Anonym (Deppig) Trådstartaren

Fri 20 Sep 21:12

1265 svar

Han vågar inte

Anonym (Varit där) skrev 2024-09-20 21:01:25 följande:

Tror jag förstår vad du menar. Du önskar att du kunde styra dina känslor men det är som de flesta vet omöjligt.

Det spelar liksom ingen roll vad som hänt eller inte hänt känslorna finns där åndå.

När du tänker på honom så finns det såklart både lycka och olycka där.

Jag valde att bevara de lyckliga stunderna och har fortfarande bara varma känslor för honom.
Naturligtvis skulle man kunna klandra honom för mycket men detsamma skulle kunna gälla mig.

Men i mitt hjärta vet jag att ingen av oss skulle ha velat vara utan den där tiden. Hur jobbigt den än varit, är det en del av mitt liv.

Precis så. Tack.
De bra minnena kommer säkert blekna med tiden och ersättas av något annat. Men jag skulle vilja ha dem kvar, jag vill hellre ha ett lyckligt minne av hur det kändes att vara uppskattad och kär. Jag är rädd att förlora dem och aldrig känna så igen.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Fri 20 Sep 22:42

#1125

Anonym (o) skrev 2024-09-20 22:34:35 följande:

Fast du var ju inte uppskattad och kär för honom. Du blev lurad

Sluta. Jag håller på med nog självhat för att ligga sömnlös resten av livet. Jag vill inget annat än må bra och lämna det här bakom mig.
Jag är så jävla rädd att aldrig bli lycklig och intalar mig varje dag att jag inte är värd att vara glad.
Sluta är du snäll, det spelar ingen roll hur lurad jag blivit.
Tänker inte riskera det här igen.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sat 21 Sep 07:52

#1131

Jag menar inte att på något vis försköna hur han har behandlat mig, det är skit rent ut sagt och gång på gång gör han det igen för att jag tillåter honom.

Jag är så jävla konflikträdd och har fått så mycket skit genom åren för allt möjligt och så fort jag anar osämja blir jag helt osalig, stressad och slår knut på mig själv att ställa allt till rätta. Det har med min uppväxt, och min personlighet, att göra och relationen med den här mannen har inte bättrat på min självkänsla.

Men oavsett hur det är nu så är han den första människan som har fått mig att må bra, känt mig uppskattad och jag var så otroligt kär i honom och ville berätta för hela världen hur fin jag tyckte han var. Även om det bara var en lögn i slutändan.

Jag tycker inte att jag är en dålig människa, och jag tycker att jag har många bra egenskaper. Men jag har en dysfunktionell familj som har gjort mig till den jag är. Jag längtade bara efter kärlek och det sliter sönder mig att jag inte kunde vara tillräcklig.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sat 21 Sep 09:42

#1133

Anonym (o) skrev 2024-09-21 09:32:48 följande:

Fast tycker du att det ligger huvudsakligen på ditt ansvar att ni inte ska vara oense? Har inte han något val i det?

Hur går det med dina riktiga vänner? Vad gör du för att jobba på de relationerna och vad gör du så att de inte eventuellt tycker något negativt om dig?

Jag skulle nog tro att du är tillräcklig för honom och hans ändamål. Du gör ju precis som han önskar och det passar honom utmärkt.

Det är klart han har ett val i det, och han vet att jag verkligen hade gjort allt för honom om det hade blivit vi. Kanske hade även jag fått nog en dag, precis som jag fick i mitt tidigare förhållande men det tog många år för mig att inse att man inte bara kan ge och aldrig få något tillbaka. Nu är de personerna och relationerna så olika varandra så de går inte att jämföra. Men jag hade verkligen önskat att jag var tillräcklig som jag är, och inte bara ett tidsfördriv.

Jag har god relation till mina vänner, men som en del i allt som jag fick nog av bor jag inte längre nära mina närmaste vänner. Därför blev det också så smärtsamt att bryta med den här mannen, för han var verkligen det enda jag hade just då.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sat 21 Sep 10:04

#1135

Anonym (o) skrev 2024-09-21 09:55:31 följande:

Fast han vet ju att han kan få dig när han vill så det är ju inte direkt ett problem för honom att ni inte blir ett officiellt par. Du ställde aldrig ultimatum så du vet inte om han hade valt dig.

Fast vadå det enda du hade? Vänner har man även om man inte bor nära varandra. Man kan hålla en god kontakt och relation med dem ändå.

Vi pratade mycket om det i början, han måste ta tag i det om det ska bli något och jag trodde verkligen honom. Jag lovar! Hade aldrig blandat in känslor så här om jag inte trodde honom. Och sen hände saker för honom privat, som jag mycket väl förstår, och då var det inte tillfälle. Jag vet att rätt tillfälle aldrig kommer, det är inget som trillar i huvudet på en. Och sen när han insåg att det skulle bli en för stor förändring som han inte var beredd att göra så var jag redan fast.
Jag vet att det inte ursäktar något, och vi skulle inte ha påbörjat något innan han gjort färdigt sitt, men jag trodde verkligen att det skulle lösa sig.
Och sen fick vi efter mycket tårar ett jättefint avslut. Och sen har han gång på gång tagit upp kontakten och jag har bett honom att vara ärlig, lek inte med mig. Det gör han inte lovar han, och sen är det precis det han gör.

Men nu är jag som sagt blockad, och det enda det förde med sig är att jag blev ledsen och tänker att det är mitt fel. Trots att jag aldrig aldrig hade försökt att ta upp en ny kontakt.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sat 21 Sep 11:01

#1137

Anonym (K) skrev 2024-09-21 10:21:07 följande:

Det här kanske låter elakt, det förstår jag, men bra att han blockade dig. Ni borde ha brutit för länge sedan. Nu kanske du kan gå vidare med ditt liv.

Vi har båda brutit förr och sen har han tagit upp kontakten på nytt. Jag hör aldrig av mig till honom, svarar bara på hans meddelanden. Jag förstår vad du menar, det måste till ett avslut.
Men jag vet inte vad som föranligger blocken från hans sida, jag hade aldrig försökt ta kontakt ändå.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sat 21 Sep 11:51

#1139

Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-09-21 11:13:35 följande:

HAN vet inte om du tänkt ta kontakt igen, kanske vid "fel tillfälle". Ingen vet inte ens du själv. Du är väldigt labil, desperat och oberäknelig när det gäller just denna man och det vet nog även han om. För att slippa mer problem för honom kände han sig nog tvungen att blocka dig. Eller så har frun kommit på honom och ställt ultimatum, vem vet? Att han alltid valt och kommer välja frun framför dig vet du ju. Hoppas du lyckas gå vidare nu och glömma denna korta dysfunktionella "relation".

Hur är jag oberäknelig och labil?
Desperat kände jag mig när han försvann, jag blev helt förstörd, det kan jag erkänna. Men nej, jag hade inte tagit kontakt med honom och det borde även han insett över tiden. Och hur som helst skulle det göra för ont ännu att försöka och inse att han inte svarar mig eller att han avvisar mig. Med tiden kommer jag inte känna så, och då hade ju också behovet av kontakt försvunnit. Så nej, kontaktat hade jag inte gjort.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sat 21 Sep 17:28

#1144

Anonym (Varit där) skrev 2024-09-21 15:11:33 följande:

Förstår att det är svårt att sätta sig in i en situation man aldrig varit i. Det är nog därför man ifrågasätter TS och hennes tillgänglighet.

Av egen erfarenhet vet jag att det knappast är fråga om att vilja vara tillgänglig utan mer en svårighet att stänga alla dörrar till något man levt med under en lång tid.

Det låter på några som om TS är ett offer för en samvetslös man, men i verkligheten är de båda offer. man kan klandra mannen för att han inte lämnade frun men han klarade inte det. man kan klandra TS för att hon inte stängde dörren, men vi har alla våra svagheter.

TS mår inte bättre av klander. Hon vill bara ha någon som lyssnar till henne. Som älskarinna har man vanligtvis ingen att anförtro sig åt.

Det handlar om hjärtesorg helt enkelt

TACK! Jag har ju så klart velat sätta ner foten länge men det är svårt. Det handlar inte om att jag inte förstår.

Du sätter huvudet på spiken, tack igen!

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sat 21 Sep 20:15

#1150

Anonym (o) skrev 2024-09-21 17:41:39 följande:

Jag tror att (varit där) missade min poäng förut. Det var inte att klandra för att du inte satt ner foten, utan jag försökte ifrågasätta det du påstod om att du inte var tillräcklig. Du kan helt enkelt inte veta om han hade valt dig eftersom du aldrig drog det hela till sin spets. Det har inget att göra med hur jag tycker att du BORDE ha gjort, utan jag bara konstaterar att det går helt enkelt inte att veta.

Jag ville inte ställa ultimatum eftersom jag ville att beslutet skulle vara hans. Att han skulle välja mig för att HAN ville. Inte för att jag tvingade honom.

Anonym (Varit där) skrev 2024-09-21 19:55:25 följande:

Ganska enkelt. Enligt TS har han sagt att han ville bryta upp från äktenskapet. Han klarade inte av detta. Orsaken till detta kan bara han svara på och detta har inget med TS tråd att göra.

Han uttryckte flera gånger att han vid rätt tillfälle skulle ta tag i det. Att det varit dåligt under en längre tid men nu hade han träffat någon som gjorde uppbrottet värt det.

Jag förstår själv att man stannar kvar i ett förhållande av bekvämlighet även om kärleken är över (har varit där själv, dock aldrig otrogen. Men vi levde som främlingar för varandra) . Och med tanke på hur han jobbade så var det ändå inte en så stor "uppoffring" för honom eftersom de i princip ändå aldrig träffades. Det sa han inte, utan bara den delen om att ta tag i det och nu hade en anledning. Och sen hände det där i hans privatliv som fick honom att ta beslutet att inte göra dessa stora förändringar i sitt liv. Det har jag inga åsikter om - bara att han har behandlat mig som att jag inte har några känslor och lekt med mig fram och tillbaka, pratat om framtid tillsammans upprepade gånger för att däremellan svänga till att "det är orättvist mot oss båda att fortsätta ses, vi kan inte ha mer kontakt". Vilket jag har respekterat, framfört hur ledsen jag är och sen hållit mig undan. Till han återigen tagit upp kontakten och allt börjar om.

Anonym (Deppig) Trådstartaren

Sat 21 Sep 23:52

#1154

Anonym (Varit där) skrev 2024-09-21 23:15:41 följande:

Självklart kan ingen (utom möjligtvis TS veta vad han ville och tänkte). Så varför är det så viktigt för dig att försöka motbevisa henne. Varför får hon inte fortsätta att tro att han skulle ha lämnat frun för henne? Men av någon anledning klarade han inte det.

Förstår faktiskt inte riktigt din tankegång här. Hur skulle hon bli mindre lessen av att tvivla på vad mannen sa till henne?

Det handlar väl om att inte leda någon i villfarelser. Jag förstår det, och det är så klart svårt att få någon annan att uppleva det jag har hört sett och känt. Ni har ju bara mina ord, i text dessutom och kan mycket väl tro att jag är helt blåst och förd bakom ljuset. Kanske, men jag är faktiskt en hyfsat god människokännare. Dock förlåter jag lätt och är godtrogen, men jag släpper inte lös mina känslor förrän jag är rätt säker. Ja, jag trodde på honom. Jag tror verkligen att det var hans intention men att han ändrade sig. Det är helt okej, man får det. Men att fortsätta leka med mig som han har gjort - det är inte okej. Han har visat noll respekt för hur jag har mått och försökt hantera det hela. DET är vad som sårar mig, inte att det inte blev vi.

Jag är inte så ledsen idag, som jag sa har jag kommit ganska långt och är färdig med många av känslorna för honom. Men att upptäcka att han blockat mig rörde upp en väldigt massa i mig, det var sårande för jag tycker fortfarande inte att jag förtjänar det. Men nu är det så och förhoppningsvis låter han mig vara ifred framöver. Jag behöver ro.

Han vågar inte

INNEHÅLL