Bonusbarn som inte vill gå i skolan eller jobba

Men vad har barnet för diagnoser?
Autism enbart eller något mer?

Om mamman inte klarar av att ta hand om barnet ordentligt när det har diagnoser måste ju pappan ta ansvar och se till att barnet får rätt hjälp.
Självklart kan man inte ställa samma krav på ett barn med diagnos som autism annars skulle man ju inte få diagnos men man kan ställa krav på barnets nivå och vad den klarar av, inte bara lägga sig platt och inte göra något.
Pappan kan ju inte bara se på utan måste agera, det är hans föräldraansvar.
Det är ju mammans också men klarar inte hon av det måste pappan ta det.
Ju längre tiden går desto svårare är det ju att barnet kommer ur detta.
Missar viktig skoltid osv. 
Det är inte lätt med barn med diagnoser, kräver mycket av en som förälder och man ska naturligtvis utgå ifrån barnets förmåga men då är det också viktigt att man ber om hjälp som förälder, det är svårt att klara av allt annars men då måste man ju be om den hjälp man har rätt till via bup eller hab.
En 13 åring med diagnos kan ju inte själv bestämma och kan ju heller inte avgöra sitt eget bästa, har ju inget konsekvenstänk om framtiden mm utan ser ju bara här och nu och förstår ju inte sitt eget bästa, det måste föräldrar göra och ta tag i.
Pappan måste agera även om mamman inte vill det för barnets bästa måste gå före, det är viktigare.
Pappan måste be om hjälp via Bup eller göra en orosanmälan. Det låter värre än det är, när det gäller barn med diagnoser hjälper Soc till, man får hjälp.
Det är inget ovanligt att är inkopplat när det gäller barn med diagnoser, det är inte samma som orosanmälan när barn far illa vid våld te x. Här ser soc att barnet behöver hjälp och kopplar in Bup, hab och stödåtgärder, det är inget mot föräldrar, det är extra tufft att ha ett barn med diagnos och man behöver ofta ha någon som stöttar, inget konstigt med det.

Nej, det är inte problemet. Problemet är att skolan helt tappat sin struktur, både i klassrummet och i själva läroplanen.

Och att alla barn ska gå i vanlig klass istället för specialklasser som tillgodoser behoven hos barn med särskilda behov.

Man offrar på det sättet både barnen med särskilda behov, och de vanliga barnen, och får en skola som inte fungerar. Föräldrarna i sin tur får sopa ihop resterna av skolans haveri och i värsta fall är hela barnets uppväxt förlorad. 

Men det är alltid lättare att skylla på individen än på systemet, för det kostar mer att ända systemet och det tycker samhället inte att det finns pengar till.

Flertalet orosanmälningar har gjorts och det har en gång lett till familjebehandling. Det pågick cirka två år. Senaste orosanmälan gjordes i juni och blev nedlagt utan åtgärd

Som sagt tidigare så har orosanmälan gjorts tre gånger. Åtgärd familjebehandling som nu är avslutat. Senaste orosanmälan gjord i juni. Se ovan. Pappan har ingen tilltro till socialtjänsten hellet mer tanke på att de enbart fokuserat på relationen mellan förälder ich och att han ska vara snäll ivh inte kritisera henne. om hon blir arg så kommer barnet inte till pappan. 

barnet vill inte gå till habiliteringen. 

pappan kan inte vara sträng för då kommer inte barnet till honom. Han prövar nu att öka kraven på barnet men det går sådär. Jag har sagt flertalet gånger senaste året att han behöver göra en ny orosanmälan själv men han tycker det inte leder någonstans. Det läggs bars ner eftersom han nu går i specialklass 

Ok då förstår jag, det låter väldigt jobbigt och dåligt av socialtjänsten.
Vad gör skolan? har skolan soc anmält? annars kan dom göra det.
Låter väldigt konstigt att ingen vill hjälpa till, men som sagt skolan kan också anmäla men det kanske dom redan gjort? 

Det beror kanske på när "dåtiden" var?
Hur många lyckas försörja sig som youtuber t ex? Och hur länge?

Har ungefär samma erfarenhet, fast jag gick i skolan hela 70-talet. Det var kanske ännu strängare då.

Mobbing har väl alltid funnits?

Ja, få pratar om fritids men för våra barn var fritids mycket värre än skolan. Skolan var mer uppstyrd , lugnare och mer ordnad. Fritids i stora grupper långa eftermiddagar med trötta barn,det fungerade inte alls för min dotter. Vi gjorde en stor ansträngning, min man flexade , jag gick ner i arbetstid och mina föräldrar hjälpte till någon dag i veckan. Vi hämtade henne klockan två , annars kollapsade hon, jag tror inte hon hade orkat om hon tvingats gå på fritids varje dag till 17:00: då hade hon nog blivit utbränd. 

Säkert, men vad som hände när man inte kunde bete sig skiljer sig på då och nu.