Ofrivilligt celibat -> incel

Det är nog lätt att man intalar sig själv att det finns andra värden än sex, och att de är så pass viktiga att de räcker för att hålla i hop relationen. Det gör det inte.
När sexet tar slut så beror det ofta på att flera saker "gått sönder" i relationen. Detta förutsatt att det inte finns medicinska orsaker såklart.
Så boka in er hos en familjeterapeut, för den där separationen du räds, riskerar att bli "mental" sådan, även om ni lever i hop.

Om hon inte vill ha sex med dig så lär det väl finnas en (eller flera) anledningar till det? Lever båda i ett förhållande där båda säger sig älska varandra bör detta inte vara något problem.

Ibland kan en partners beteende göra att lusten för sex hos den andre minskar. Vad tror du att du kan ha gjort för fel för att "tvingas" till sexlöshet?

Ibland kan förklaringen vara mer förståelig än man tror.

du får välja vad du vill mest, och sen acceptera ditt val. Vill du skona barnen från skilda föräldrar, och låta barnen växa upp i kärlekslöst förhållande med konsekvens vara utan sex. fördel: barnen har ett hem. Nackdel: sexlös.

eller vill du hellre låta barnen växa upp med lyckliga separerade föräldrar? fördel: ökad chans att få sexliv igen (om du hittar kk/ny partner). Nackdel: barnen får två olika hem. varannan jul etc.

eller att ni försöker gå i terapi för att lösa rotorsaken. Varför vill inte din fru ha sex? Förlossningsskada så
det gör ont? Är ni i en dålig fas? är hon stressad? Är du stressad? Etc.

så du måste välja vad som är bäst för dig, och vilket val du kan leva med. tyvärr få som både har kvar kakan och som kan äta den. jag har bekanta som separerat som båda är lyckligare än någonsin på egen kammare, vilket även lett till lyckligare barn som
får kvalitetstid med lyckliga föräldrar. Så att separera blir inte mer negativt än vad ni gör det till, det kan snarare bli den finaste gåvan ni kan ge varandra :)

Har du kommunicerat med din fru om ert bristande sexliv? Varför har hon inte lust? Är ni intima med varandra i övrigt? Uppvaktar ni varandra, bryr er om varandra, delar på vardagsbestyren?

Det är ju där någonstans man måste börja. Du skriver inget om det. Men om din fru bara inte vill längre, trots ansträngningar från båda, tycker jag att du ska fråga henne om hon vill fortsätta leva tillsammans och vilket slags förhållande hon vill ha.

Du är inte tvingad till något. Du väljer själv om du vill leva så här eller inte.

Ledsen att behöva säga det men förhållandet är över. Ju fortare du inser det desto mindre lidande utsätter du dig själv för. Du kan aldrig dra lasset för två personer.

håller med

Problemet är att du inte inser hur mycket du skadar dina barn genom att stanna kvar i en relation där du inte mår bra.

Du är inte tvingad till något alls. Du väljer själv om du ska stanna eller gå.

Hur skulle du råda din son/dotter om de i vuxenålder kom och berättade ungefär detta för dig och ville ha råd med hur de skulle göra?

Skulle du inte råda dem att göra det som gör dem lyckliga?

Jag är skild och visst är det synd att det inte fungerade - det var jag som valde att lämna, men nu har mina barn fler vuxna i sin omgivning som bryr sig om dem. X-maken är omgift så de har fått en hel bonussläkt på den sidan. Själv är jag skeptisk till en seriös relation med en man pga hur äktenskapet var...
Har dock inga problem att ha sex då jag har en del kk/vänner med förmåner osv. 
 
Och jag vet att mina barn inte tycker att det jag gjorde var fel som lämnade för de hade ju insett ett och annat själva liksom och deras far har ju fortsatt bevisa för dem att jag tog rätt beslut.

Jag, man 57, var i samma situation för 6-7 år sedan.

Vi träffades som unga och så småningom blev det mindre och mindre sex eftersom hon tappade lusten allt mer. Hon var nöjd med situationen och ville inte ändra på något. Till slut hade vi bara sex 1-2 ggr per år. För mig med hög sexlust så blev det en pina. Jag hamnade till slut i grav depression.

Min väg ut ur det hela blev att söka kvinnor vid sidan av. Det blev en helt ny värld för mig. Jag umgicks med en lång rad av olika kvinnor, men det blev tyvärr känslomässigt väldigt rörigt, med både förälskelser, kärlek, skilsmässor och tragedier. Till slut hittade jag den nya kvinnan i mitt liv, som hade det precis som mig, och jag separerade från min gamla kvinna. Där är jag idag, ett par år senare... med ett underbart sexliv, intimitet och en fin och kärleksfull relation.

Så här i efterhand så ångrar jag all min otrohet och mina affärer. Det höll på att ta kål på mig och orsakade så mycket lidande för så många parter. Det hade varit mycket bättre om jag från början hade lämnat min gamla kvinna direkt när jag inte mådde bra. Det är lätt att vara efterklok, men jag hoppas att mina ord i alla fall kan hjälpa någon att inte ta samma väg som jag gjorde. :)