Ofrivilligt celibat -> incel

Har tröttnat på det här med att bli tvingad till celibat av ens fru för att hon inte har lust. Antar att man får kalla sig incel som kvinnorna gillar att kalla alla som de lyckats göra sexlösa.

Jag har jobbat senaste månaderna med att avsexualisera min fru, det är svårt för jag älskar henne. Men ska vi leva på hennes villkor med sex på sin höjd 1-2 ggr per år så väljer jag hellre inget sex, tillsammans tills barnen är vuxna sen dö. Och jag känner att jag kommit till en punkt att ens dra en tralla är ointressant. Så snart är jag vid ett delmål.

Förstår inte att man kan tvinga sin partner till ett sexlöst förhållande samtidigt som man kräver att ens partner ska göra sådant som en själv (alltså frun) tycker är viktigt oavsett om det gäller renovering, städning, diskutera saker i oändlighet etc. Mjuka värden som hon uppskattar.

Jag vet, det är jag som är korkad som låter mig tvingas till allt detta fastän hon inte ens kan bry sig om mina behov så länge hennes är uppfyllda. Egentligen går det inte att jämföra då sex är en sån liten sak i jämförelse speciellt om man ser på tidsaspekten.

Men men. Min fråga är mest hur ni andra gör som tvingas och torteras till ett sexlöst förhållande? Har ni en liknande plan som min, eller gör ni slut fastän ni älskar er parnter eller vad gör ni?

Mandel skrev 2024-01-23 13:48:17 följande:

Man är sin egen lyckas smed!
Är du inte nöjd med din relation och ni har försökt mötas på mitten, så är det väl helt upp till dig om du vill vika dig för din fru och stanna kvar och vara bitter och missnöjd resten av livet eller om du väljer att lämna och finna glädje och livskvalité så som du vill ha det.

Och skyll nu inte på barnen!

Du som pappa har exakt samma rättigheter och skyldigheter kring era barn som mamman så lämna dem utanför vuxenrelationen. Barn är heller inte dumma utan de inser både ett och annat...

Absolut. Jag skyller inte på barnen. Men jag har skilda föräldrar. Jag vill inte detta för mina barn. Försöker göra det bästa av allt istället. Tyvärr känner jag att jag lätt kan börja tjafsa med alla egentligen om vad som helst för att jag känner mig så dålig och oälskad.

Jag vill i mesta möjliga mån göra allt för att barnen ska få en bra uppväxt. Egentligen vill jag se dem växa upp och få barn. Men jag vet inte hur länge jag kommer orka leva så här. Så jag kör på tills det inte går längre.

Men ditt råd eller åsikt är att separera alltså?

Ofrivilligt celibat -> incel

INNEHÅLL