Jämställdhetsarbete skrämmer bort män?

Den man som har synpunkter på jämställdhetsarbete, alltså frågor och konkreta förslag, inte kritik eller antipati, får ofta höra "typiskt en man att tycka det", "nu är det kvinnors tur", "om du varit kvinna hade du förstått hur det är". Alltså ständigt nedlåtande och avfärdande kommentarer med utgångspunkten att män inte begriper något och allt de säger är menat som kritik mot jämställdhet. Även om det är frågor och förslag. Det enda som accepteras är ovillkorligt medhåll. Följden blir att män stängs ute från att vara delaktiga och då struntar de i sin tur att bry sig - vilket de gör helt rätt i! Detta har jag själv upplevt så det är inget påhitt.

Samma fenomen finns här och på andra forum när jämställdhet diskuteras. Män ska nicka och hålla med, absolut inte ifrågasätta eller visa minsta kritik. Och sen har kvinnor mage att klaga över att män inte engagerar sig i jämställdhetsarbetet...

 

Jag har inte alls upplevt detsamma, möjligtvis i politiska diskussioner men där är det ju pajkastning åt alla håll. Men sällan i seriösa diskussioner. Men i verkliga livet eller under praktiska har jag inte alls upplevt det så. 

Jag skulle dock gärna vilja höra exempel på dessa förlag och den kritik som avfärdas utan diskussion? 

Precis så, bra skrivet.

Tecum gav dig ett bra svar.

För mig så bör jämställdhetsarbete vara könsneutralt, det jämställdhetsarbete som idag bedrivs är enbart ur feministisk synvinkel vilket jag inte alls vill medverka i.
Jag ser inte att män ska driva mansfrågor, jag ser inte att kvinnor ska driva kvinnofrågor, i ett demokratiskt samhälle driver vi frågor som ska vara alla människor/medborgare till godo. Som det är idag så är allt som har med jämställdhet att göra en utgångspunkt ifrån kvinnor, helt galet tycker jag.

Jag kan heller inte se att mansdominerade branscher ska vara mer i fokus för jämställdhetsarbete än andra branscher, jämställdhetsarbete omfattar alla branscher i lika stor grad utan undantag.

Nej du är inte man heller så det är inte konstigt om du inte har upplevt det.

Dina egna ord kunde också ha sagts av en arbetsledare på en mansdominerad  industri där en kvinna klagade på den manliga arbetsmiljön och jargongen.

Det är helt OK att man uppmuntrar tjejer att söka sig till mansdominerade yrkesgrupper och vice versa. Det är utvecklande för samhället i stort. Däremot är jag anti när det gäller könskvotering till olika poster och det har jag en känsla av att de flesta kvinnor också är. Givetvis vill man bli antagen till en tjänst p.g.a den egna kompetensen. Inte för att man ser ut på ett visst sätt mellan axlarna och knäskålarna.

Jo fast faktum är ju att det ju oftast är relevant att prata om kön, eftersom det är just skillnader mellan könen det handlar om. 

Hade kvinnor inte drivit kvinnofrågor hade vi fortfarande inte haft rösträtt, eller fått studera eller arbeta med vad vi vill. Idag har vi samma rättigheter, men en hel del av de gamla könsrollerna lever ju kvar fortfarande. Både till nackdel och fördel för båda könen. 

Man pratar ju även om sådant som är sämre för män, exempelvis att pojkar generellt klarar skolan sämre och mer sällan studerar vidare. Att män i större utsträckning riskerar att utsättas för våld, eller att kvinnor generellt tas på större allvar vad gäller barnfrågor. Men det är sällan man ser män driva dessa frågor. Och ärligt talat ingen kan driva alla dessa frågor och självklart är det mer intressant för en kvinna att lägga sin energi på något hon själv upplever som orättvist. Män bör ju vara mer intresserade av att driva dessa frågor än vad de visar. 

Istället sitter man och säger att det är orättvist och det handlar bara om kvinnor och kvinnoperspektivet. Ja såklart det är generellt och historiskt kvinnor som drivit dessa frågor och man utgår ju alltid från sig själv, eller hur? Det är knappast så att det varit lätt för kvinnor att driva dessa frågor någonsin, de har alltid blivit ifrågasatta och förlöjligande innan frågan blivit normaliserad genom att man diskuterat och tagit upp problemet igen och igen och delat sina upplevelser av det. Men inga frågor går ju att driva särskillt långt om man inte har några argument för det och det gäller ju alla. 

Metoo är ju ett ganska bra exempel på en protest mot något som varit väldigt normaliserat. Finns ju gott om män som förlöjligar och förkastar metoo och vägrar förstå vad det handlar om. Medans de flesta kvinnor enligt min erfarenhet istället känner igen sig i det som metoo handlar om. Det handlar inte om att idiotförklara män som grupp, utan i första hand om att stärka kvinnor i att de är inte ensamma i sin upplevelse och att våga säga ifrån när något sådant händer för att det är inte okej.

Men jag har fortfarande inte fått ett enda konkret exempel på förlag och kritik som man vägrar att ens diskutera? 

Till viss del har du rätt att man kan prata om kön men det som jag främst vänder mig emot är att utgångspunkten är alltid att kvinnor är diskriminerade eller missgynnade, i verkligheten så är det faktiskt inte så. Återigen, i ett demokratiskt samhälle måste man försöka se till alla, att bara ha kvinnor som utgångspunkt gör att man missar en massa andra grupper.

Sant, det är inte lätt att driva, det har män och alla andra grupper i alla tider också fått erfara. Så är det bara men idag har vi möjlighet att tänka annorlunda än förr. Att glorifera kvinnor och nedvärdera män är knappast en gynnsam diskussion, för ja man glorifierar kvinnligt dominans eller deltagande men förbannar det omvända när det gäller män. 

Som S-kvinnorna uttryckte det när det skulle väljas ny statsminister efter Löven. Könet på statsministern har ingen betydelse men vi kräver en kvinna.

Tyvärr har jag ingen dokumentation på allt det jag har varit med om i min vardag.