Anonym (Överreaktion?) skrev 2024-01-21 15:17:27 följande:
Jag skulle då försöka att inte bli sur och jobbig, misslyckas jag med det ber jag om ursäkt efteråt. Jag upplever att det händer att det blir så för mig att jag kan överreagera, blir otrevlig/jobbig/sur sedan kommer jag på att men fan vad jobbig jag är, varför blev jag så sur för det? följt av att jag ber om ursäkt.
Han är lite svår med sådant faktiskt (men gullig samtidigt) då han kan ta på sig skulden (fast det är 100% mig). han är lik min pappa på det sättet, väldigt diplomatisk, brusar inte upp och avstyr. Man lugnar ner sig, pratar igenom sedan osv. Vilket ger ytterligare en dimension ångest när det hänt att jag blivit sur på honom.
Det är ju bra att du ändå kan hantera det någorlunda när det väl inträffar. Jag kan väl avslöja att jag också varit tillsammans med en tjej med borderline och det var både bland den bästa men också den värsta tiden i mitt liv. Blev väldigt skör efteråt då den ständiga kärleken och hatet sliter isär en.
Kan du uppleva mer av de positiva än de negativa känslorna så är det underbart både för dig och din kille.
