Han vågar inte

Fast nu har han väl hört av sig och sagt till TS att de inte kan ses mer.
Så det är bara att hoppas att han håller sitt löfte och inte hör av sig mer.
För TS skull.

Jag låter snart som kaffedraken. Ber om ursäkt för det. 

Men jag ville så gärna. Träffa någon. Ha en egen familj. Egna barn. Älska dem mer än jag blivit älskad. Få tala om det så att de vet om det. Den enda som får lyssna på det nu är min hund, men hon är också gammal och kommer inte heller finnas för alltid. 
Vara stolt över någon. Någon som kunde trösta mig och som jag kunde stötta i med och motgångar. 

Jag vet att det inte blivit barn med den här mannen men jag är ändå för gammal för det nu så jag har accepterat det. Men att vara helt ensam resten av livet, jag ville inte det.
Och så slösade jag bort så många år med att leva med någon som jag inte ville vara med och när jag äntligen tog mig iväg så mår jag ännu sämre och ifrågasätter varför jag ens finns. För att en man  krossade mitt hjärta (han är toppen på isberget men ändå den utlösande faktorn). Kan inte bli mer patetiskt än så. 

Nej jag menade inte att du hade framhävt dig själv, utan det var en reflektion av mig. Jag begriper ju att jag har tagit mitt fall för långt och jag förstår att i en annan tid i livet när jag varit lite mer stabil hade det heller inte blivit så här. Som jag har varit inne på, det var skönt att få känna sig omtyckt av någon. Och därför försöker jag hålla kvar den känslan med allt jag kan, trots att jag förstår jag förmodligen framstår som helt galen (framför allt inför honom). 
Ja... mina vänner.. det är ett par som vet. Men jag vågar inte riktigt ta upp det, dels har min bästa vän själv mycket nu (glada saker visserligen men det här är hens tid - vill inte stjäla fokus med mitt). En till vet men den personen är lika trasig som jag och kan hålla fokus i ungefär två sekunder. Försökte ringa hen när jag hade sett den här mannen, det som jag trodde var det bra avslutet, och var på väg hem. Två veckor senare hör min vän av sig, oj jag har missat att du ringt. Trots att hen visste att jag skulle dit och att jag skulle behöva stöd på vägen hem.
De är jättefina men har fullt upp med sitt. 
Nej min familj kommer jag inte öppna mig för någon mer gång, jag kan förlåta mycket men jag glömmer det inte. Och jag orkar inte bli ännu mer nedtryckt och skuldbelagd. 
 

Jag har kollat in Mindler som jag blev tipsad om, det passar mig väldigt bra med att träffa någon över länk. Men jag hitta liksom ingen som ger mig förtroende där, ingen som jag vill prata med. Och mitt oflexibla jobb.. Ja, jag behöver vara flexibel men jobbet kan tyvärr inte vara det tillbaka. 

Lugn, jag ska. Har bara precis börjat scrolla. 

Bra att ni hade trevligt. Det kan ni kanske göra om.

Du gjorde inget fel. Det måste du inse.
Det var bara han.
Han mår säkert inte så bra,men det är ju ingen ursäkt för att dra ner andra i skiten och behandla dem illa.
Så försök sluta leta fel hos dig själv.
Du blev grundlurad av ett rövhål som lovade dig guld och gröna skogar och som sen la benen på ryggen när det började hetta till.
Du förtjänar bättre än så.

Nej, det var han öppen med. Men jag blev emotiellt lurad, vilseledd eller vad man kan kalla det. Han var väldigt övertygande om att han ville vara med mig och när vi sen återupptog kontakten igen pratade om att bo ihop, framtidsplaner osv. 
Jag var väldigt tydlig med honom att jag inte var intresserad av en relation med en gift man men han fick mig att tro att det skulle bli vi. 
Men grundlurad, nej det har jag inte blivit. Däremot enormt sårad av en man med mental ohälsa.

Så när han lovade TS guld och gröna skogar och lovade att lämna sin fru,och att det skulle bli de, så lurade han inte henne,menar du?

Det har jag aldrig påstått. Jag vet att hon var medveten om det.
Så helt oskyldig är inte hon heller,men det vet hon redan om.
Så jag tänker inte trycka ner henne ännu mer. Hon mår redan tillräckligt dåligt.

Ja,grundlurad var kanske fel ordval.
Men du svarade inte på frågan.
Menar du att hon inte blev lurad alls när han lovade att det inte skulle vara någon fara att ge efter för sina känslor och att han skulle prata med sin fru?
Menar du att allt är TS fel för att hon trodde på det han sa?

Ja,men framförallt han.

Fast till TS' försvar så FÅR man skilja sig om man träffar någon ny i Sverige. Familjer ombildas hela tiden - på gott och på ont såklart, men det är knappast någon som höjer ett ögonbryn längre. Det är mer förvånande när par firar guldbröllop eller ens silverbröllop - det händer nästan inte längre. Att man lever med någon annan än sina barns andra förälder, är mer regeln än undantag. Halvsyskon är jättevanligt.

Det TS' inte förstår, är att om denne man nu skulle vara trött på sin fru och vilja byta fru, så skulle han söka efter en lämplig efterträdare någon annanstans än bland sina tillfälliga sexkontakter. De kvinnor som deltar i sådana sexlekar är inte frumaterial.