Otrohet eller ej
Är ett bra tag sen jag skrev här på forumet och ser att det ändrats en hel del sen sen sist men
Jag och min fru har vart ihop i över 10 år, har gemensamma och egna barn (frus barn). Jag har alltid kommit mycket bra överens med mina ?bonusbarn? men naturligtvis har det också vart svårt bitvis att vara bonusfar. När vi fick gemensamma barn tärde detta mycket på vår relation, jag och min fru hamnade ofta i konflikter och mitt sätt att döva detta var genom alkohol. Sams ena dagen och gräl andra dagen och ingen som riktigt på allvar satte ner foten (det var ofta löst prat om att vi borde gå i terapi) bidrog till att min fru började skriva med en annan man på sitt arbete. Hon hittade sin ventil i att bli bekräftad av en annan man och jag fann min ventil i alkohol (helgdrickade)
Det hela kulminerade när jag hittade sms i hennes telefon där det stod att hon börjat få känslor för mannen på hennes jobb. Jag vart förtvivlad och konfronterade henne varpå hon nekade att hon hade några känslor för honom. Både jag och min fru kom överens om att gå till en terapeut. För min del var det jättebra att prata med terapeuten, jag ville verkligen jobba med mina tillkortakommanden och har sen dess i mångt och mycket ändrat mitt sätt att leva. Jag slutade dricka alkohol och började arbeta med mig själv. Min fru har vart mer skeptisk till terapi.
Min fru ville att vi skulle fortsätta leva med varandra och vi fortsatte med parterapin, och terapeuten förklarade att om ni ska leva ihop behöver den mannen som min fru haft kontakt med tas bort ur våra liv. Detta hade min fru väldigt svårt med, hon menade att eftersom dem jobbar med varandra behöver hon hålla kontakten. Vi kom överens om att hon inte ska ha någon kontakt utöver jobbet. Men det tog inte lång tid innan jag förstod att dem fortfarande skrev med varandra, hjärtan, puss-emojis mm, och det som var mest smärtsamt vart att min fru berättade väldigt privata saker om min och hennes relation samt om barnen. De tränade dessutom på samma gym.
Så här höll det på, min fru sa att hon inte hade några känslor men allt tydde på det. De skrev med varandra att de var själsfränder och jag fattade nu att hon verkligen var kär i honom. Men min fru kunde aldrig säga det till mig eller till vår terapeut.
Ett halvår senare ville min fru skiljas med anledningen att hon tyckte jag psykiskt misshandlat henne. Att hon sa detta är för att jag blev väldigt misstänksam mot henne, jag försökte få henne att berätta för mig vad som pågick och jag blev både arg, misstänksam, deprimerad och ledsen, alla mina dåliga sidor som kom fram var det hon la fram som argument till att skiljas. Detta var faktiskt skönt, att i alla fall få ett svar från henne även fast hon fortfarande nekade att hon var intresserad av sin kollega.
Jag försökte hjälpa henne att hitta en lägenhet och det vart lugnare hemma. Tiden gick och vi kom varandra närmare igen. Ingen skilsmässa togs ut och ca ett år efter jag konfronterade henne första gången bestämde sig min fru att bryta ?relationen? med sin kollega. Detta resulterade i att han blev mycket aggressiv och min fru började sakta förstå att denna man inte är så bra som hon trott.
Tiden gick, min fru jobbade fortfarande kvar på samma jobb med mannen och tränade på samma gym som mannen. Detta är något som jag inte vart så bekväm med, dels för att jag är orolig att deras intresse för varandra ska blossa upp igen, dels för att hennes kollega ska göra något elakt mot min fru. Jag vill inte säga till min fru att hon ska säga upp sig och sluta på gymmet, men det är tungt att hon har så ?nära? kontakt med den här mannen.
Min fru har under hela förra året hävdat att hon inte har någon privat kontakt med sin kollega, endast kontakt på arbetet. Hon har också vart väldigt tydlig med att denna man inte ska få komma in i hennes liv igen, att han förmodligen är en narcissist. Min fru har läst väldigt mycket om narcissister och pratat om deras beteenden. Jag har också frågat om hennes kollega har försökt kontakta henne och då fått svaret att min fru aldrig skulle utsätta sig för detta igen. Men så visade det sig nu att min fru visst skriver med denna man. Jag konfronterade henne åter igen, för säkert femte gången. Hon blev ledsen och menade att det beror på att hon vill hålla honom vid gott humör, typ. Det jag inte förstår är varför hon måste svara honom med hjärtan och likande. Om han nu är en narcissist så borde man väl verkligen inte uppmuntra honom till kontakt tänker jag.
När jag påtalar detta och frågar varför hon inte sagt att han kontaktat henne får jag till svar att hon var rädd att jag skulle bli arg. Till saken hör att hon ibland har berättat något om honom när hon kommit hem från jobbet och då har jag tyckt det vart bra, jag har inte blivit irriterad utan snarare tyckt det vart ett framsteg att hon är öppen och ärlig med mig.
Det känns som att den här jäkla gubben på hennes jobb aldrig försvinner ur våra liv!
Jag önskar att min fru bara kunde säga till honom att hon inte vill ha kontakt med honom, men min farhåga är att hon faktiskt tycker om att ha honom i sin närhet.
Jag har bra lön, håller mig nykter och tar hand om hushåll här hemma samt är engagerad i barnen. Det min fru klagar på är att jag är spänd och tänker förmycket på hennes och kollegans kontakt. Jag hävdar att när hon har haft kontakt med kollegan så är det otrohet, hon har raderat sms och undanhållit detta för mig, och det som skrivs är både personliga saker och kontaktsökande med mycket hjärtan mm. Min fru håller inte med om att det är otrohet. Det är svårt att lita på det hon säger eftersom hon nekat så många gånger tidigare.
Jag älskar henne verkligen och hon är fantastisk på massor av vis och jag är glad att hon är mamma till mina barn, men hon har också många svårigheter som jag uppfattar att hon inte kan erkänna för sig själv. Hon är van från sin uppväxt att ?lägga locket på?
Hur ska man göra i en situation som denna? Är det någon som vart i en liknande situation?
Är det jag som överreagerar om att det är otrohet?
