Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Det är också väldigt tydligt att alla TS åsikter aldrig grundar sig på några vänners erfarenhet, dvs saker som sker på riktigt, utan på artiklar, poddar, hörsägen i omklädningsrummet, något tjejer sagt på gymnasiet mm.

Ovan är anledningen till alla dina rädslor, din totala okunskap om hur människor fungerar och att det är hur många 20-åringar som helst som känner som du gör. Om du kunda öppna upp för att träffa nya människor och inte ha så mycket fördomar så hade du kunnat se världen som den egentligen ser ut.

Det som står i tidningarna är en sanning, men inte hela sanningen och inte för alla.

Jag tror inte att du är för rationell, däremot tror jag att du baserar ditt rationella tänkande på felaktiga antaganden. Jag syftar på tankarna om modern dejting, oron för att stressa tjejen, och oron för att andra ska få veta att du är intresserad av henne.
Du är en tänkande person, och det varken ska eller kan du ändra på. Däremot behöver du söka nya fakta att basera dina tankemönster på. Jag tror du behöver söka konkret kunskap, lära dig att se konkreta tecken på att någon är intresserad av dig och tecken på att personen inte är intresserad. Du behöver lära dig några olika sätt att ta kontakt, och sätt att visa ditt intresse som gör att motparten inte känner sig besvärad om ditt intresse inte är besvarat.
Det är inte konstigt att vara osäker kring romantiska frågor när en är ung, det har vi alla varit. Och det enda som hjälper mot oerfarenhet är erfarenheter, bra och dåliga.

Ja men väldigt många går väldigt snabbt från att träffas första gången till att bli ihop. Jag vill kunna göra samma sak. 

Det stora problemet är att jag inte är så bra på att ragga upp/flörta så det kan leda till en relation. Vet att folk blir ihop och faller för den andra pga att folk kan vara bra på att flörta osv. Jag vill verkligen bara ge massa kärlek i en relation. Handlar inte för mig så mycket om att själv få en massa kärlek i en relation. Vill verkligen ge allt i en relation.

Ibland går det fort från första kontakt till relation, ibland går det långsammare. 
Att flörta är ett sätt att väcka intresse, och det är bra att kunna, men alla grymma flörtare är inte nödvändigtvis bra att ha en relation med.

Min man är rätt försiktig av sig, men när han var yngre ville han jobba bort det för att lättare få kontakt med tjejer. Han gick ett par danskurser och började åka ut och dansa på helgerna. Hans kompisar (som inte dansade själva) undrade hur i hela friden han vågade gå fram - bara sådär! - till en helt okänd tjej och fråga om hon ville dansa? Min man svarade att det var bara att fråga. "Men tänk om hon säger nej, då?" Min man svarade "Då får jag fråga nästa." Han hade lärt sig dansa, men han hade också lärt sig att det inte var någon stor grej, varken att fråga om en dans, få dansa eller bli nobbad.
Jag säger inte att du ska göra precis som han, du kanske inte har någon Lasse Stefanz-jacka eller ens gillar att dansa, men jag tror att det är bra att träna på sociala interaktioner. Träna på att få ja, och träna på att få nej. Det viktigaste är att inse att det inte är någon stor grej, och att det inte är hela världen. Det finns många tjejer i världen.

Nej men om jag kan flörta till mig en bra relation är jag nöjd över det med en bra tjej. 

Det har en mycket högre ålder än jag har på sådana typer av aktiviteter men att gå ut på helgerna kanske kan leda till en relation.

Och om man ens stöter på någon så är det typ "creepy" oavsett vad och oavsett om man agerar respektfullt ex

Du har ju skrivit 583 inlägg här om att du inte vill det?

Jag har ju träffat henne flera gånger redan och det har gått mer än ett år. 

 

Sade också att jag vill kunna göra det dvs inte faktiskt göra det men vara bra på att skaffa partner 

Det där är en av de felaktiga uppfattningar du utgår från i dina resonemang. Det behöver inte alls vara creepy om du stöter på någon respektfullt. 

Saker att undvika när du stöter på någon, och inte är säker på att personen är intresserad:
Påflugenhet: "Ska vi gå hem och kn*lla?". 
Neggningar: "Snygg klänning, har du köpt den på loppis?" (Diverse pick-up-tomtar brukar förespråka det, men det funkar inte. Jag upprepar, det funkar inte.)
Aggressivitet/ inte kunna ta ett nej: "Men din lilla h*ra, som om jag skulle vilja ha dig ändå!?"

Respekt funkar däremot utmärkt, att vara social och trevlig. Det är inte creepy.

Ja sade ju det. Jag skulle inte agerat creepy utan vettigt men att stöta på någon man inte känner överhuvudtaget gör att man riskerar ses som konstig osv. 

Självklart skulle jag vara respektfull.