Är det här normalt att bli glad över?

Varför skulle du inte kunna vara glad över det? 
Jag skulle också vara glad över det.
Tyvärr är det inte så i min relation. Min sambo är tyvärr som ditt ex. Stirrar på andra. Det är så otroligt ledsamt.  Det gör en ledsen och arg. Funderar faktiskt på separation pga det. 

Du får ursäkta mig men jag vet inte alltid riktigt vad som är normalt beteende och känsloregister eller ej pga psykiatriska problem så jag frågar helt enkelt. Mycket sådant där "är det normalt att bli jätteglad över detta? Gör jag det till en stor grej?" Och vice versa.

Jag sänder en virtuell styrkekram till dig . 

Jag är 50+ och har också en välbehållen kropp och en partner som gillar att titta på den. Han gillar t ex att gå en liten bit ifrån mig när vi är i affären och titta på hur jag rör mig. Jag känner mig kvinnlig och rör mig ännu ståtligare när jag känner hans blickar. Vi båda känner oss väldigt levande när han rör mig.

Självklart är det sunt att glädjas över det faktum att du är kvinnlig och vacker och att din partner är stolt över dig. Att din lycka tangerar sorg beror säkert på all tid som förflöt då du levde med en man som inte gav dig den kärlek och uppmärksamhet du förtjänar. 

Har du berättat för din kille hur det var med ditt ex, och hur mycket lyckligare han gör dig? Låt honom få veta och släpp fram dina tårar som har samlats inom dig från den tiden då du inte kände dig levande.

Det är absolut förståeligt att du blir glad av det. Sen är den bistra sanningen att i halva vårt vuxenliv är vi under 50 och i andra halvan är vi över 50, och i det senare fallet är det sällan man har den snyggaste kroppen på stranden, rent objektivt. Att vara snygg ger inte bara konstanta självförtroendebooster, utan det ger objektiva fördelar i samhället där man får bättre service var man än går, har större chans att få en viss anställning osv. Sen rätt vad det är rycks den där röda mattan bort under fötterna på en och man inser att man kommer spendera resten av sitt liv som grå och osynlig, hur mycket man än gymmar och smörjer sig med dyra ansiktskrämer. Det kan vara tufft att gå från snyggast i rummet till en i mängden, och ju mer man ?levt? på snyggheten desto svårare kan det nog bli. 

Min man är som ditt ex och det har varit tråkigt medan jag varit ung och skitsnygg, men nu för tiden spelar det liksom ingen roll längre. Han attraheras kanske inte så mycket av min kropp, men han älskar mig för den jag är och efter 20 år tillsammans så är jag ganska säker på att han alltid kommer göra det. 

Jag är så glad för din skull ts :) Kanske delvis för att jag känner igen mig i det där... Den här killen du träffar beter sig normalt och tyvärr är det nog samma för dig som för mig, att det ligger trauma i bakgrunden som gör att det känns så stort. Njut av att ha hittat en man som så tydligt visar att du är kvinnan för honom, även om han är normal så är det långt från alla killar som är såna.

Nej, det låter inte alls normalt. Får starka starka borderline-vibbar. Ditt värde sitter inte i att han tittar på din rumpa. Att gråta av glädje över att han tittar på din kropp är inte friskt.

Nuvarande är nästan 20 år äldre än mig så jag känner att jag alltid kommer vara ung och snygg i hans ögon, och att jag kan släppa stressen över att åldras pga det..
Tack Well....duuuh.  Det är inte bara vibbar, det är den diagnosen jag har.

Ja, det var väldigt uppenbart.

Även för någon utan borderline skulle det vara så fel att uppskatta att den man älskar spanar in ens rumpa istället för andra kvinnors rumpor?

Det är väl inget fel i att vara glad för att ens partner mest är intresserad av att titta på en själv. Förstår att du känner dig sexig och bekräftad av det. Så länge du kan hantera det den dagen du tror att han tittar på en annan tjej. För den kommer säkert också.