Inlägg från: Anonym (Deppig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Lynx123 skrev 2024-06-09 06:53:18 följande:
    Jag är så rädd för att bryta med honom för att jag är rädd att aldrig få känna så som jag gjorde igen även om det är osannolikt att jag kommer få göra det ens med honom

    Så du är rädd för att bryta trots att du nu mår dåligt när du är med honom, upplever att han inte är intresserad av dina problem och gnäller om sin stress i tid och otid?

    Vad mer ska han behöva göra för att du ska inse att det här inte är något att ägna tid åt?

    Du kommer aldrig mer känna som du gjorde med honom för det var en lögn från hans sida redan från början.

    Tycker att du redan har tagit steg i rätt riktning...unna dig att börja må bra på egen hand nu.
    Ja, jag är rädd att aldrig få känna så igen och ett litet litet hopp finns kvar att känna det med honom igen,  för mig betyder han något bra även om jag inser att jag inte mår bra av honom. Jag gjorde det en gång i tiden och klamrar mig fast vid tanken att göra det igen. 
    Men kär är jag inte längre, bara ledsen. Och jag känner mig smutsig och äcklig som låter någon leka med mig så här. 
    Men att vara ensam och ledsen. Jag vet att jag sagt det förr. Det är så jävla svårt. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (,öknlblä) skrev 2024-06-09 07:58:44 följande:

    Nej, mitt råd om trakasserier var OM det skulle bli så att han ständigt kontaktar dig efter att du har sagt att du inte vill ha någon som helst mer kontakt med honom. 


    Han lägger alltså över sitt skitbeteende på dig och kallar dig svår när du far illa av hans beteende mot dig? 


    Han har tydligt visat att du och dina känslor är av noll betydelse för honom, du är hans bekvämlighetsinrättning helt enkelt, någon som får HONOM att må bra. Dina känslor vill han inte veta av så länge de inte är till gagn för honom, dvs så länge du är rar och gullig så han kan ladda batterierna är han nöjd, även om det betyder att du sen är totalt dränerad. 


    Vad han än säger så älskar han inte dig, han drar nytta av det du gör för honom och hans mående. Älskar man någon så respekterar man den personen och vill denne väl. 


    Jag hoppas innerligt att du snart klarar av att sätta en gräns och bryta helt  och totalt med den här mannen som, faktiskt, misshandlar dig psykiskt genom att ständigt trampa ner dina gränser och inte bry sig om vad du säger. 


    Något som har hjälpt mig även om jag kände mig löjlig var att varje dag prata med mig själv och tala om för mig att jag kommer att klara det. Ibland listade jag för- och nackdelar med att ha, resp inte ha kontakt. 


    Det absolut bästa för mig har varit att bryta helt, blockera personen jag vill bryta med på alla sociala medier, blocka personens telefonnummer och sen radera det ur min tfn, 


     


    Jag har sagt att man får ändra sina känslor så länge man är ärlig och vad jag vill. I mina öron gjorde jag slut och vi hördes inte på två månader till han tog upp kontakten igen. Undrade varför jag var så tyst?
    Och jag vet att det låter trashigt men jag förstår verkligen varför han inte mår bra nu. Det är okej att ha en svacka i livet (jag tror han är utbränd/deprimerad kanske bipolär) men han förstår det inte själv. Och jag tycker det är rent taskigt att använda mig som flytdyna för han gör att jag inte kommer över ytan själv utan får ständigt kippa efter luft. 
    Och jag har inget problem med att hjälpa någon att hålla sig flytande men det här är för stort för mig, jag går under och jag tar mig inte här ifrån.
    Det är verkligen en soppa och jag mår skit rent ut sagt. 
  • Anonym (Deppig)

    Jag vet ju att han kommer bryta med mig igen och jag vill så gärna säga att nu räcker det, vi kan inte ses mer. Jag förtjänar inte det en gång till men jag kommer bara vara tyst och hoppas hoppas att det rinner ut i sanden. 

    När han är glad är han världens bästa, men det här mörkret - det äter upp mig. 

    Tänk så skönt om jag kunnat ha en axel att gråta mot efter jag gjort det, men jag har verkligen ingen. 

  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2024-06-09 08:29:44 följande:
    Han skiter i dig och det funkar eftersom du prioriterar honom före dig själv.  Du är som en alkoholist, super för det känns bra nu även om du vet att det bli skit i morgon
    Ja, exakt så. Det känns bra i stunden.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2024-06-09 08:34:41 följande:
    Han kommer hör av sig när det kliar

    Men du väljer, hans axel många år till lite då och då eller ingen axel i sex månader och sen kan du gå vidare
    Nu menade jag inte specifikt en manlig axel utan bara en axel från en vän eller vad som helst.  Och jag får ju inte gråta mot hans axel, det är ju det som är en del av problemet.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (tankar) skrev 2024-06-09 08:48:21 följande:

    Du har skrivit att han är äldre än dig, och egentligen inte den du faller för. Om det skulle bli ni två, skulle du då stolt visa upp honom för din familj och vänner?

    Du har själv skrivit att detta är smekmånadsfasen. Känner du till hans mindre bra sidor då han är sur och grinig? Eller har du bara upplevt hans bästa egenskaper?

    Om du ser framåt, är kärleken tillräckligt stark för att stötta honom genom en giftig skilsmässa med advokater, bråk om ekonomin och barn som kanske hatar dig? Han måste flytta till dig, och ekonomin är urusel på grund av advokatkostnader, ev. underhåll och andra utgifter? Kanske till och med existensminimum under de första åren? Och han mår mycket dåligt av alltihopa?

    Just nu verkar han vara helt perfekt, men om det skulle bli ni två, kan verkligheten bli något helt annat. Skulle du klara allt detta?


    Ja det skulle jag, jag tycker han är världens finaste och skulle vara jättestolt om vi kunde vara offentliga. Och jag har de som har träffat honom och jag ville bara skrika ut till alla - titta på honom! Titta på min kille! 

    Ja tyvärr känner jag mer till hans sämre sidor, han  är inte en kämpe utan går runt med offerkoftan och är tyst och sur. Allt är fel. Och så har det varit den största tiden, det är bara min korkade hjärna som inte kan glömma det bra.
    Och eftersom jag vet allt det här vet jag också att om det skulle bli vi skulle det inte dröja länge innan han blir deprimerad igen och går och stoppar kuken i någon annan. För han gör ju inget fel, livet är ju ändå skit. 

    Jag hade gärna stöttat honom i hans svåra stunder, men han vill ju inte det. Han behöver professionell hjälp men förstår det inte själv och är inte villig att ta emot någon. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2024-06-09 08:42:37 följande:
    Men gör dig av med honom då! 
    Vilket bra tips! Att ingen annan sagt det förr. Tack! ❤️

    Jag ska jag ska.  Men det är så svårt 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (Varför?) skrev 2024-06-09 09:41:03 följande:
    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-09 09:09:52 följande:
    Ja det skulle jag, jag tycker han är världens finaste och skulle vara jättestolt om vi kunde vara offentliga. Och jag har de som har träffat honom och jag ville bara skrika ut till alla - titta på honom! Titta på min kille! 

    Ja tyvärr känner jag mer till hans sämre sidor, han  är inte en kämpe utan går runt med offerkoftan och är tyst och sur. Allt är fel. Och så har det varit den största tiden, det är bara min korkade hjärna som inte kan glömma det bra.
    Och eftersom jag vet allt det här vet jag också att om det skulle bli vi skulle det inte dröja länge innan han blir deprimerad igen och går och stoppar kuken i någon annan. För han gör ju inget fel, livet är ju ändå skit. 

    Jag hade gärna stöttat honom i hans svåra stunder, men han vill ju inte det. Han behöver professionell hjälp men förstår det inte själv och är inte villig att ta emot någon. 
    Så du har alltså haft en relation i runt 1 år med en gift man med psykisk ohälsa? Varför gör man det valet? Är du inte riktigt klok?

    Nej uppenbarligen inte. Han hittade mig när jag försökte hitta mig själv och jag kände mig så otroligt hel med honom. Och så blev allt bara värre. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (LOB) skrev 2024-06-09 09:45:39 följande:
    Och nu lägger du ansvaret på honom att reda upp ditt liv?
    Nej det var inte så jag manade. Ansvaret är ju mitt eget så klart. Bara att vi träffades när jag precis höll på att ta mig ur en kris. Eller, jag var ute men fortfarande skör och jag har också psykisk ohälsa i bakgrunden. Så det blev ju inte så bra. Hade kunnat bli bra om inte han också var trasig, eller att vi hade kunnat stötta varandra. Jag har inget problem att ge av mig själv men jag hade uppskattat att få lite tillbaka. Eller i alla fall ett tack, att någon ser att jag också har känslor och behov. 
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (K) skrev 2024-06-09 10:01:06 följande:
    Jag förstår det. Sitter i en liknande sits där en person skulle göra en enormt stor skillnad. Man får ta det som hjärtesorg och försöka gå vidare, det blir lättare med tiden. En dag träffar du någon igen som kan ge dig dessa positiva känslor.
    Kram till dig!

    Han gör mig så enormt olycklig och framför allt att jag känner mig så otroligt otillräcklig. 
    Och jag vet att ni säger bryt, bryt. Men det är så svårt eftersom jag bara intalar mig själv att det inte går för att det är fel på mig. Det är jag som inte gjort nog. Och därför är det svårt för mig att bryta för det är ju JAG som inte höll måttet. 
    Jag är så ledsen och det enda jag gör är skuldbelägger mig själv.

    Jag gjorde misstaget att nämna för en i min närhet att jag haft en jobbig tid och jag bad också om att inte få en föreläsning eftersom jag redan vet att jag har handlat moraliskt fel. Men det fick jag ju så klart, inte ett enda stöttande ord utan anklagelserna haglade över vilken skitmänniska jag är som dessutom satt mig i en sån sits med någon annans man. JAG var den som behandlade hans fru illa, inte han. 
    Tänk så mycket lättare det skulle vara att gå vidare om man hade någon i sin omgivning som kunde stötta som man kunde prata förtroligt med utan att få en föreläsning eller det används som vapen i framtiden. För att såra och göra illa. Och familj som gör en illa, det gör jävligt ont. 
Svar på tråden Han vågar inte