Hur hade ni svarat hans nya?

Det tar emot för mig att bara smila och hålla med exet om att det inte fanns några problem, men ni kanske har rätt i att det är det bästa nu för barnens skull. Samtidigt pratar jag och barnen om problemen som var ibland hemma fortfarande, Dels vill jag inte att det sopas under mattan för deras del och dels hoppas jag att öppenheten gör att de vågar vända sig till mig om det uppstår nya problem.

Du behöver ju varken ljuga eller gå ner på detaljnivå. Säg något i stil med:

En separation är ju aldrig rolig för någon, men vi har gjort vårt bästa för ett gott samarbete med barnen efter separationen och jag tycker att vi lyckats landa i det bra nu. Jag förstår att du kanske har frågor men jag vill helst inte dra upp det förflutna, så det är nog bäst du pratar med ex istället.

Har ditt ex alltså inför dig och hans nya sagt att allt var frid och fröjd? Man skulle ju kunna, försiktigt, ta upp det med exet vid något tillfälle. Om ni nu kan ha en sån dialog utan att det blir konflikter.

Jag och mitt ex separerade för sex år sedan. Vi har barn ihop, vilket gör att vi har mycket kontakt fortfarande.
Häromdagen träffade jag hans nya tjej och på henne lät det som att exet sagt att vi skiljts som bästa vänner och att separationen var helt smärtfri, vilket jag inte upplevde det.

Tvärtom, exet kallade mig och min familj fula saker, hotade med att göra mitt liv till ett helvete och ta livet av sig, skrämde barnen, hans föräldrar försökte få mina föräldrar att övertala mig att stanna m.m Innan och under separationen.

När vi flyttat isär fick vi dock ett bra samarbete kring barnen och kan umgås hela familjen ibland. 
Men jag har ingen lust att låtsas som att allt varit en dans på rosor, samtidigt som jag inte vill att det ska bli nya konflikter. Så, hur ärliga skulle ni vara till hans nya tjej om  hon säger eller frågar något relationen eller separationen?

Om ni kommer in på det igen, och den nya framställer det som endast jättepositivt kan du ju bara säga att det inte var så enkelt och smärtfritt då, men att du är glad att ni har ett gott samarbete nu. På så vis markerar du ändå att det inte var en dans på rosor, samtidigt som du inte framstår som bitter eller konfliktsökande utan är positiv och fokuserar framåt. Sen kan du fräsa och fnysa i din ensamhet, men för barnens, och din egen frids, skull är det nog bäst att hålla en god ton utåt. 

Det känns ju som dags att gå vidare. Hur gamla var barnen när ni separerade? Du valde att skaffa barn med denna mannen, flera barn. Antagligen för att han har sidor som fick dig att tycka att han var den bästa mannen i världen. Nu har han träffat någon som får dom sidorna och det är hennes relation med honom och det har inget med och göra hur han var mot dig i en separation. Att separera när man har barn är svårt och skitjobbigt och han agerade fel. Det gjorde säkert du också ibland. Hans nya vet nog om att det inte var smärtfritt egentligen men vill vara respektfull och positiv inför barnen. En del tyder på att du gärna vill straffa honom för separationen. Det känns inte helt sunt som mamma att hålla separationens sår hos barnen vid liv och fortfarande 6 år senare

Om ni kommer in på det igen, och den nya framställer det som endast jättepositivt kan du ju bara säga att det inte var så enkelt och smärtfritt då, men att du är glad att ni har ett gott samarbete nu. På så vis markerar du ändå att det inte var en dans på rosor, samtidigt som du inte framstår som bitter eller konfliktsökande utan är positiv och fokuserar framåt.