Är min pappa korkad eller egoist eller saknar han respekt för andra?

Det låter ju lite som en funktionsnedsättning, att han faktiskt inte förstår vad som förväntas av honom. Har han alltid varit sån? Annars kanske begynnande demens, tyvärr. 

Eller så är han bara ouppfostrad. 

Hur är hans hörsel? Ibland är det en sån enkel sak som ställer till det med äldre. De vill inte erkänna att de hör dåligt för då känner de sig gamla och så inser de inte varför man blir arg på dem när de inte hört vad man sa. 

Naturligtvis är det inte ok att bete sig så som din pappa gjorde men tror du att han hade betett sig så om han på riktigt förstod hur det påverkar dig och din son? Svaret på den frågan är avgörande när det gäller att bestämma hur du ska bemöta din pappa. 

Det låter ju lite som en funktionsnedsättning, att han faktiskt inte förstår vad som förväntas av honom. Har han alltid varit sån? Annars kanske begynnande demens, tyvärr. 

Eller så är han bara ouppfostrad. 

Låter precis som min egen pappa född på 40-talet. 

Nu tror jag ju, eller jag säger så här stället, jag skulle inte bli förvånad?. Om min pappa hade nån mild funktionsvariation och inte kan läsa av signaler och förstå sociala sammanhang fullt ut. Det skulle inte förvåna ett dugg. Men jag vet inte. 

Men mest får jag en känsla av att det är nåt med män, vissa män, ur den generationen. Hur de är uppfostrade och vilka värderingar de vuxit upp med. Min pappa är snäll egentlige. Givmild och rättvis och välvillig i det mesta. Men jag kan även se det lite hos hans vänner u samma generation. En viss bufflighet och självupptagenhet. Ödmjukhet verkar inte existera.. 

I helgen hade tonåringen en tävling på hemmaplan. En viktig tävling för det är kval till SM till nästa år. 
Eftersom min pappa aldrig har varit på någon tävling under tonåringens 10 år som aktiv inom sporten blev vi positivt överraskade när han sa att han skulle komma och titta.

Eftersom jag känner min tonåring väl och visste hur viktig tävlingen var bad jag pappa att hålla sig på läktaren och låta tonåringen vara ifred. 

Det första min pappa gör är att klampa rätt ner i hallen och bort till tonåringen som stod med lagkamraterna och pratade strategi inför nästa match. Han sket helt i att de hade taktik snack utan klampade rakt fram för att ha sina måste kramar. Tonåringen blev förbannad. Vilket jag förstår. 

Sen satte han sig hos mig i kiosken. Jag hade häcken full med folk som skulle handla osv men jag skulle visst ha tid att hjälpa honom med internetbanken???!! 

När tonåringen kom förbi för att hämta frukt och sina extra kläder då attackerade han tonåringen med en miljon frågor om skola, läxor. Tonåringen bara tittade på mig och gick. Återigen, jag förstod till fullo. 

Mitt i nästa match reste pappa sig bara upp och skulle åka hem. Helt ur det blå medan hans barnbarn spelade. 

Alltså, vad är det för fel på honom?? Det är hela tiden något. Kommer man överens om att han ska komma kl 10 så dyker han upp 1-2 eller gärna 3-4 timmar senare. Det hör till vanligt hyfs att ringa och meddela att man blir sen men sånt gäller inte min pappa. Det är alltid synd om honom för han har haft en skitdag så han har inte hunnit bli klar i tid. Tydligen innebär det att telefonen är borta med vinden.  

Jag är less på hans beteende. Jag har försökt prata med honom om det flera gånger men han himlar bara med ögonen och drar på sig en offerkofta och säger att livet är sååå jobbigt och jag kan ju inte förstå hur jobbigt han har det. Jag orkar inte med mer offerkofta. Hade vem som helst behandlat mig på det viset som min egen pappa gör så hade jag brutit en sådan vänskap. Men jag kan inte ens välja att bryta med pappa för han fattar inte!! Säger jag att han får bakca undan och låta mig vara ifred - dvs inte ringa eller dyka upp och förklarar VARFÖR. Ja då förstår han aldrig. 

Tycker ni att det är ok att dyka upp till en tävling 1,5 timme för sent, störa spelaren, kräva diverse hjälp (t.ex. med internetbanken) där och då och sedan bara gå ?

Min pappa pratar alltid jättehögt. Han kan också bara fråga vad som helst rakt ut! Är din pappa så också?

Det sociala sammanhanget, var man befinner sig rent fysiskt och med vilka osv spelar ingen som helst roll?

Han kan prata om vad som helst, säga vad som helst, och ställa vilka frågor som helst. Oavsett sammanhang 

Nej pappa hör faktiskt inte dåligt, utan har vid hörselkoll hur otroligt det än kan låta alltid haft orimligt bra hörsel för sin ålder. Han behöver absolut inte ha hörapparat trots att han är över sjuttio. Han ligger i absolut topp för sin ålder med att faktiskt höra väldigt bra. Ändå pratar han alltid högt.. Bufflig på flera plan liksom.