Anonym (Jf) skrev 2024-01-16 21:14:36 följande:
Jag tror tyvärr att det kanske är mig det är fel på. Den enda röda tråd jag kan se är att alla mina vänner har egna grabbgäng. Dessa är barndomsvänner. Varför har då inte jag något grabbgäng från barndomen? Även under min uppväxt valde jag vänner för olika ändamål och olika vänner för olika perioder.
Fattar inte varför inte folk läser vad du skriver. Det som ditt ex sa gissar jag att du tog upp som en bisak. Inte att ditt enda syfte med att hitta ett grabbgäng är för att "duga för en tjej" så I hear you.
Med det sagt...
Som jag redan nämnt känner jag igen mig mycket i det du skriver. Några aspekter:
Som du skriver består många av grabbgängen av barndomsvänner. Det kan vara från gymnasiet, lumpen, något gammalt fotbollslag, grannar från lågstadiet som har hängt kvar osv.
Då var det lättare att skaffa kompisar än som +30-åring. Det var liksom inte så noga vilka alla var utan hade man en plats i gänget så hade man och så fortsatte det.
Jag flyttade 40 mill från min hemstad när jag var 20+
Om jag ser tillbaks på vilka jag umgicks med då, och som skulle ha kunnat vara mitt grabbgäng om jag bodde kvar, så är det kanske bara 3 av dom jag faktiskt skulle vilja umgås med fortfarande.
En av dessa är fortfarande en av mina bästa vänner och vi umgås fortfarande någon gång per år.
Dom andra två tröttnade jag ändå på, då det ALLTID var jag som fick dra i allt för att vi skulle hitta på något tillsammans.
Det sistnämnda är ett problem. Varje grabbgäng behöver någon som drar i allt, annars rinner det ut i sanden. När jag flyttade slutade dom andra att umgås helt.
När jag sen hade flyttat och börjat lära känna nytt folk, så fick jag nya kompisar lite här och var. Någon kollega på jobbet som var schysst, någon från föräldragruppen, någon från barnens förskola, någon granne, någon från skytteklubben, någon av sambons vänners män osv.
Så jag har vänner att hänga med, men även om dom funkar bra tillsammans allihop, så blir vi inget grabbgäng - eftersom många redan har sitt (sen barndomen) - och jag har inte en plats där. Folk tar inte in nya personer i sina små klasar, hur jävla trevlig och rolig man än är.
Det är synd. Det hade varit fint att ha det där gänget som man alltid spelar poker med 2:a lördagen i kvartalet, eller som alltid åker Vasaloppet ihop, eller som drar en vecka utomlands ihop varje år - där man turas on att välja resmål.
Ett gäng som prioriterar dessa traditioner. Såna som gör klart för sin nya tjej att "jag och grabbarna har LAN-helg första helgen i november varje år. Den helgen är alltså låst för all framtid"
Så jag förstår verkligen vad du menar.
Ju fler år som går desto svårare blir det att få till ett nytt gäng, men jag tror inte att det är omöjligt.
Du får nog vara den som drar i det och se till att det blir trevligt.
Börja med något enkelt. Jag har också stått där själv efter att ha bjudit in en massa folk, så jag vet hur det känns, men försök hitta minsta gemensamma nämnare och knyt folk till det.
Säg till så många du kan komma på:
Tja! Vi är några som ska ner till XYZ och ta ett par öl och spela shuffleboard den 4 februari. Har du lust att hänga med?
Sen ser du vilka som dyker upp.
Alla som verkar roligt ihop frågar du igen två månader senare.
Skulle det vara att du frågar 14 st och bara två dyker upp så får du absolut inte verka bitter utan bara säga/tänka att familjelivet kom emellan för dom andra och hoppas att dom hänger på nästa gång. Är du glad och positiv är det större chans att dom som kommer vill återkomma.
Var inte heller för hård mot dig själv.
Det är enligt min erfarenhet _väldigt vanligt_ med män som inte har något behov av detta. Dom vill bara sitta hemma och chilla med sin fru (eller själva). Så tänk inte att det måste bero på dig om du får svårt att få ihop folk.
Jag frågar igen: vart i landet bor du?
