• Anonym (Hur??)

    Nån som gått skilda vägar med barn mer än en gång?

    Jag känner mig så fruktansvärt misslyckad. Jag ska alltså sitta med 4 barn som har två olika pappor och aldrig ha råd med något. Jag kan lika gärna avsluta livet nu på en gång. Jag kommer inte kunna göra karriär eller något. Jag trodde verkligen på oss två. Jag planerade att ta hans efternamn.  Jag har en tatuering med hans namn på. Jag kommer vara deprimerad på jobbet i månader och de kommer undra vad fan jag sysslar med. Han var de finaste tänkbara men nu är inget annat än jobbet och pengar viktigt för honom inte jag och inte våra barn. Ham är astrött jämt pga jobbet, och får panik av att vabba, vill lämna sjuka barn istället. Den första killen var spelberoende.  Ingen av dem gör hushållssysslor.  Hur går man vidare? Hur lever man med att man är så sinnessjukt misslyckad och förstör livet för sina barn?

  • Svar på tråden Nån som gått skilda vägar med barn mer än en gång?
  • Anonym (4barnsmamman)

    Nej snälla ts, sluta klandra dig själv nu. Livet är som det är, o ni kommer få det hur bra som helst bara chocken lagt sig. Pst - tatuera in hans namn var dock korkat, haha, o värre än att separera en andra gång. Skämt åsido. Jag tycker det är MODIGT att du vågar skilja dig. Myckervärre anser jag det är för dom mängder som stannar i usla förhållanden o barnen mår illa pga det. Jag har 3 barn med min xx (tillsammans 7år o skildes pga hans otrohet). Ett barn med min x ( skildes efter 17år pga inge kärlek mera). Alla barn vuxna idag o mår bra. O jag mår prima UTAN MAN även efter sex år singel. Lycka till.

  • Anonym (Lis)
    Anonym (Given) skrev 2024-03-15 07:56:42 följande:

    Du hade 2 barn innan. 
    Under tiden ni bodde ihop innan ni beslutade ett för att skaffa barn... hur var han med dina barn? Hur mycket ansvar tog han då? Hur mycket vabbade han då?
    Känns som att du visste vad du hade att vänta dig men valde att blunda. 
    Tatuera in en partners namn? Det säger en del. 

    Men med det sagt. 
    Det du ska göra nu är att brösta din tillvaro och inte gräva ner dig. Det blev som det blev och nu är det upp till dig att förlika dig med det. Visa dina barn att man bestämmer över sitt eget liv och är skyldig att göra det bästa av situationen. 
    Dumpa mannen och tatuera över hans namn med texten "single for life".


    Hindsight is 20/20. Det är jävligt lätt i efterhand att säga att man borde ha förstått eller sett tecken. Men tjänar inget till att gräva ner sig i det nu eller skuldbelägga TS, det gör hon tillräckligt själv låter det som. Man tar med sig de erfarenheterna till nästa gång men gräver inte ner sig nu i att man borde ha förstått.

    Det jag håller med dig om är att tatuera över namnet med nåt annat. Single for life, män suger, eller liknande. 😉
  • Anonym (Lilo)
    Anonym (Hur??) skrev 2024-03-15 01:30:52 följande:

    Jag är akademiker, jag tänker mer att det blir svårt att ta sig vidare om man är ensam. Men kanske inte så farligt om man delar på tiden med barnen. Jag kommer absolut inte skaffa fler, min äldsta blir 18 i år så jag har liksom börjat om med ny kull. Det tåget har gått. Jag har inget emot att leva ensam pch jag är helt klar med män, jag ska aldrig mer träffa någon. Det blev den sista det här och det var ju ett misslyckande utan dess like. Jag har ju undrat lite hur det går till när folk fört skaffar några barn och sen lämnar . Nu vet jag. Alla går inte att leva med, även om det verkligen ser ut så. 


    Så sa jag också, aldrig mer än man. Jag ville verkligen leva själv utan någon som helst inblanding av någon man. OCh då var jag nog betydligt äldre än du, drygt 50 och med två barn, den ena vuxen på riktigt och den andra väldig "nyvuxen".  

    Planerande som jag är hade den yngsta stått i bostadskö sedan 16 och lyckades få en sk ungdomslägenhet. Tack gode gud, så jag skaffade en tvåa till MIG och bara mig.

    Tiden gick och jag njöt för fulla muggar av mitt nyvunna singelliv. Sen några år senare mer eller mindra ramlade jag över en man som visade sig vara den jag väntat på hela livet. OCh nu var jag "vuxenvuxen" liksom han.
    IDag har vi varit ett par i ett par år, men dock särbos. Vilket vi kommer att förbli.

    Lite ot, jag vet. Men kasta inte in handduken permanent. En dag kanske du få uppleva riktig kärlek igen, utan att det behöver blandas in en massa ungar. OCh definitivt inte skaffas nya.
  • Anonym (Men lämna omedelbart)
    Anonym (Hur??) skrev 2024-03-15 03:19:27 följande:

    Idag skulle han vabba. Han har nu bestämt att han ska väcka sonen 04.45 och kolla hur han mår, eftersom han var alldeles för sjuk när han la sig för att åka till förskolan. Jag förstår nu hur lång min sambos jobbmissbruk har gått. Han är beredd att göra allt för att skydda det, han kom med massa konstiga argument nu till mig varför jag har fel som tycker att han inte ska till förskolan. Han har haft 41 grader och varken ätit eller druckit på 4 dagar. Nu är han som en urlakad trasa. Min sambo tycker det är rimligt antar jag att vi bråkar på det här sättet. Inte vem som ska vabba, jag gör det gärna eftersom jag är rädd om sonen. Utan om han ska gå alls. Han vägrar erkänna att han är dålig ens. Han låter mig inte vabba. Han manipulerar mig för att skydda sitt missbruk och vill även få mig att göra likadant som honom för att rättfärdiga det. Men jag kan inte. 


    I detta läge hade jag förbjudit honom att ta VAB och verkligen blivit en rasande urtidsmänniska och anmält honom till alla instanser som finns. Han ska överhuvudtaget inte vara i närheten av barn - nånsin. 

    Packa dig därifrån nu på stört. Jag hade både sagt upp mig, tömt alla resurser jag har och bara dragit. 

    Detta är riktigt illa. 
  • Anonym (Mirabelle)

    Jag vet inte hur hon fixade det, men min mamma var ensam med 4 barn och det gick ju jättebra. Vi hade jämt kul och roligt hemma, hade massor av djur ovanpå alla barn haha! Undulater, hamstrar, kaniner, katter, fiskar ja gud vet allt. Jag förstår inte var hon fick energin ifrån. 

    Men - vi bodde väldigt trångt, 2 barn i varje sovrum och mamma sov i vardagsrummet i en minitrea, vi reste inte längre än till mormor och morfars landställe och åt aldrig ute. Livet var kanske lite enklare på den tiden och mamma fick förstås bra ekonomisk hjälp av den ena pappan, men ingen praktisk hjälp. Vi bodde på heltid hos mamma som de flesta skilsmässobarn gjorde på den tiden. Mamma jobbade aldrig heltid när vi var barn och det gjorde det förstås lättare. Gud vet hur hon fick allt att gå ihop. 

    Ändå minns jag min barndom som väldigt lycklig plus att jag älskar mina syskon. 

  • Anonym (Erika)

    Äsch var inte så hård mot dig själv . Jag vet en tjej som har fem barn med tre olika män, alla är ex till henne nu vad jag vet. 


    Livet blir inte alltid som man tänkt sig och det är okej. 

  • Anonym (XXX)

    Ja, speciellt det där att du tatuerade in hans namn, borde ju ha varit en garanti för livslång harmoni och kärlekslycka!  Drömmer Tomte Skrattande

  • Core

    Lärdom för andra. Håll inte på och skaffa barn med flera, tar det slut med den första tar det förmodligen slut med nästa också. 


    Kanske lite kontroversiellt uttalande, men tittar jag åtminstone i min krets så skiter det ofta med den andra också, om man tidigare skaffat barn och brutit upp.

    Det faktum att det tar slut med någon man har yngre barn med pekar på en del faktum. Man är inte särskilt omsorgsfull i sitt val av partner, man begrundar inte vad man ger sig in på när man skaffar barn och vad det på riktigt innebär. Visst finns det undantag, där förutsättningar förändras pga omständigheter man inte kan rå för, men man hade kunnat undvika den situationen o 90% av fallen om man på riktigt inventerade sin relation och partner innan man väljer att skaffa barn.

    Så tänk efter, ni som ska bilda familj, granska din partner i fogarna, kärlek räcker inte när man bildar familj, det är många saker som ska klaffa sen

  • Anonym (Fembarnsmamman)
    Core skrev 2024-03-16 11:15:56 följande:

    Lärdom för andra. Håll inte på och skaffa barn med flera, tar det slut med den första tar det förmodligen slut med nästa också. 


    Kanske lite kontroversiellt uttalande, men tittar jag åtminstone i min krets så skiter det ofta med den andra också, om man tidigare skaffat barn och brutit upp.


    Haha, va? Alltså, har du mer belägg för detta än "din krets"? Hade ju varit intressant att veta om det faktiskt finns forskning på detta...
  • Anonym (Fembarnsmamman)
    Anonym (XXX) skrev 2024-03-15 22:03:25 följande:

    Ja, speciellt det där att du tatuerade in hans namn, borde ju ha varit en garanti för livslång harmoni och kärlekslycka!  Drömmer Tomte Skrattande


    Tror inte riktigt det var så TS menade iofs, utan bara att tatueringen är ett bevis på hur mycket hon trodde på att det verkligen var de två...
Svar på tråden Nån som gått skilda vägar med barn mer än en gång?