Tered

Fri 12 Jan 22:23

24 svar

Far med mycket kvar längtar efter barn men min älskade kan inte. Hur gå vidare?

Hej. Sorry lång trådstart men vill ha råd.
Jag slits sönder av ett kärleksdilemma.

Tre önskningar har jag:

Meningsfullt sammanhang

Sann kärlek med min älskade

Framtida barn

Men det går inte. Kombinationen finns inte. I det samboförhållande jag nu är på väg att lämna finns det första: ett liv som i allt väsentligt är bra men saknar kärlek, då menar jag sann romantisk kärlek. Framtida barn blir det definitivt inte heller. Vuxna barn har vi. Min sambo och jag är typ vänner som bor under samma tak, numera, det är en kärlek som tynat bort.

Sann, äkta, stor, romantisk kärlek mellan två människor finns, försök inte övertyga mig om annat. Jag har hittat den stora kärleken, den kvinna jag vill leva mitt liv tillsammans med, att vara här och nu med henne och att vara nära och utveckla relationen med henne är det underbaraste som finns. Jag är gjord för min älskade, alla bitar faller på plats, jag blir hel i hennes närhet. Jag har känt henne länge och känt så länge. Hade allt blivit som jag ville skulle det alltid varit vi två.

Men det blev inte så och min älskade och jag kan inte få barn. Detta just när jag är så övertygad att jag vill som jag aldrig tidigare varit. Jag är redo kroppsligt, mentalt, materiellt. Jag vill att vår kärlek ska få en fortsättning i gemensamma barn. Men min älskade kan inte, det är för sent, hon är förbi åldern. Inte jag, men hon. Båda har vi barn sen tidigare men det är nu uteslutet att vi kan få det med varandra. Det är en stor sorg för mig, en sorg som följer på min kristallklara underbara uppenbarelse att allt känns så rätt och jag vet precis vad jag vill: ha barn med min älskade.

Längtan är så stark att jag inte bara kan lägga den åt sidan. Jag måste bena ut vad som är vad, nu när den givna kombinationen min älskade + barn inte är möjlig. Jag måste välja om jag ska begrava min längtan efter barn eller bejaka den.

Jag har tre val:

Sambo) Reparera förhållandet till sambo. Kan gå. På pappret en lätt väg. I hjärtat en svår väg. Att ställa om till en tillvaro som är ett sluttande plan mot pensionen. Men se fram mot barnbarn. Det hade varit underbart tillsammans med den jag älskar. Med henne, not so much, beroende på mina känslor.

Älskling) Ge mig hän med min älskade. På pappret en svårare väg. I hjärtat lätt. Med undantag för mina tvivel att jag kommer att kunna hantera sorgen att vi aldrig får barn. Att ställa om till en tillvaro som är ett sluttande plan mot pensionen. Men se fram mot respektive barnbarn. Min älskling och jag kommer för alltid vara delade i våra respektive sammanhang. Det enda vi nånsin kommer att ha tillsammans är vår gemenskap här och nu. Vi har inget sammanhang bakåt och inga gemensamma barn in i framtiden. Hur underbart vi än kan få det tror jag att det kommer kännas halvt.

Okänd) Hitta mitt livs kärlek 2.0.

Osäkert om det ens är möjligt. Därför att jag så övertygat tillhör min älskade. Men jag har inte heller givit nån annan en chans. Alternativet skaffa barn ändå med någon annan som också längtar är kanske i princip möjligt men det är ju ändå inte så att vem som helst duger. Jag tror att jag själv inte är allför värdelös men i grunden och praktiken sen väldigt länge väldigt monogam och har typ noll kunskap hur man aktivt försöker träffa nån ny 2024;)

Jag kan knappast vara den ende som känt såhär. Ni som varit i liknande situation som jag, hur har det blivit? Valde ni Sambo, Älskling eller Okänd? Att krossa hjärtan kommer tyvärr bli nödvändigt :(

Knegaren78

Sat 13 Jan 08:28

#11

Hur mycket alkohol och PCP har du tagit?

nyktra till

Liza13

Sat 13 Jan 08:44

#12

Tered skrev 2024-01-13 07:59:34 följande:

Varför, i forum om familj, delforum barnlängtan, möts min barnlängtan av noll förståelse?

Nyhet för somliga: du är själv resultatet av någons barnlängtan (förhoppningsvis). Det är så livet går vidare.

Till Liza13: tack för dina råd men för dina nedvärderande ord, inte tack. Jag beklagar om du varit med om något, någon som sårat dig,. Eller så är det dina rädslor kring skräckvisioner som du dessbättre inte upplevt. Men det är inte mig du beskriver, inte min kärlek, inte min barnlängtan, inte mitt sammanhang, inte min familj. Det du skriver handlar om dig själv. Jag avundas folk som hittat rätt kombination direkt, där sammanhang, kärlek och barn är en självklar enhet. Det kunde blivit så för mig, jag vet precis hur det, kontrafaktiskt, skulle kunna skett. Det kanske är så för dig Liza, att alla tre sammanfaller? Grattis i så fall, jag menar det verkligen. Men alla har inte den medvinden i livet.

Alla har heller inte upplevt den sortens kärlek, den genomgripande samhörigheten med en enda människa, unik i universum. Har du inte upplevt det kan du inte förstå, jag beklagar. Eller kanske har allt blivit som du i ditt hjärta känt är rätt och du inte behövt fundera över skillnaden mellan att älska och att längta efter barn med den du älskar. Grattis.

Har ingen som tvingats välja mellan kärlek och barn något att tillägga?

Inte för att jag riktigt förstår vad du menar gällande vissa saker, men det blir nog bra vad du än beslutar dig för..
Jag har nog bara svårt att förstå varför du inte är nöjd med det du redan har kanske..
Du har ju redan barn så det är ju inte som om du blir utan barn..Sen kommer ju dina barn få barn och då vill du ju givetvis vara en morfar eller farfar..

Jag själv har inga barn och vill aldrig ha några heller..Jag gjorde t.o.m abort efter jag och min man hade varit tillsammans i 10 år och jag blev gravid.
Vi bodde i hus, hade en bra ekonomi och jag kunde t.o.m vara hemma på heltid med våra hundar (och andras hundar som jag passade) men trots det så ville jag absolut inte ha barn...

Jag har mina syskonbarn och det tycker jag räcker.gott o väl...😂

Jag har upplevt den sortens kärlek du beskriver..När man bara VET helt enkelt att den andra är den rätta.

Men du känner 50-50 om du ska välja henne eller framtida barn....ja det låter ju lite jobbigt minst sagt..men det är bara du som kan komma fram till det "rätta" svaret..

Rivjärnet92

Sat 13 Jan 08:44

#13

Tered skrev 2024-01-13 05:49:34 följande:

Tack för svar
Anledningen att jag vill ha barn
(eller i varje fall är känslomässigt så övertygad att jag utforskar frågan här)
är att längtan tänts så starkt i mig av den stora kärleken. Jag längtar så förtvivlat efter barn med henne därför att jag älskar henne. Jag vill ha ett kärleksbarn i ordets rätta betydelse. Men det blir inte så. Som att jag jublande av glädje som en lärka lyfte mot skyn på kärlekens vingar och sen blev nedskjuten i flykten.

Det är två delar i detta: att jag vill ha min älskade och att jag vill ha barn. Och en till del, mitt sammanhang som Monica beskriver så bra. Sammanhanget är vackert och viktigt men det är inte allt.

Jag ser mig själv om några år. Enligt önskan i mitt hjärta har jag då barn (igen). Det är en ny önskan. Jag hade förmodligen aldrig kommit på tanken om jag inte mött Kärleken. Såna inställda förhoppningar är inte lätta att hantera Jag vet av egen och andras erfarenhet.

Nu behöver jag reda ut för mig själv exakt hur viktig min barnlängtan är i förhållande till mitt sammanhang och min kärlek.

Är jag unik i världshistorien?

Du är riktigt obehaglig. Den där nöten Monica som kallade dig för poetisk verkar lite knäpp hon. Dumpa din nuvarande och kroka arm med Monica vetja för ni verkar lika kokoloko.

Mimosa86

Sat 13 Jan 12:11

#14

Det är få förunnat att kunna få allt.

Du måste avgöra vad som är viktigast.

Jag hade aldrig kompromissat om barn även om jag levde med mitt livs kärlek.

Tered

Sat 13 Jan 12:15

#15

Tack Liza. Då vet du vad jag menar med sammanhang och kärlek men vad det verkar inte i kombination med barnlängtan: den fullständiga övertygelsen att med just denna människa vill jag ha barn.

Nej, hundar ersätter inte egna barn. Du kan leta efter hundar i ditt eget släktträd. Hundar är heller ingenting som du och din älskade skapat tillsammans.
Det är eventuellt så att du valt att lägga dina omsorger på hundar och att din älskade låtit dig hållas, för att han älskar dig och trivs i det sammanhang som ni har tillsammans.
Så är det någon av er som haft samma dilemma som jag, att behöva välja, så är det kanske din man? Eller så har han aldrig känt och kommer aldrig känna en barnlängtan, allt är frid och fröjd och ert gemensamma släktträd slutar med er två, enkel gravsten, smidig bouppteckning, slutet gott, allting gott.
50-50 är din tolkning, så det får stå för dig.

(He he Rivjärnet/Knegarn, det verkar exotiskt för er med människor som kan uttrycka sig om motstridiga känslor och relationer. Att jag är obehaglig: you bet. Akta dig för mig. Jag kan se rakt igenom dig. Jag antar att ni själva hanterar känslor med hjälp av alkohol och droger? Tillsammans? Lycka till:)

Tered

Sat 13 Jan 14:13

#16

Mimosa86 skrev 2024-01-13 12:11:43 följande:

Det är få förunnat att kunna få allt.

Du måste avgöra vad som är viktigast.

Jag hade aldrig kompromissat om barn även om jag levde med mitt livs kärlek.

Tack. Ja så är det

Ja definitivt

Hur menar du här? Det kan betyda helt motsatta ståndpunkter:
att du aldrig hade kompromissat bort barn för att din älskade inte vill/kan
eller att du aldrig hade kompromissat att skaffa barn med den du älskar och hör samman med, fast det är mot din egen övertygelse?

Tow2Mater

Sat 13 Jan 18:17

#17

Tered skrev 2024-01-13 07:59:34 följande:

Varför, i forum om familj, delforum barnlängtan, möts min barnlängtan av noll förståelse?

Nyhet för somliga: du är själv resultatet av någons barnlängtan (förhoppningsvis). Det är så livet går vidare.

Till Liza13: tack för dina råd men för dina nedvärderande ord, inte tack. Jag beklagar om du varit med om något, någon som sårat dig,. Eller så är det dina rädslor kring skräckvisioner som du dessbättre inte upplevt. Men det är inte mig du beskriver, inte min kärlek, inte min barnlängtan, inte mitt sammanhang, inte min familj. Det du skriver handlar om dig själv. Jag avundas folk som hittat rätt kombination direkt, där sammanhang, kärlek och barn är en självklar enhet. Det kunde blivit så för mig, jag vet precis hur det, kontrafaktiskt, skulle kunna skett. Det kanske är så för dig Liza, att alla tre sammanfaller? Grattis i så fall, jag menar det verkligen. Men alla har inte den medvinden i livet.

Alla har heller inte upplevt den sortens kärlek, den genomgripande samhörigheten med en enda människa, unik i universum. Har du inte upplevt det kan du inte förstå, jag beklagar. Eller kanske har allt blivit som du i ditt hjärta känt är rätt och du inte behövt fundera över skillnaden mellan att älska och att längta efter barn med den du älskar. Grattis.

Har ingen som tvingats välja mellan kärlek och barn något att tillägga?

För att du är man. Det är väl ganska klart. Hade du varit kvinna hade du fått mycket stor förståelse.

SierraLeone

Sat 13 Jan 18:45

#18

Hej TS!
Hur gamla är ni? Är IVF kanske ett alternativ?

Tered

Sat 13 Jan 22:54

#19

SierraLeone skrev 2024-01-13 18:45:34 följande:

Hej TS!
Hur gamla är ni? Är IVF kanske ett alternativ?

Hade varit fint men tyvärr inte aktuellt, av olika skäl.

callmepreggoornot

Sat 13 Jan 23:26

#20

Tow2Mater skrev 2024-01-13 18:17:42 följande:

För att du är man. Det är väl ganska klart. Hade du varit kvinna hade du fått mycket stor förståelse.

TS vill ha barn med sin älskarinna eller ny okänd person trots förhållande och redan egna barn. Ingen skulle ha förståelse om att könen var omvända.

Emala

Sun 14 Jan 01:46

#21

callmepreggoornot skrev 2024-01-13 23:26:24 följande:

TS vill ha barn med sin älskarinna eller ny okänd person trots förhållande och redan egna barn. Ingen skulle ha förståelse om att könen var omvända.

Precis, vänd på det:
TS är en medelålders kvinna som har man och barn.
TS har valt att ha en otrohetsaffär med en älskare som skjuter lösa skott i sängen, och därmed inte kan få barn.
TS vill ha barn med älskaren, men eftersom det inte går, vill hon hitta en ny, ännu okänd man som hon kan skaffa fler barn med.
TS hade inte mötts av så mycket förståelse och medhåll här.

Tered

Sun 14 Jan 07:29

#22

Emala skrev 2024-01-14 01:46:59 följande:

Precis, vänd på det:
TS är en medelålders kvinna som har man och barn.
TS har valt att ha en otrohetsaffär med en älskare som skjuter lösa skott i sängen, och därmed inte kan få barn.
TS vill ha barn med älskaren, men eftersom det inte går, vill hon hitta en ny, ännu okänd man som hon kan skaffa fler barn med.
TS hade inte mötts av så mycket förståelse och medhåll här.

Ok, nog med slutshaming nu från er som tolkar och fantiserar ihop egna skräckversioner utifrån era egna rädslor att inte duga till, utan att veta ett skit om bakgrund och faktiska omständigheter.

Även jag har svårt att tro att en kvinna som söker råd för att ärligt få ihop barnlängtan, kärlek och sammanhang skulle bli påklistrad sådana här monsterfantasier. Men berätta gärna ett exempel, helst förstaperson då. Jag förnekar inte att det kan finnas relationsmonster av båda könen men jag är nog inte ett av dem.

Fakta 1) att man eller kvinna lika, för en partner som vill ha barn med dig, rent krasst och oundvikligen blir ditt värde lägre om du själv inte VILL ha barn med din partner. Då menar ni helt olika saker även om ni båda säger och menar att ni älskar varandra. Du blir därmed mer ifrågasatt och sitter mer löst som partner. Frågor på det?

Fakta 2) att valet att prioritera husdjur eller jobb eller nöjen eller vad som helst före barn och familj och att gå din partners barnlängtan till mötes visserligen är ditt eget men har konsekvenser för relationer och framtid och därmed för dig själv. Frihet att välja innebär inte frihet från konsekvens. För en partner som vill investera tid och engagemang och känsloliv för att ha barn med dig innebär sådana prioriteringar att du sitter mer löst som partner. Frågor på det?

Det finns ännu obehagligare fakta för den som törs tänka ett steg längre, med risk för att bli förklarad som monster.

Men nu är det inte i första hand förståelse jag söker. Du behöver inte förstå, Emala. Men du kan behålla din slutshaming och din egen osäkerhet för dig själv om du inte har någon självständig tanke att bidra med som för saken framåt.

Har du själv Emala brottats med motstridiga känslor inför barnlängtan, kärlek och sammanhang?

Tered

Sun 14 Jan 08:51

#23

callmepreggoornot skrev 2024-01-13 23:26:24 följande:

TS vill ha barn med sin älskarinna eller ny okänd person trots förhållande och redan egna barn. Ingen skulle ha förståelse om att könen var omvända.

Grattis till dig om du aldrig behövt prioritera mellan barn, kärlek och sammanhang och aldrig förnedrats av folk som vill trycka ner dig för att du längtar efter barn. Det kunde varit jag som sluppit det där också. Hoppas jag inte hade yttrat mig som du gör i saker jag inte begriper.

Har du aldrig haft motstridiga känslor i ditt liv eller är du för feg att berätta ens på chattforum där ämnet är familjeliv och barnlängtan?

Bidra med något vettigt här eller håll din käft.

Berätta t ex om varför din impuls är att förnedra mig. Är du rädd för något? Att bli lämnad för en bättre partner? Är du rädd för dina egna tankar att lämna din partner för något behov som du känner? Har du aldrigt känt att just denna underbara människa, min älskade, vill jag ha barn tillsammans med? Har du aldrig känt en frustration över något i kombinationen barn, sammanhang, kärlek?

Liza13

Tue 16 Jan 00:42

#24

Tered skrev 2024-01-13 12:15:15 följande:

Tack Liza. Då vet du vad jag menar med sammanhang och kärlek men vad det verkar inte i kombination med barnlängtan: den fullständiga övertygelsen att med just denna människa vill jag ha barn.

Nej, hundar ersätter inte egna barn. Du kan leta efter hundar i ditt eget släktträd. Hundar är heller ingenting som du och din älskade skapat tillsammans.
Det är eventuellt så att du valt att lägga dina omsorger på hundar och att din älskade låtit dig hållas, för att han älskar dig och trivs i det sammanhang som ni har tillsammans.
Så är det någon av er som haft samma dilemma som jag, att behöva välja, så är det kanske din man? Eller så har han aldrig känt och kommer aldrig känna en barnlängtan, allt är frid och fröjd och ert gemensamma släktträd slutar med er två, enkel gravsten, smidig bouppteckning, slutet gott, allting gott.
50-50 är din tolkning, så det får stå för dig.

(He he Rivjärnet/Knegarn, det verkar exotiskt för er med människor som kan uttrycka sig om motstridiga känslor och relationer. Att jag är obehaglig: you bet. Akta dig för mig. Jag kan se rakt igenom dig. Jag antar att ni själva hanterar känslor med hjälp av alkohol och droger? Tillsammans? Lycka till:)

Skrev jag att hundar ersätter barn? Nej det gjorde jag inte!
Du kunde lika bra ha skrivit att syskonbarn ersätter inte egna barn för det var det jag skrev..Att mina syskonbarn räcker för mig..

Nej min man vill absolut inte ha barn..precis lika lite som mig, eller ännu mindre t.o.m..Vi uppskattar andra saker istället som kan bli svårt att göra om man har barn..

Och jag skiter väl fullständigt om jag har ynglat av mig eller inte när jag väl har dött..😂 och ligger under en gravsten..herregud är det, det du oroar dig över mest..att du inte har tillräckligt många barn som kommer och byter blommor vid din gravsten eller?

Far med mycket kvar längtar efter barn men min älskade kan inte. Hur gå vidare?

INNEHÅLL