Nån som gått skilda vägar med barn mer än en gång?
Anonym (Hur??) skrev 2024-03-15 01:30:52 följande:
Jag är akademiker, jag tänker mer att det blir svårt att ta sig vidare om man är ensam. Men kanske inte så farligt om man delar på tiden med barnen. Jag kommer absolut inte skaffa fler, min äldsta blir 18 i år så jag har liksom börjat om med ny kull. Det tåget har gått. Jag har inget emot att leva ensam pch jag är helt klar med män, jag ska aldrig mer träffa någon. Det blev den sista det här och det var ju ett misslyckande utan dess like. Jag har ju undrat lite hur det går till när folk fört skaffar några barn och sen lämnar . Nu vet jag. Alla går inte att leva med, även om det verkligen ser ut så.
Planerande som jag är hade den yngsta stått i bostadskö sedan 16 och lyckades få en sk ungdomslägenhet. Tack gode gud, så jag skaffade en tvåa till MIG och bara mig.
Tiden gick och jag njöt för fulla muggar av mitt nyvunna singelliv. Sen några år senare mer eller mindra ramlade jag över en man som visade sig vara den jag väntat på hela livet. OCh nu var jag "vuxenvuxen" liksom han.
IDag har vi varit ett par i ett par år, men dock särbos. Vilket vi kommer att förbli.
Lite ot, jag vet. Men kasta inte in handduken permanent. En dag kanske du få uppleva riktig kärlek igen, utan att det behöver blandas in en massa ungar. OCh definitivt inte skaffas nya.
