Kaede skrev 2023-11-02 09:13:23 följande:
Både ja och nej.
Det spelar visst roll hur man delar på ansvaret för familjen. Detta betyder inte att man gör samma saker eller exakt lika mkt av ngt. Men att vara ihop med en partner som lämnar över ansvaret för saker åt en utan att detta är en del av en slags överenskommelse kan absolut tära på en relation i längden. Det finns flera aspekter av det här.
vem gör faktiskt vad. Dammsugning, hämta lämna barn, packa diskmaskinen, laga middag osv. Det praktiska. Hur mkt tid lägger var och en på detta? Är det lika fördelat? Här brukar många diskussioner på FL stanna av och hamna tycker jag.
Vem projektplanerar mest. Vem har koll på var ni firar jul,, att det finns mjölk till frukost, att barnens önskelistor är kollade och rätt saker köps in? Osv. Dvs jobbet är inte gjort för att man dammsuger köket. Att ha koll på att det behöver dammsugas kök innan gästerna kommer är också ngt som tar energi. För den som gör det
Vem connectar mest med barnen? Vem är det som stryker pannor, vem är det som barnen springer tlll i första hand, vem vill de prata med i första hand om det är ngt? Denna person är den som dels är mest med dem och dels den person som är emotionellt mest närvarande när den är med dem. Det tar energi att vara emotionellt tillgänglig för många människor. Så den vuxna som har närmast emotionellt relation till barnen har också eventuellt mindre emotionellt kapital kvar till sin partner. Den kommer även få avbryta sina sysslor oftare för att barnen alltid ropar.
Hur funkar ni?. Skit i att jämföra timmar. Typ vi jobbar både heltid eller hon jobbar bara halvtid medan jag minsann jobbar heltid och jag ordnar dammsuga när jag kommer hem men inte hon och trots att hon får vila (får hon det eller gör hon barngrejer) så vill hon inte ligga? Utan fundera istället på hur mkt energi har ni kvar när klockan är 21:00 och barnen sover? Alltså hur mkt energi har ni kvar att läsa en bok, prata med varandra i soffan, se en serie, ge varandra en massage eller kanske ha engagerat sex? Här tänker jag sticka ut hakan och påstå att det finns skillnader i sömnbehov mellan könen generellt. Inte nödvändigtvis på indovidbasis. Hur mkt tid behöver du sova för att känna att du är utvilad på morgonen när klockan ringer? Hur mycket tid behöver hon sova? Stämmer verkligheten med behovet? Hur mycket har ni båda kvar 17:30 när vardagsrullen sätter igång. Middag, läxor, bortolockning osv. Hur mkt finns kvar klockan 21 när ni ska emotionellt och fysiskt hitta tid för er? Min man och jag har väldigt olika behov. Han behover 7 timmar per natt och jag 8-9 beroende på menscykeln och årstid. Vi kliver upp samma tid. Ska jag sova 9 timmar måste jag gå och lägga mig så att jag sover klockan 21. Han behöver sova 23. Bara där har civilisation förutsättningar istid per dygn om vi grovt räknar. Dessutom jobbar jag med människor och är ibland helt slut när jag kommer hem. Klockan 1800 vissa dagar har jag typ 10% energi kvar och likt en iPhone börjar jag fungera lite segt. När barnen sover har jag noll. Skulle kunna somna själv då men då finns det måsten att göra. Gympapåsar, köket osv. Maken har alltid ungefär 30% energi när han kommer hem från jobbet. Finns inget rätt eller fel utan det bara är så här. Men det är en faktor i våra liv. Ska vi ha sex och börjar med det 22:30 är jag egentligen jäkligt trött och kommer vara för trött dagen efter. Kan få panik över sömnen en sådan dag. Lever vi ett sådant liv där vi överhuvudtaget hinner sitta ner en stund så att jag får knyta an till honom emotionellt? Jag behöver det för att få lust. jag behöver slappna av för att känna min kropp. Jag behöver vara inte utmattad på kvällen för att känna min lust.Lever vi ett sådant liv att jag tycker det är värt att ha sex med min man ändå en sådan dag ? Det är pudelns kärna k alla relationer. Men man måste ha över hur mkt energi en person har kvar när de rör kväll. Och inse att omika individer har olika sömnbehov och blir olika mkt stressade av saker vilket påverkar lika mkt som de faktiskts praktiska grejerna.
Era kärleksspråk. Ni måste inse att om ni inte fungerar exakt lika när det gäller att känna lust och kärlek så måste ni ge den andre vad den behöver. Utan gruff och utan att räkna. Typ ni har jag städat köket, planerar för middagen i helgen och gett henne massage. Varför vill hon inte ligga? Kanske för att du gjorde grejerna som en slags betalning för att få ligga vilket gör henne till en prostituerad och bara det att man kan säga att jag gör det här för min partner men får inte det där tillbaka är problemet. Kvinnor känner av kravet om än det är outtalat. Det är avtändande.
Det här jag kanske får skit för. Utöver ansvaret för livet, det gemensamma, som då egentligen inte betyder millimeterrättvisa kring städning eller sysslor eller hur mkt man jobbar osv utan som handlar om att båda tar ansvar så att när dagen är slut så gör båda så mkt av allting att båda har energi att umgås med sin partner kvar! Utöver det måste du vara en man hon känner respekt för. En ledare i familjen, en trygg famn, en trygg emotionell partner att bolla mot, en trygg person att blotta sig inför. Du måste gå att hålla i när det blåser. Du måste vara en sådan person som KAN meddela att jag tycker så här och sedan stå fast vid det vid en konflikt. Kvinnor avskyr män som rullar över och ger sig för att behålla husfriden. Det är skillnad på att ge med sig för att man tycker att den andres idé är mkt bättre
Jag tror att alla praktiska förutsättningar kan påverka kärlekslivet, så länge det finns en grundläggande attraktion. Att man delar, och att mannen tar ansvar och inte bara "ställer upp" i hushållet. Man bör jobba med allt sånt innan man ger upp. Att man pratar och är öppen, kanske går i parterapi.
Jag tog pappaledigt, skötte allt med maten, deltog i barnens aktiviteter, var en bra make. Ändå tog det slut. Vi pratade, gick i familjerådgivning, men till slut sa jag att det spelar ingen roll om jag hänger i takkronan och joddlar, eller pratar tills tungan hänger som en slips. Känslan var borta. Vi gillade varandra men kärleken hade tagit slut, efter 20 år.
Precis som man kan "fall in love" så kan man "fall out of love". Det är sorgligt, men ännu mer sorgligt är att ge upp, stanna kvar i ett dött förhållande.
Det finns kärlek där ute, jag lovar.
