Han vågar inte
Det är mycket bättre att ni bägge blockar varandra och glömmer allt, då inget du kände var äkta.
Gissa vem som har hört av sig
Jag vet inte. Han låtsas som ingenting. Jag hade verkligen förberett mig på hur jag skulle hantera det - ett fuck you helt enkelt och sen blocka. Men varför är det så svårt? Jag förstår det inte ens själv.
Känner mig lugn dock, inte som att han kan rubba mig eller att jag ska känna något. Känner inte så mycket för honom faktiskt.
Heter han Christer Ts?
Hur går det för dig/er?
Jag vet inte varför det är så svårt. En form av mental spärr.
Jag har dejtat massor, verkligen försökt ta mig till andra människor men det funkar liksom inte. Visst är sex roligt och uppfriskande men jag känner verkligen inget för de som jag dejtar (jag har varit ärlig med det så det är ingen som blir lurad). Men det skulle ju bara vara så skönt att bli kär i någon annan. Jag tänker inte på honom så mycket, ja nu när han har hört av sig så klart men inte på ett romantiskt sätt. Lite som en vän som kollar av läget då och då. Han, inte jag. Jag tar aldrig kontakt.
Och att träffas är hur som helst för svårt nu, han jobbar inte längre så att han reser i jobbet utan bor hemma på heltid. Och det är också alldeles för långt bort för att det ska vara möjligt.
Psykologen har jag kontakt med, men mina samtal har tagit slut. Det är begränsat iom att det är landstingsfinansierat och online. Han ville dock att vi skulle fortsätta ha kontakt sporadiskt, så istället för en gång i veckan kommer det bli ungefär en gång i månaden eller lite mer sällan. Vi fokuserar dock mer på annat, att det blev så här med den här mannen grundar sig ju så klart i andra trauman som behöver bearbetas.