska analytiker BMA, alltså gör tester i andningsorgam på patienter. Klart att vi människor o gör fel, vi vet inte hur de andra har det under livets gång. Vardagstress, barnen, ekonomi, sjukdom mm. 
    Så i det här avseendet håller jag inte med, att det oförlåtligt att misshandla kvinna. Ja visst det är inte rätt, och inget man stolt över men som sagt vi hamnar i livkriser med olika förutsättningar, och ibland tar impulsen över. Jag har lärt mig det, men på rehab terapin. Det viktigast att vi lär oss från vara misstag och försöker bli bättre människor. Och folk Som har samma utbildning Som jag är inte undantag, vi är oxo människor och gör fel. Det här är vad jag tycker och min chef tycker, men är osäker på mig ändå varför jag lägger upp det här. 


    Det är ALDRIG ok att misshandla sin partner. ALDRIG!!!
    Det spelar ingen roll vilken kris du hamnar i. Du kunde ha drämt näven i väggen istället men det gjorde du inte utan du valde att använda henne som en slagpåse!

    Att du inte skäms! Det är inget man ursäktar med att man hamnade i kris eller att vi alla är människor. 
    Jag är människa och det finns inga som helst omständigheter där jag hade höjt handen mot min partner! 

    Hade du börjat ditt första inlägg med att förklara hur mycket du ångrar att du misshandlade din partner och hur du skämdes osv då kanske jag hade tyckt att du kunde få en andra chans. Nu? Nej, det känns bara som att du kommer att explodera ännu en gång när livet går emot dig. 
  • Jason1976

    Tack för era inlägg, uppskattar det. 
    Att jag förändrats på riktig åt positiva hållet dvs rehabiliterad kan jag inte själv bevisa här, det känns bara egoistisk, även om ni inte känner mig. Det jag lägger här om min förändring resa är vad folk runt omkring mig beskriver och upplever mig efter 4 år. Ja, jag ångerfull och har betalat högpris för mitt agerande. 
    Min sambo blivit varnats av hennes Ex att gå vidare med mig efter domen. Det glädjar mig däremot att hon sa( efter 3 år) jag är den mest pålitliga person hon träffats sen hon fyllde 18 år. Tog hand om henne och hennes barn på bästa sätt som om det var mina. Det är så jag gjorde även med min första fru. Tom hennes Ex man ( min sambo) bad om ursäkt föra föra året och vi är vänner nu.
    Jag försöker undvika beskriva mig här som så bra människa, utan bara lägger vad de andra tycker om mig. Meningen att få lite perspektiv kring om man efter 4 år kan vara värt för andra chans i sitt jobb som jag forskat och lagt mycket energi och tid på. 

  • Anonym (Mimmi)

    För att vara högutbildad skriver du katastrofalt illa måste jag säga.

    När jag läser din andra tråd så känns det som att du borde backa, och försöka hitta dig själv först.

  • Anonym (Kr)
    Jason1976 skrev 2024-04-02 14:08:20 följande:

    Jag jobbar som biomedicinska analytiker BMA, alltså gör tester i andningsorgam på patienter. Klart att vi människor o gör fel, vi vet inte hur de andra har det under livets gång. Vardagstress, barnen, ekonomi, sjukdom mm. 
    Så i det här avseendet håller jag inte med, att det oförlåtligt att misshandla kvinna. Ja visst det är inte rätt, och inget man stolt över men som sagt vi hamnar i livkriser med olika förutsättningar, och ibland tar impulsen över. Jag har lärt mig det, men på rehab terapin. Det viktigast att vi lär oss från vara misstag och försöker bli bättre människor. Och folk Som har samma utbildning Som jag är inte undantag, vi är oxo människor och gör fel. Det här är vad jag tycker och min chef tycker, men är osäker på mig ändå varför jag lägger upp det här. 


    Hur har du försörjt dig de senaste åren?
    Har du förlorat dig legitimation?  
  • Anonym (Absolut inte)

    Nej, du förtjänar ingen andra chans. Sättet du resonerar är skrämmande. Som att det är förståeligt att misshandla någon för att man "är i kris". Och du jobbade med människor. Nej, du bör aldrig få arbeta med det igen. Spelar ingen roll hur omtyckt du tror dig vara eller vad din nya tjej tycker (vem blir ens tillsammans med en misshandlare?)

  • Anonym (Herakles)

    Precis, det som gör det hela så problematiskt är att du beskriver det som ett misstag som "vi" alla kan begå. Det låter extremt illa och okänsligt...typ "vi kan ju alla råka våldta litegrann".  Kanske, om många år och mer livserfarenhet,  kommer du kunna se hur snett du resonerar i det hela. Först då, och bara då, kanske en andra chans kan komma på tal.

  • Anonym (Njä)

    Nä jag håller nog med de andra om att du får leva med detta misstaget resten av livet. Du hade helt enkelt inte den spärr som ska finnas där. har man en gång gått över gränsen så pass att det ledde till både åtal och dom så kan det hända igen.

    sen fattar jag inte hur du så snabbt efter hela denna historian kunde dyka in i en ny relation och hur din nya resonerar som har barn sedan innan.
    att hon och dina chefer och vänner intygar något som de aldrig kan vara säkra på, förminskar bara hela ditt ex upplevelse och den rädsla som hon får bära med sig resten av livet. Du verkar ha noll förståelse för det inte bara är fysiska sår som uppstår av en sådan här händelse.

    ett jobb är ett jobb. Var glad och tacksam att du tycks ha kvar vänner, vara omtyckt och har ett bra liv och skapa dig en karriär inom något annat. Det är väl det minsta du kan göra (utan att gnälla) efter ha skadat en annan människas tillit.

  • Anonym (ally)
    Jason1976 skrev 2024-04-02 14:08:20 följande:

    Jag jobbar som biomedicinska analytiker BMA, alltså gör tester i andningsorgam på patienter. 


    Är det att jobba inom vården som är din livs-identitet eller är det att jobba som BMA?

    Inom vården finns ju registerkontroll men BMA kan du ju jobba som även inom det privata

    Ja, du får en andra chans du också. Längt mycket värre brottslingar än dig lever vidare efter att ha tagit sitt straff. 

    Sedan kan jag tycka att det är lite sorgligt att vara så fixerad vid vad man har för yrke eller utbildning.
  • Anonym (nja)
    Jason1976 skrev 2024-04-02 00:23:59 följande:
    Finns det andra chans tycker ni?

    Hej, 
    Jag är en högutbildade människa. Haft anständigt men stressigt jobb. Väldigt omtyckt på jobbet, uppskattad. 
    Jag upptäckte att min fru var otrogen, det blev stor bråk, förlåtit henne och vi gick vidare. 
    Efter knappt 2 månader blev hon otrogen igen. Någon kanske kan tycka nåt fel på mig, men jag tror inte det. 
    Andra gången såg bilder, hon nekade ändå. Jag tappade balansen och misshandlade henne. Dåligt gjort av mig, erkänner och blev dömt för några månader fängelse. Hon fick inga som helst skador iaf.
    Domen gjorde att jag förlorade mitt jobb och får inte jobba inom samma bransch, kompetensområde tillsvidare. Alla vänner till mig, tjejer och killar stöttat mig, trots att de erkände att jag agerat FEL och dumt. Jag har gjort allt möjligt i min makt för att få samma jobb, går inte då det betingat med legitimation. Har gjort mycket positivt under resan tillbaka på banan bl a ny relation, folk älskar mig och förstår min knepiga situation. Tycker ni att jag förtjänar andra chans till samma  till samma jobb? 


    Att inte brista i självkontroll så pass att man misshandlar någon är väl om något ett tecken på att man inte passar för vissa arbeten. Och om ditt jobb är så stressigt är det kanske bättre att du jobbar med nåt annat så att du kan hantera dig själv och livet. Jag skulle ju inte vilja jobba med någon som misshandlat sin fru, och din arbetsgivare tycks bedöma att det gör dig olämplig. 
Svar på tråden Finns det andra chans tycker ni?