Ofrivilligt celibat -> incel

Jag, man 57, var i samma situation för 6-7 år sedan.

Vi träffades som unga och så småningom blev det mindre och mindre sex eftersom hon tappade lusten allt mer. Hon var nöjd med situationen och ville inte ändra på något. Till slut hade vi bara sex 1-2 ggr per år. För mig med hög sexlust så blev det en pina. Jag hamnade till slut i grav depression.

Min väg ut ur det hela blev att söka kvinnor vid sidan av. Det blev en helt ny värld för mig. Jag umgicks med en lång rad av olika kvinnor, men det blev tyvärr känslomässigt väldigt rörigt, med både förälskelser, kärlek, skilsmässor och tragedier. Till slut hittade jag den nya kvinnan i mitt liv, som hade det precis som mig, och jag separerade från min gamla kvinna. Där är jag idag, ett par år senare... med ett underbart sexliv, intimitet och en fin och kärleksfull relation.

Så här i efterhand så ångrar jag all min otrohet och mina affärer. Det höll på att ta kål på mig och orsakade så mycket lidande för så många parter. Det hade varit mycket bättre om jag från början hade lämnat min gamla kvinna direkt när jag inte mådde bra. Det är lätt att vara efterklok, men jag hoppas att mina ord i alla fall kan hjälpa någon att inte ta samma väg som jag gjorde. :)

Anonym (fdPåJakt)

Wed 24 Jan 08:52

#22

Anonym (Skild) skrev 2024-01-24 08:43:34 följande:

Fast nu förskönar du barnens situation och mående efter en separation. Har du verkligen träffat alla dessa lyckliga barn i denna situation? Sanningen är ju att många mår jättedåligt och inte önskar något hellre än att föräldrarna ska flytta ihop igen. Till och med långt upp i vuxen ålder.

Jag är själv skild, det var på mitt initiativ och jag har dåligt samvete för det. För våra barn har alltid varit så lyckliga när vi fyra (de två, exmannen och jag) varit tillsammans i något sammanhang. De tittar från mig till sin pappa till mig igen och säger saker som att "nu är allt som det ska vara igen!".

Efter ÖB:s varning träffades vi och gick igenom vilka förråd och nödprylar vi behöver köpa, och kom överens om att vi ska bo alla fyra hos min exman ifall det blir krig, vi kan förskansa oss där (han har ett stenhus på landet med källare o.s.v.). Och då blev barnen - som är över 20 år båda två nu - så glada och sa "det skulle vara mysigt!". Och det högg i hjärtat på mig - här önskar mina barn nästan att det ska bli krig, för att mamma och pappa ska bo ihop igen...

Dessutom är styvföräldrar väl inte precis kända för att vara snälla mot barn heller...

Vi har bara ett liv.

Menar du att man ska leva olycklig i misär i många år under större delen av sitt liv för att det ska kännas lite bättre för barnen?

Barn är förståndiga; jag tror att det skulle vara värre för dem att ha på sitt samvete att de är orsaken till att en förälder försakade att leva lycklig pga av dem.

Anonym (fdPåJakt)

Wed 24 Jan 10:54

#29

Anonym (Skild) skrev 2024-01-24 10:22:53 följande:

Detta är inte min erfarenhet alls. Barn tar för givet att föräldrarna ska göra det som är bäst för DEM, och de ältar hela livet om de upplever att föräldrarna svek dem av egoistiska skäl. T.ex. för att flytta iväg till en älskare/älskarinna.

Då har vi väldigt olika erfarenheter.

Min nya kvinna blev uppmuntrad av sin äldsta dotter till att söka sig efter en ny man, när hon var i sin förra relation, just pga av att mamman hade levt olyckligt i nästan 20 år i den relationen.
En av mina nya bonusdöttrar tackade mig nyligen för att jag gör henne och speciellt hennes mamma så lyckliga i vår relation... hon vet också hur miserabelt hennes mamma hade det tidigare.... även om hon såklart älskar sin pappa. Hon känner sig älskad både av sin pappa och av mig och sin mamma, även om det var tufft och uppslitande för henne i början.

Saker och ting går inte alltid i svart och vitt. Om någon vill leva i olycka större delen av sitt liv, så är det givetvis upp till dem. Fast samtidigt ska man inte klandra de som vill uppleva lite lycka och kärlek... livet är trots allt kort, och man vet aldrig hur många dagar man har framför sig.

Ofrivilligt celibat -> incel

INNEHÅLL