Är min pappa korkad eller egoist eller saknar han respekt för andra?

Funderar på det här med lite korkad, om man får säga så. Läser och förstår han vanliga dagstidningar? Har han pluggat något efter grundskolan? Kan han hantera ekonomi?

Är det bara i sociala situationer han beter sig som ett litet barn, eller är det fler områden han inte riktigt funkar på? 

Hoppet är det sista som överger en....

Han är utibldad vvs som för 25 år sedan skolade om sig till lastbilschaffis och driver eget - haltande för han kan inte alla regler. 
För 30 år sedan flyttade han från ett annat land till Sverige till mig och mamma. Han har aldrig lärt sig språket fullt ut och skyller allt på det. 

Han läser hemlandets tidningar, aldrig svenska.
Han sköter sin ekonomi stapplande. Men dyker det upp något annorlunda så fixar han inte det. 
Han vill att jag ska fixa så att han kan ha swish. Det tänker jag inte göra för när han misslyckas med det så kommer han att komma till mig för support. Jag avskyr all typ av teknisk support!!!

Och ja, man får säga korkad. Jag har kommit dit hän själv ju med att undra om han är det eftersom inget jag säger går in!

Fast det här tycker jag faktiskt inte är ok. Det där är ju superprivat. Jag hade blivit jättebesviken på dig om jag var din pappa. Det är inte ok att sprida andras privata hemligheter. 

Jag har pratat med honom om det så många gånger. Men han tar aldrig till sig. Han nickar som att han förstår men fem minuter senare är det borta. 

Ena barnet har flyttat hemifrån pga skola i augusti. Varje gång jag träffar pappa så tjatar han om han ska handla något till lägenheten. Jag har förklarat att OM det behövs så kommer vi att säga till så snälla sluta ta upp ämnet varje gång. Men nästa gång vi träffas är det samma sak. 

Jag berättar så lite som möjligt för honom nu för jag orkar inte höra hans tjat.

Att han har ett minne som fungerar det vet jag för i helgen frågade han om en av mina gamla vänner som jag hängde med som tonåring!!! En människa som jag inte har sett på 25 något år!!! Hennes namn kom han ihåg minsann! Men sånt som man vill att han ska komma ihåg det bryr han sig inte om,

Min pappa kan faktiskt enstaka gånger bete sig okej. Men man vet aldrig innan. Det kan lika gärna vara beteende som är uppåt väggarna. Han är ganska oberäknelig.

Kan ju delvis vara kulturellt 

Fattar precis med din pappa, min är likadan och det har blivit värre med åren.
Men i en sak håller jag faktiskt med din pappa. Dina hemligheter är det fritt fram att dela med din man om du vill, men inte andras. Det är respektlöst. Att du har fullt förtroende för maken och känner dig nära honom betyder inte att andra automatiskt har det. 

jag har faktiskt valt att ha mindre nära relation till folk som har det tankesättet. Förtroenden jag delar  med dem vill jag inte att de delar med sin respektive. Jag vill själv välja vilka jag delar privata saker med.

I ert fall kan det delvis vara en kulturell grej TS. Men många svenska män födda kring mitten av 1900-talet eller tidigare, beter sig också sådär, eller åt det hållet. De flesta är snälla och alla är inte lika jobbiga. Men tendenserna känner jag igen både från min egen pappa och andra.

De kör sitt eget race och saknar känsla för nyanser. De kan ha svårt med inlevelseförmågan. Ofta finns nog mild autism eller autistiska drag i grunden hos dessa män, som inte fångades upp när de var unga. Därmed har de inte fått den sociala träning de förmodligen hade behövt, samt att de växte upp i ett samhälle där de ansågs självklart att män tog plats och tog för sig, även om det ibland skedde på andras bekostnad. 

Man måste vara mycket tydlig mot dessa personer. De fattar inte annars. Men det är inte alltid det hjälper.

Det finns många svenska buffliga besserwissers i de äldre generationerna. Självklart förekommer det även bland kvinnor samt yngre generationer, men det är inte lika vanligt, inte på det sättet.

Hög ålder kan också spela roll. Som någon skrev, de hör sämre, ibland kan det handla om begynnande demens, och din pappa verkar dessutom ha en del personliga problem. Men det betyder givetvis inte att du ska behöva acceptera hans beteende. Han förstör ju för både sig själv, dig och sitt barnbarn.

Jag håller med. Det är folk jag undviker. Att kunna hålla en hemlighet är A och O.

En sak kan jag dock tycka, om en person uttryckligen ber att inte få höra hemligheter för att det känns obehagligt eller obekvämt. Eller för att det är tungt att bär, ja då är man vänlig och delger såklart inte hemligheter eller förtroenden. Det är självklart. 

Men i övrigt..

Om min sambo spred vidare nåt jag sa i förtroende så skulle jag tycka att det är på ungefär samma nivå som att vara otrogen. Inte samma sak, men i min värld på samma nivå. Jag har aldrig någonsin i mitt liv haft några svårigheter med att hålla en hemlighet, och förstår mig inte på sådana som har det. Att det kanske får konsekvenser på olika plan om någon delger nåt i förtroende det må ju vara upp till den andre. Men jag sprider inte vidare.