molly50 skrev 2024-03-17 20:49:54 följande:
Men det är inte fel att ta hjälp. Det måste du förstå.
Jag gjorde det,och mig hjälpte det.
Man är inte ett psycho för det.
Du är långt ifrån den enda som råkat bli kär i en gift man.
Och du är långt ifrån den enda som gått på den gifte mannens skitsnack.
Man kan hoppas att karman ska bita honom i röven.
Ja,det kan vara bra att skriva av sig också,om man tycker att det känns bättre.
Så klart att jag förstår att man inte är psyko bara för att man pratar med någon, vad jag menar är att jag har låtit mina känslor för den här mannen styra mitt liv och mående. Jag borde veta bättre.
Anonym (Wake up call) skrev 2024-03-17 21:06:43 följande:
Jag borde ha utvecklat lite bättre för att undvika missförstånd. Jag menade egentligen att det tyvärr låter som han redan bestämt sig långt innan att det inte ska bli ni. Med tanke på att han helst säkert kunde haspla ur sig det. Jag var nyfiken på varför han sade så istället för att ge förhoppningar som så många andra otrogna gör. Kan det vara så att han redan initialt i förhållandet vetat att han inte kommer lämna sin fru? Om han säger att det aldrig kommer bli ni talar han ju i princip om att känslorna aldrig kommer vara starka nog för att lämna sin fru?
Jag tycker för den delen inte att karman ska bita dig i röven. Du har gjort fel som låtit det fortgå, och tyvärr är priset ökade känslor och svårare att lämna. För tillfället är det bara du som betalar priset för er romans. Men den som karmen bör bita i röven är mannen. Nu är du fortfarande i romantiska stadiet och har svårt att se hur illa han behandlar er båda, men det går över med tiden. Förhoppningsvis kan du se tillbaka på det som ett fint minne som förmodligen inte hade varit lika fint om det blivit ni. Att leva med en man som varit otrogen med dig, innebär ofta en rädsla att han ska göra detsamma mot dig.
Jag önskar dig lycka, och att du snart kommer över honom och hittar en som behandlar dig bra.
Jag förstod vad du menade, men jag tror faktiskt att hans intentioner från början var att det skulle bli vi. Men sen har nånting hänt som gör att han inte vill.
Han har tidigare nämnt, när han bara försvann i vintras, att det skulle innebära förändringar i hans liv som han inte är villig att göra. Sa ingenting om sin fru men man kan anta att han inte var beredd att lämna det liv han lever tillsammans med henne. Och skulle det nu vara så att han älskar henne och vill leva resten av sitt liv med henne - självklart! Jag stöttar att han väljer familjen. Men jag förstår inte varför han måste behandla mig som skit för det. Ett enkelt förlåt hade hjälpt mig mycket.
Och att han sen startade upp allt igen med att prata om en framtid för oss tillsammans, jag förstår inte. Det hade varit perfekt att avsluta det när vi sågs förra gången. Jag var klar. Ledsen men klar. Och sen drog han igång kontakten igen.
Vill så gärna att han ska höra av sig. Men ännu är det tyst. Jag kommer inte skriva till honom, men jag är så rädd att han har blockat mig om jag skulle försöka. Vill inte att vi ska vara ovänner, jag vill att vi ska ha fina minnen av varandra även om det inte finns en framtid.
Tack för ditt stöd <3