Krav på vuxet barn?

Förr eller senare måste han börja ta för sig.  Det är ingen idé att vänta med det.

Tvättar du hans kläder och lagar hans mat också?

Frågan är om han faktiskt inte orkar med kraven och behöver sova länge för att han är helt slut eller om det är annat.

Om han har helt okej betyg så tyder det på att han pluggar, i annat fall så är han snabblärd. Så han tycks klara av skolans krav. 

Han är vuxen på pappret med det innebär inte att han är mogen för det. Det är inte helt säkert att du måste ta denna konflikt med din son, det kan räcka med att han ser att hans klasskompisar går vidare och får jobb eller studerar vidare på universitet. bara det i sig kan vara en morot. många gånger måste man få upptäcka det själv innan poletten trillar ner. 

Ha lite is i magen tills han går  ut gymnasiet. Se lite vad som händer. Dessutom är det svårt att Få tag i ett boende i hans ålder. Med det sagt ska man fortfarande ställa krav,  men det kan du  också göra genom att inte servera det han är van att få. CSN bidraget upphör dagen han går ut skolan, då har han heller inte råd med gymkort. Bara det är en lärdom i sig, och tidsnog kommer han successivt förstå att mamma menar allvar.

Det är ju till stor del du som skapat din son genom ditt engagemang som förälder. Sen förstår jag att det är mycket svårare att vara en bra förälder idag när samhället också ställer låga krav på barn. Det börjar redan i förskolan och fortsätter i skolan. Det finns även mycket mer konkurrens om barnens uppmärksamhet i och med Internet. 

Sen bör man även tänka på att att riskmedvetandet inte är färdigutvecklat förrän vid 25 års ålder.

Varför ska du komma med synpunkter om hur han väljer att leva sitt liv? Tänk om han hade kommit med krav om hur du lever ditt? Hans tjej lär dumpa honom snart om du säger att han sover för länge och prioriterar sin tillvaro fel.

Man kan (bör) såklart ställa krav tänker jag, på typ hushållsarbete och hur man uppför sig. Däremot ser jag inte vitsen med att tjata om sakerna du tar upp. Han har ok betyg och tar alltså ansvar för sitt skolarbete. Tjata på att han ska gymma verkar onödigt. Att han tar studenten snart vet han, jag vet många som var superstressade av den frågan kring studenten? 
Det kan ju dock vara klokt att förklara vad du förväntar dig av honom efter studenten. Typ söka jobb (har han aldrig haft nåt kan du ju erbjuda dig att hjälpa till med ansökan eller tipsa om att arbetsförmedlingen har info på sin sida) eller plugga, så småningom betala för sig osv. 

När han gött ut gymnasiet och är 18 år är du inte försörjningsskyldig längre vilket innebär att han för skaffa sig ett jobb och börja betala för sig. Han var även betala en rimlig hyra till dig så länge han bor hemma. 

Prata med honom om det och sätt det som krav. 

Jag tycker du helt sonika ska sluta tvätta hans kläder, plocka upp efter honom och serva honom. Han KAN göra såna saker själv. Och oavsett om han mår dåligt eller liknande så måste man ändå ändå tvätta och städa, det är så det är att vara vuxen. 
Ställ ett krav på att han ska börja betala hemma några månader efter studenten. Hur betalar han gymkort/nöjen/transport? Om det är ni som ger honom pengar till det , sluta genast med det. Det är ett privilegium och ingen rättighet. Om han inte kan bidra öht till hushållet och är otrevlig när du ens försöker samtala med honom, varför ska han då ha rätten att göra massa roliga nöjen? 

Jag kanske låter hård, men jag dömer inte alls dig som förälder. Men jag vill bara säga till alla som vill pådyvla att "tonåringar är såna", att nej det måste de inte vara. Det är en kulturell föreställning. Jag har bott i endel andra länder i världen och på många ställen klarar tonåringar både att vara respektfulla mot sina föräldrar och ta ansvar i hushållet.