Inget minne lite längre tillbaka i tiden...

Hur vet du att du aldrig skadat dig om du inte har några minnen?

Mitt första minne är från när jag var 3-4 år, och jag har hundratals om inte tusentals minnen från barndomen och kontinuerligt fram till nu.

2009 drabbades jag av nåt (tillfälligt) och fick flera epileptiska anfall en natt (har inte epilepsi) och efter det tappade jag stora delar av minnet. Det var som att ha huvudet fullt med bomull, helt sjukt. Dock återfick jag (nästan?) alla minnen, men det tog ett par månader.

Om man inte har drabbats av nåt liknande det jag fick, eller demens e.d., så ska man minnas sitt liv. Händelser, personer, sånger, upplevelser etc.

Du har definitivt nåt fel på minnet. Gå och kolla upp det.

Mitt första minne var när jag var hungrig i spjälsängen. Jag grät och pappa lyfte upp mig och gav mig välling. Jag vet inte hur gammal jag kan ha varit? 2-3 år?

Jag är 60 och har minnen sedan jag var ca 3 år gammal. Om jag blundar och slappnar av kan jag minnas väldigt mycket i livet jag har varit med om och gjort. 

Däremot är jag väldigt dålig på att minnas namn. 

Detta låter riktigt allvarligt och dåligt.

Jag är 40+ och minns tydligt saker som hände när jag var typ 4 år, 6 år, 12,18 osv.

Jag lever inte hälsosamt utan dricker mycket och för mycket alkohol, så man skulle kunna tro att jag super bort mitt minne, men icke,jag minns allting väldigt tydligt.

Om man inte ens kan minnas sin student eller barnets första steg osv såär det tyvärr något allvarligt fel. Jag skulle gått till doktorn på en gång för att ta reda på vad felet är.

Jag är med 40+ men minns tydligt min barndom, trots att jag dricker två sexpack folköl om dagen.

För mig kan det bli en halv box vin och ett par starköl öl till det. Inte varje dag, men kanske 3 gånger per vecka.

Det är så klart inte bra och det vet jag såklart, men det påverkar inte mitt minne och jag jobbar mer än heltid trots det.

har ett heltidsjobb som jag sköter samt ett extrajobb.

Det där låter konstigt, jag skulle nog försöka komma underfund med vad det kan bero på. Googla på TGA, transitorisk global amnesi, amygdala och hippocampus, lite om hur saker och ting registreras i hjärnan.                                                                                                                                        Jag minns mycket sedan 3-årsåldern, särskilt saker under min barndom och uppväxt som inte var så bra, "bus" som jag gjorde. Läste aldrig läxor, någonsin, men har i det närmaste fotografiskt minne, kommer i håg långa sjok ur litteratur. Det räddade mig, men matten, logiken,  halkade efter. Andragradsekvationerna kämpade jag med, där är det nu tomrum i hjärnan, skulle inte kunna lösa den enklaste ekvation i dag, men kan nästan hela första kapitlet i Hemsöborna utantill.                                                                                                              Kan det vara någonting sådant i TS fall, nämligen att händelser i hennes liv har varit alldagliga och tråkiga? Jag minns ju mina rackartyg, och jag minns mina böcker. Mina kläder minns jag också men när dagarna var likadana i en lång följd har jag inte registrerat lika mycket.                                                                                                                          Det där med studentfirandet är lite märkligt, det är ju en alldeles speciell dag, kanske var hon slutkörd eller led av sömnbrist? Kanske onykter?                                                                                                          Även om TS fungerar utmärkt i dag skulle jag i hennes ställe börja fundera på vad detta kan bero på, av ren av nyfikenhet, bristande intelligens verkar det verkar ju inte vara. Texter kan ju registreras så det måste vara nånting med de personliga upplevelserna som hjärnan håller tillbaka.
                                                                                    Jag gissar att en psykolog skulle kunna hjälpa till att reda ut det som här framstår som ett mysterium.

Jag är ungefär som du TS, trots att jag har ett mycket bra arbetsminne.

Jag tror att jag har blockat ut mycket från min barndom för att det var tråkigt eller kränkande. Mobbad i skolan, alkoholiserad styvfar, sadist till biofar. Ångest, rädsla, smärta.

När det gäller mitt barns första tid i livet tror jag att det handlar om sömnbrist- det påverkar helt klart mitt minne.

Jag minns mycket bra vissa händelser från när jag var 4-5 år gammal, och även vissa resor som var väldigt positiva för mig och som jag har talat mycket om med andra efteråt.

Tror knappast dålig sömn är ett problem.

Mellan typ 18-35 års åldern så sov jag sällan mer än 6 timmar per natt, kanske 5 timmar många gånger. Detta har dock inte stoppat mitt minne.

Numera så sover jag dock ofta 7-8 timmar för att jag älskar att sova, men förr värderade jag tid  mer än jag gör nu.