Finns det andra chans tycker ni?

Hej igen, 
Tack för ni delar med mig era synpunkter. Det hela hände för 4 år sen. Jag blev dömt för några månader fängelse men det ändrades till villkorlig dom med samhällstjänst 200 timmar eftersom det första gången jag blev dömt. 
Jag har frivilligt gått särskilt behandlingsprogram inriktad mot våld i nära relationer, 12 månader program via frivården och programledaren uppfattade mig som väldigt engagerad med stor vilja till förändring. Även efter det 2 månader till  via kommunen på ett liknande program mot våld i nära relationen. Allt det här var första 2 åren.
Jag är inte stolt över mitt agerande, och jag erkände det vid flera tillfällen. Men vi är människor och gör fel, och just när man uppvisar stor vilja till förändring då är man verkligen ångerfull. Min sambo som jag har sen 3 år sen tyckte att hon har svårt o se mig som en person som har lätt o bli hotfull eller våldsam. Men trots all förändringar jag gjorde så tyckte min arbetsgivare, en myndighet, att jag är inte lämpligt och har svårt att hysa tillräckligt förtroende för mig, inte då iaf. Det här var efter 2,5 år.
Frågan är hur länge måste man lida, och hur mycket måste man förändras innan arbetsgivaren ändrar sig. Min närmaste chef och hans chef har skrivit till ledningen att jag har avtjänat mitt straff, och genomgått 2 behandlings- eller rehab program och att jag bör kunna beviljas andra chans. Iofs detta var 2 år sen. Förresten med inga skador menar jag bara ont, inget fraktur eller sjukhusvård. 
Anledningen till att ag tar upp det faktiskt dels att känner att jag blev orättvist behandlat från min arbetsgivare, dels att jag såg en film i veckan med liknande situation där författaren slutade med en citat
? life doesn't give you second chance, but it does offer you fresh start?.
För mig är mitt tidigare jobb min identitet, och att inte få andra chans med samma jobb är slut på min karriär i väldigt förtid. 

Hej igen, 
Tack för ni delar med mig era synpunkter. Det hela hände för 4 år sen. Jag blev dömt för några månader fängelse men det ändrades till villkorlig dom med samhällstjänst 200 timmar eftersom det första gången jag blev dömt. 
Jag har frivilligt gått särskilt behandlingsprogram inriktad mot våld i nära relationer, 12 månader program via frivården och programledaren uppfattade mig som väldigt engagerad med stor vilja till förändring. Även efter det 2 månader till  via kommunen på ett liknande program mot våld i nära relationen. Allt det här var första 2 åren.
Jag är inte stolt över mitt agerande, och jag erkände det vid flera tillfällen. Men vi är människor och gör fel, och just när man uppvisar stor vilja till förändring då är man verkligen ångerfull. Min sambo som jag har sen 3 år sen tyckte att hon har svårt o se mig som en person som har lätt o bli hotfull eller våldsam. Men trots all förändringar jag gjorde så tyckte min arbetsgivare, en myndighet, att jag är inte lämpligt och har svårt att hysa tillräckligt förtroende för mig, inte då iaf. Det här var efter 2,5 år.
Frågan är hur länge måste man lida, och hur mycket måste man förändras innan arbetsgivaren ändrar sig. Min närmaste chef och hans chef har skrivit till ledningen att jag har avtjänat mitt straff, och genomgått 2 behandlings- eller rehab program och att jag bör kunna beviljas andra chans. Iofs detta var 2 år sen. Förresten med inga skador menar jag bara ont, inget fraktur eller sjukhusvård. 
Anledningen till att ag tar upp det faktiskt dels att känner att jag blev orättvist behandlat från min arbetsgivare, dels att jag såg en film i veckan med liknande situation där författaren slutade med en citat
? life doesn't give you second chance, but it does offer you fresh start?.
För mig är mitt tidigare jobb min identitet, och att inte få andra chans med samma jobb är slut på min karriär i väldigt förtid. 

Hej igen, 
Tack för ni delar med mig era synpunkter. Det hela hände för 4 år sen. Jag blev dömt för några månader fängelse men det ändrades till villkorlig dom med samhällstjänst 200 timmar eftersom det första gången jag blev dömt. 
Jag har frivilligt gått särskilt behandlingsprogram inriktad mot våld i nära relationer, 12 månader program via frivården och programledaren uppfattade mig som väldigt engagerad med stor vilja till förändring. Även efter det 2 månader till  via kommunen på ett liknande program mot våld i nära relationen. Allt det här var första 2 åren.
Jag är inte stolt över mitt agerande, och jag erkände det vid flera tillfällen. Men vi är människor och gör fel, och just när man uppvisar stor vilja till förändring då är man verkligen ångerfull. Min sambo som jag har sen 3 år sen tyckte att hon har svårt o se mig som en person som har lätt o bli hotfull eller våldsam. Men trots all förändringar jag gjorde så tyckte min arbetsgivare, en myndighet, att jag är inte lämpligt och har svårt att hysa tillräckligt förtroende för mig, inte då iaf. Det här var efter 2,5 år.
Frågan är hur länge måste man lida, och hur mycket måste man förändras innan arbetsgivaren ändrar sig. Min närmaste chef och hans chef har skrivit till ledningen att jag har avtjänat mitt straff, och genomgått 2 behandlings- eller rehab program och att jag bör kunna beviljas andra chans. Iofs detta var 2 år sen. Förresten med inga skador menar jag bara ont, inget fraktur eller sjukhusvård. 
Anledningen till att ag tar upp det faktiskt dels att känner att jag blev orättvist behandlat från min arbetsgivare, dels att jag såg en film i veckan med liknande situation där författaren slutade med en citat
? life doesn't give you second chance, but it does offer you fresh start?.
För mig är mitt tidigare jobb min identitet, och att inte få andra chans med samma jobb är slut på min karriär i väldigt förtid. 

Jag jobbar som biomedicinska analytiker BMA, alltså gör tester i andningsorgam på patienter. Klart att vi människor o gör fel, vi vet inte hur de andra har det under livets gång. Vardagstress, barnen, ekonomi, sjukdom mm. 
Så i det här avseendet håller jag inte med, att det oförlåtligt att misshandla kvinna. Ja visst det är inte rätt, och inget man stolt över men som sagt vi hamnar i livkriser med olika förutsättningar, och ibland tar impulsen över. Jag har lärt mig det, men på rehab terapin. Det viktigast att vi lär oss från vara misstag och försöker bli bättre människor. Och folk Som har samma utbildning Som jag är inte undantag, vi är oxo människor och gör fel. Det här är vad jag tycker och min chef tycker, men är osäker på mig ändå varför jag lägger upp det här. 

Jag jobbar som biomedicinska analytiker BMA, alltså gör tester i andningsorgam på patienter. Klart att vi människor o gör fel, vi vet inte hur de andra har det under livets gång. Vardagstress, barnen, ekonomi, sjukdom mm. 
Så i det här avseendet håller jag inte med, att det oförlåtligt att misshandla kvinna. Ja visst det är inte rätt, och inget man stolt över men som sagt vi hamnar i livkriser med olika förutsättningar, och ibland tar impulsen över. Jag har lärt mig det, men på rehab terapin. Det viktigast att vi lär oss från vara misstag och försöker bli bättre människor. Och folk Som har samma utbildning Som jag är inte undantag, vi är oxo människor och gör fel. Det här är vad jag tycker och min chef tycker, men är osäker på mig ändå varför jag lägger upp det här. 

Jag jobbar som biomedicinska analytiker BMA, alltså gör tester i andningsorgam på patienter. 

Hej, 
Jag är en högutbildade människa. Haft anständigt men stressigt jobb. Väldigt omtyckt på jobbet, uppskattad. 
Jag upptäckte att min fru var otrogen, det blev stor bråk, förlåtit henne och vi gick vidare. 
Efter knappt 2 månader blev hon otrogen igen. Någon kanske kan tycka nåt fel på mig, men jag tror inte det. 
Andra gången såg bilder, hon nekade ändå. Jag tappade balansen och misshandlade henne. Dåligt gjort av mig, erkänner och blev dömt för några månader fängelse. Hon fick inga som helst skador iaf.
Domen gjorde att jag förlorade mitt jobb och får inte jobba inom samma bransch, kompetensområde tillsvidare. Alla vänner till mig, tjejer och killar stöttat mig, trots att de erkände att jag agerat FEL och dumt. Jag har gjort allt möjligt i min makt för att få samma jobb, går inte då det betingat med legitimation. Har gjort mycket positivt under resan tillbaka på banan bl a ny relation, folk älskar mig och förstår min knepiga situation. Tycker ni att jag förtjänar andra chans till samma  till samma jobb?