Vad döljer min fru?

Hej

Efter mycket om och men känner jag att jag lär skriva av mig kring den problematik jag upplever.

Min fru och jag har varit ihop i 12 år och har 2 barn tillsammans. De senaste 5 åren har sexlusten hos min fru minskat kraftigt, från att ha sex flera gånger om dagen till knappt varannan vecka där det även blir uppehåll på en/några månader i taget. 

Varje dag efter jobbet spenderar hon minst 3 timmar i stallet med vår äldsta son som också rider. Jag är inne med vår yngre dotter och tar hand om henne samt sköter de vardagliga sysslorna såsom matlagning, städ, tvätt och handling i veckorna.

Vi hinner ses lite snabbt när vi kommit hem från jobbet och då är det hon som ett par gånger i veckan ger en invit om vad som komma skall när barnen lagt sig. Lämpligt är då att hon gör det dom dagar då jag ska iväg på träning, typ paddel träning eller gymmet, vilket sker 3 gånger i veckan och alltid efter att hon kommit in från stallet, vilket resulterar i att jag kommer hem sent.

När jag då kommer hem så säger hon att hon inte har lust, trots att det var hon som började allt och även vet vilken tid jag är hemma. Hon har ingen lust för att det är för sent på kvällen/trött efter jobbet samt att hon inte har samma lust som mig (?!) Nu är det så att jag får drygt 6 månader sen kom hem från jobbet och hittade hennes favoritleksak på laddning som hon glömt stoppa undan. Vi hade då inte haft sex på 2 månader pga utebliven lust och det hon hade gjort efter det ligget var att just ladda denna leksak. 

Nu börjar det gå upp ett ljus att hon tillfredsställer sig själv med den när jag inte är hemma, vilket jag anser är helt ok. Men hör till saken är att jag nu kan konstatera att hon använder denna innan jag kommer hem från min träning och sedan skyller på att hon inte har lika mycket lust som mig. Nu känner jag att detta är något som pågått sålänge och jag känner mig då förskjuten, varför säger hon inte bara rakt ut vad som skett när jag frågar?

Jag har ställt frågan när vi varit sexuellt upphetsade och ska till med att ligga om hon har använt sin leksak, men svaret blir nej. Jag vet inte varför hon ljuger efter alla dessa år? Hon vet att jag tycker att det är hett när hon använder denna.

Det låter sjukt men jag har haft koll ett tag och kan konstatera att hon har använt den mellan 3-6 gånger i veckan sista 6 månaderna. Hon talar sedan om för mig att hon inte har någon lust/inte samma lust som mig. 

En till sak att tillägga är att häromdagen kollade vi på flertalet sidor för att köpa utrustning till gården och vi bestämde att vi skulle tänka på saken och kolla dagen efter. Detta skedde på hennes telefon. När vi dagen efter skulle kolla upp en produkt och vi inte kom ihåg vad den hette så sa jag åt henne att gå in på sin historik i webbläsaren, men då var allt från föregående dag rensat.
Till saken hör att hon på kvällen låste in sig på toaletten ett längre tag och jag hörde ljud därifrån. Väldigt lätt stönande, jag är övertygad om att hon tittade på porr och tillfredsställde sig, vilket är okej. Dock gick jag in efter och tillfredsställde mig själv vilket jag påtalade för henne och hon frågade mig sedan om det var skönt, mitt svar blev ja. Jag frågade då henne men hon talade om att hon minsann inte gjort något...

Varför nämner jag då allt detta om jag är okej med att hon tillfredsställer sig själv?
Jo, hon har inga problem att fråga mig om när jag tillfredsställt mig eller vilken porr jag tittar på när jag väl tittar. Men när frågan blir omvänd så blir det att hon säger att hon vare sig tittar eller tillfredsställer sig vilket är en ren lögn.

Att hon sedan talar om att hon inte har någon som helst lust men ändå tillfredsställer sig 3-6 gånger i veckan är helt absurt. Hon vill inte prata sex med mig, utan skiftar fokus. Jag känner att det likväl skulle kunna vara att hon har någon vid sidan av och att hon enbart har mig för att sköta hushållet och finansierar allt.

Jag har kontaktat en samtalsterapeut för att börja reda ut mina tankar och kunna ta det vidare men ställer frågan till er andra om ni upplevt något liknande.

Jag tror tyvärr att er relation är över eftersom hon har slutat ta ansvar för ert samliv.

Jag vet att det är väldigt tufft att höra det här, men jag tror att det blir enklare för dig ju snabbare du accepterar situationen och börjar angripa den på rätt sätt. Risken är annars att du jagar och försöker reparera något som inte finns.

Jag tycker att du ska angripa det här på följande sätt:

Boka tid med din fru, gärna så att ni åker iväg till ett hotell eller liknande så att ni inte har några andra måsten som matlagning, disk, barn eller vad det nu är. Ordna så att någon förälder eller liknande kan vara med barnen och tala om för föräldrarna att det är viktigt att ni får möjlighet att till egen tid och inte blir störda med samtal o dyl. Berätta för din fru att det är jätteviktigt men gå inte in på vad det är ni ska prata om utan bara att du vill komma iväg med henne för att prata.

Inför det här mötet är det bra om du ha skrivit ner dina tankar och går igenom vad det är som du vill ta upp.

När ni är på plats berättar du för henne att du har tagit dit henne för att ni behöver prata om er relation. Börja med att berätta för henne att du kommer att berätta om hur du upplever er relation och att det är vitkgit att hon inte avbryter dig och låter dig prata färdigt och lyssnar in det du har att säga. Hon kan gärna ta noteringar om hon vill. Det här låter stelt, men anledningen till detta är att det inte ska bli någon defensiv försvarstal som avbryter dialogen. 

Börja samtalet med att berätta hur mycket hon/er relation betyder för dig.
Hur du upplever att situationen har förändrats. Ta upp dina tankar och berätta vad det är som du önskar. Därefter låter du henne prata, och verkligen låter henne prata och lyssna. Ta noteringar om du behöver, men avbryt inte henne.

Det får inte bli en pingismatch av beskyllningar eller försvarstal. Det här kommer att vara er gemensamma match, ni är i samma lag, antingen lyckas ni tillsammans eller så misslyckas ni tillsammans. Man kan inte vinna över sin partner här, det är viktigt att förstå och kanske disktuera med varandra.

Men när kommunikationen mellan er dör i relationen, ökar distansen och med det dör intimiteten och närheten i relationen. Ni slutar gemenamt att ta ansvar för er relation. Det går inte att en part ensam tar ansvar för två personer,  denne kan slå knut på sig själv men det kommer inte att hjälpa.

Är det så att er dialog inte fungerar, att hon inte vill eller att det blir defensivt. Då står ni inte längre på samma sida, då är relationen över. Då bör ni istället diskutera hur vägen framåt för er kan se ut.

Jag kan också nämna att det här inte fungerade för min egen del, relationen tod slut några månder där efter. Men jag försökte lösa situationen, i efterhand önskar jag att jag hade varit snabbare med att inse situationen och inte under så lång tid jagat och försökt reperara något som inte längre var livsdugligt.

Vill han ha sex med henne så är det avtändande om han ska börja med kravställande dvs att hon förväntas ha sex för husfridens skull, dvs att hon ska ha sex utan lust, dvs ta död på den sexlust hon uppenbarligen har. 

Det är inte så komplicerat. Han vill ha något, hon vill inte. Gammal hederlig uppvaktning handlar det om då. Skulle det vara tvärtom så fungerar det på samma sätt. "Kravställande" "ansvar" osv är inte uppvaktning. Det är motsatsen till uppvaktning och då får man skörda frukterna av det.

Vill han ha sex med henne så är det avtändande om han ska börja med kravställande dvs att hon förväntas ha sex för husfridens skull, dvs att hon ska ha sex utan lust, dvs ta död på den sexlust hon uppenbarligen har. 

Det är inte så komplicerat. Han vill ha något, hon vill inte. Gammal hederlig uppvaktning handlar det om då. Skulle det vara tvärtom så fungerar det på samma sätt. "Kravställande" "ansvar" osv är inte uppvaktning. Det är motsatsen till uppvaktning och då får man skörda frukterna av det.

Jag tror tyvärr att er relation är över eftersom hon har slutat ta ansvar för ert samliv.

Jag vet att det är väldigt tufft att höra det här, men jag tror att det blir enklare för dig ju snabbare du accepterar situationen och börjar angripa den på rätt sätt. Risken är annars att du jagar och försöker reparera något som inte finns.

Jag tycker att du ska angripa det här på följande sätt:

Boka tid med din fru, gärna så att ni åker iväg till ett hotell eller liknande så att ni inte har några andra måsten som matlagning, disk, barn eller vad det nu är. Ordna så att någon förälder eller liknande kan vara med barnen och tala om för föräldrarna att det är viktigt att ni får möjlighet att till egen tid och inte blir störda med samtal o dyl. Berätta för din fru att det är jätteviktigt men gå inte in på vad det är ni ska prata om utan bara att du vill komma iväg med henne för att prata.

Inför det här mötet är det bra om du ha skrivit ner dina tankar och går igenom vad det är som du vill ta upp.

När ni är på plats berättar du för henne att du har tagit dit henne för att ni behöver prata om er relation. Börja med att berätta för henne att du kommer att berätta om hur du upplever er relation och att det är vitkgit att hon inte avbryter dig och låter dig prata färdigt och lyssnar in det du har att säga. Hon kan gärna ta noteringar om hon vill. Det här låter stelt, men anledningen till detta är att det inte ska bli någon defensiv försvarstal som avbryter dialogen. 

Börja samtalet med att berätta hur mycket hon/er relation betyder för dig.
Hur du upplever att situationen har förändrats. Ta upp dina tankar och berätta vad det är som du önskar. Därefter låter du henne prata, och verkligen låter henne prata och lyssna. Ta noteringar om du behöver, men avbryt inte henne.

Det får inte bli en pingismatch av beskyllningar eller försvarstal. Det här kommer att vara er gemensamma match, ni är i samma lag, antingen lyckas ni tillsammans eller så misslyckas ni tillsammans. Man kan inte vinna över sin partner här, det är viktigt att förstå och kanske disktuera med varandra.

Men när kommunikationen mellan er dör i relationen, ökar distansen och med det dör intimiteten och närheten i relationen. Ni slutar gemenamt att ta ansvar för er relation. Det går inte att en part ensam tar ansvar för två personer,  denne kan slå knut på sig själv men det kommer inte att hjälpa.

Är det så att er dialog inte fungerar, att hon inte vill eller att det blir defensivt. Då står ni inte längre på samma sida, då är relationen över. Då bör ni istället diskutera hur vägen framåt för er kan se ut.

Jag kan också nämna att det här inte fungerade för min egen del, relationen tod slut några månder där efter. Men jag försökte lösa situationen, i efterhand önskar jag att jag hade varit snabbare med att inse situationen och inte under så lång tid jagat och försökt reperara något som inte längre var livsdugligt.