Han jobbar mycket men ändå betalar vi 50/50

Vilka höga chefer i Sverige skulle skicka ut sin fru att städa trappor? Vad svamlar du om? Menar du att det är ett vanligt kvinnoyrke i Djursholm och Lomma?

Men nu vet vi inte hur pass högavlönad ts partner är och inte heller vet vi om han är framgångsrik, ts förväntas däremot få ett bra arbete i framtiden. Att en högavlönad man med en chefsposition inte skickar ut sin fru till arbete är deras sak, det innebär inte att alla andra vill eller kan göra likadant. Det finns för övrigt många jobb som inte är särskilt roliga, det gäller långt ifrån bara lokalvårdare. Men man måste ändå jobba för att få in pengar och har man inte en partner som vill försörja en så får man ta det jobb som finns och jobba sig uppåt. Det är ingen rättighet att bli försörjd av någon annan. Att hela tillvaron skulle förstöras bara för att den ena jobbar som städare visar ju också hur mycket du ser ner på det yrket. Vet inte varför du jämför dig själv/ts eller oss andra vanliga Svenssons med rika människor i Tyskland som uppenbarligen har helt andra förutsättningar. Enormt märkligt och verklighetsfrånvänt tankesätt du har.

De flesta män i Sverige har nog knappast möjlighet att försörja sin fru helt och hållet och betala för städerskor hemma. Vet inte vilken värld du lever i. Om man är tillsammans med en man som arbetar som är en vanlig knegare eller jobbar på som butiksbiträde på Ica så förväntar du dig alltså att han ska försörja sin fru och betala för städerskor som utför städningen hemma medan frun inte behöver jobba alls? Så fungerar det ej, men du verkar tro att du är någon slags övermänniska som har rätt att bli försörjd. 

Torkar du bara av hälften av bordet när ni ätit frukost? Tvättar du bara din tvätt? Har ni separata hyllor i kylskåpet? Diskar du hälften av disken? Hade ni exakt lika lång föräldraledighet? Barnafödarfrågan känns svårt dock, men ni kanske adopterade så att det inte blev orättvist i vem som skulle ta den kroppsliga smällen gällande graviditetskomplikationer. Nätterna delade ni väl ändå lika på? Amningen skippade ni och körde på ersättning, vartannat mål matade ni antar jag?

Känns sjukt jobbigt att inte se sig som ett team där lite det jämnar ut sig i det långa loppet och att båda parter hjälps åt. Varför är det bara ekonomin som räknas som något som "inte är okej" och "en typ av våld" enligt dig? De flesta män som tjänar mer slipper mycket av hushållsarbetet och vab, utnyttjar han henne inte då som hushållerska och chans till att göra karriär, samtidigt som hon utnyttjar honom för pengar?

ELLER så kanske man är ett team som får vardagen att funka med ekonomi, hem och barn? Alla normalt funtade vuxna vet att man inte kan dela 50-50 lika på allt, för lika är inte rättvist. Så sjukt orimligt att haka upp sig på pengar, som att det är det viktigaste i slutet av dagen, snarare än att alla mår bra, hemmet är städat och barnen är lyckliga.

Men visst, gör du ditt obetalda hushållsarbetet och tyck att du är så himla reko när du minsann betalar hälften :)

Att torka av ett helt bord är inte direkt jämförbart med att behöva ta ett betydligt större ekonomiskt ansvar. Torka hela bordet gör jag gärna och självklart tvättar jag allas tvätt om det är jag som tvättar, betyder det att jag skulle vilja betala mer om jag var den som tjänade mer? Nej. Betyder det att jag förväntar mig att min man ska betala mer bara för att han tjänar mer? Nej. Men du, det är helt okej att tycka olika. Du behöver inte hålla med. Upplägg gällande ekonomin kanske dock är något man bör diskutera igenom ordentligt innan man väljer att ingå ett förhållande med någon. Även hur man ska göra när det finns barn med i bilden. Har man kommit överens om något är det ju konstigt att sedan komma och gnälla. 

Om man är den som tjänar mindre så är det ju lätt att sitta och säga att den andra minsann ska betala mer. När den som tjänar mindre däremot börjar tjäna mer brukar det inte låta likadant, då är man inte alltid redo att vara den som betalar mer, men det gick bra att den andre betalade mer när man själv var den som tjänade mindre. Och varför jag började prata om det ekonomiska utnyttjandet som en del av våld var på grund av att en person tidigare i tråden hade skrivit att det är en typ av våld att kräva att den som tjänar mindre ska betala hälften och snylta på den som tjänar mindre, då gäller ju även det omvända, att det är en typ av våld att kräva att den som tjänar mer ska betala mer och snylta på denne. Om jag var den som betalade mer för att jag tjänade mer så skulle jag inte tycka att detta jämnar ut sig bara för att min partner tar ett lite större ansvar för hemarbetet. Man har sina prioriteringar och det ekonomiska är viktigt för många. Bli inte ihop med en person som inte har samma värderingar som dig själv. Enkelt. Dessutom har jag inte sett att ts skrivit något om att hon ens tar ett större ansvar för hemarbete, vi är många som har frågat vad mannen gör när han är hemma då, eftersom han jobbar oregelbundna tider. 

Och jo, pengar är faktiskt väldigt viktigt. I alla fall för mig och många andra. Det utesluter inte att det även finns annat som är viktigt. 

Ts sambo har dessutom sagt att det är helt okej om hon vill jobba medan han tar barnet, så det är väl bara att ordna med det så får ju ts göra karriär om hon vill det då. Helt upp till var och en och vad man kommer överens om i förhållandet. Passar det inte så får man väl lämna, om man inte kan komma överens. För övrigt är jag inte tillsammans med en man som skiter i hushållsarbetet, han tar sin del av ansvaret även när det kommer till hushållsarbetet, precis som jag gör.

Nej, men på dig lät det ju som att ALLA kvinnor som lever med en man, oavsett hur mycket mannen tjänar, måste arbeta heltid och betala hälften av hushållets kostnader - av något slags princip.

Om vi går till min väninna och hennes man igen. Om hon skulle ta ett "vanligt jobb" nu (vilket det skulle vara fråga om, eftersom det yrke hon en gång utbildade sig till, "Fremdsprachenkorrespondentin" (ungefär "språksekreterare") knappast finns längre, och hon inte heller har hållit uppe sina språkkunskaper. Om hon ens skulle få något jobb nu, så skulle hon på en heltidstjänst tjäna kanske 5 procent av vad maken tjänar. 

Vad skulle de göra med den (för dem) försumbara lilla slanten, som skulle kompensera för att han skulle komma hem till ett stökigt hem utan mat på bordet, och en trött och sur fru med ont i ryggen, som inte orkar någonting - inte ens ha sex kanske?

Vad menar du med det?

På dig låter det snarare som att alla män ska agera försörjare medan kvinnorna går hemma om dagarna. Vilket förlegat tankesätt. Hur rika, priviligierade människor i Tyskland väljer att göra får stå för dem, vet inte varför du återkommer till samma exempel. Vi lever i Sverige och de flesta här är inte högavlönade män på chefspositioner som vill eller kan försörja sin fru medan hon går hemma om dagarna. Jag vill göra rätt för mig och arbeta, skulle aldrig förvänta mig att en man ska försörja mig - det tycker inte jag är ett schysst tankesätt. Men om båda är överens om att mannen ska arbeta men inte kvinnan, hon ska bli försörjd av mannen, då är det ju deras val. Men tro inte att det gäller för de flesta andra, och speciellt inte i det land vi lever i. 

Personligen skulle jag aldrig ens ta emot ett sådant erbjudande, alltså att en man ska försörja mig och anlita städerskor till vårt hem medan jag gör vad jag vill. Skulle aldrig kunna ta emot någonting sådant men jag har blivit uppfostrad till att vara en självständig kvinna, det ses inte som något fult eller dåligt, snarare tvärtom - det visar på styrka. 

Precis som att jag heller aldrig skulle ta emot vilken gåva som helst, vissa saker är bara för mycket för att kunna ta emot. Vill inte norpa åt mig vad som helst. Min mamma har mycket pengar men skulle hon få för sig att mitt i allt ge en stor summa pengar till mig så skulle jag aldrig kunna ta emot det med gott samvete. 

För mig skulle det inte kännas bra att min man ska jobba hårt för att försörja mig medan jag går omkring och gör vad jag vill på dagarna. Jag vill också dra mitt strå till stacken. Jag tror dock inte att jag är någon prinsessa som förtjänar att bli försörjd men var och en får ju göra som man själv vill, så länge alla inblandade är överens och trivs med upplägget. 

Fast mannen tjänar ju också på det. Han kommer hem till ett rent och fint hem,  god hemlagad mat på bordet, som är fint dukat med porslin och kristall och rosor som frun klippt ute i trädgården och levande ljus... Och frun är utvilad och nybadad och väldoftande, snyggt klädd och mejkad, hon orkar konversera och ha sex... Jämför detta med att komma hem till en trött, svettluktande och grinig fru, som har ont i ryggen och gnäller över att han glömt att handla på vägen hem, och menar att han ska ställa sig vid diskbaljan...