-
Är det såhär för alla?Jag saknar nästan helt minnen från min barndom, tonår, vuxna liv fram tills nyligt känns det som.Jag kommer inte ihåg aktiviteter jag gjort eller saker som skett. När jag tänker på min barndom eller händelser ser jag dem endast som foton jag sett i fotoalbum. Jag är 30 år. Åkte på studentkryssning när jag var 18 år. Minns INGET av detta. Tänker jag på detta ser jag två bilder som finns i min telefon. En bild på mig och mina kompisar i tågkupén på resan dit samt en bild på mig och Peter Siepen. Inget annat. Minns ej hur det såg ut, vad vi gjorde etc. Minns inga känslor.Tänker jag på min barndom ser jag bilder från ett fotoalbum. Jag och min syster i en snöhög, jag som lockat håret, jag som får paket av tomten.Såhär är det hela tiden. Min kompis kan berätta om specifika saker vi gjort, detaljrikt etc. Jag kommer inte ihåg att det ens skett. Helt främmande för mig.Kommer inte ihåg när mina föräldrar separerade eller hur de varit som föräldrar när jag var liten/i tonåren. Har en son som är 11 år. Minns hans barndom i bilder jag fotat. Minns inte när han lärde sig gå, vad hans första ord var eller liknande. När jag skrollar tillbaka i mina gamla konversationer med vänner skriver jag om saker som för mig är helt främmande idag.Detta känns som en stor sorg. Som att jag glömt hela mitt liv. Jag kommer ihåg speciella händelser. Min sons förlossning, delvis. Kommer ihåg första gången jag och sambon såg varandra, men det är för att vi pratar om det ibland.Är det såhär för alla eller är det något fel på mig? Känns så sorgligt när alla pratar om kläder man använde i tonåren, språk man använde, saker som skett under skoltiden osv. Folk i 60 årsåldern kan berätta om minnen de har från sina föräldrar när de var i 10 års åldern. Jag kan inte ta fram ett enda minne från förra året, förutom bilder jag har i telefonen.
-
Svar på tråden Inget minne lite längre tillbaka i tiden...
-
Det där är en klurig fråga. Både ja och nej. Jag kommer från en väldigt liten ort, där alla känner alla.Anonym (memory) skrev 2023-09-29 15:50:54 följande:
Du kanske borde gå på en utredning eftersom det låter som att du har glömt lite mer än vanligt.
Alla har inte jättemånga minnen från barndomen och så, men de flesta brukar minnas något. Minns du något mer än bilderna när du tittar på dem? Dofter, smaker, hur tyget kändes mm? Minns du någonting som inte finns på bild?
kommer du ihåg ditt klassrum i skolan eller på gymnasiet? Var du satt och vad lärarna hette, hur skolan såg ut osv? Eller är det helt borta?
Jag kommer ihåg vad vissa av lärarna heter, men det är ju för att man ser dem med jämna mellanrum. Minnet "färskars" liksom upp. Men kan helt ha glömt andra som jag inte ser/påminns om. Kommer inte ihåg hur klassrummen såg ut eller hur det såg ut inne i själva skolan. Kommer ihåg hur det ser ut utifrån eftersom jag passerar den ofta. Kan säga att "i den ändan av huset var personalrummet", men kommer inte ihåg hur det ser ut i praktiken.
Minns ingenting kring bilderna eller vad som hände när bilden togs. Inga dofter, smaker, tyger. Inga känslor. Är en solid bild liksom. Minns att jag blev mobbad från 3an till 9an, men inte mer specifikt än så. Kan pterge vissa situationer som jag återberättar genom åren men vet inte om det är delvis "påhittade" minnen som förändrats med tiden. Minns att jag blev puttade framför en buss en gång, men det har jag ju pratat om återkommande under åren. Men kan inte återge vad som hände och varför typ.
Det är svårt att säga vad jag minns och inte. Minns vissa saker som inte finns på bild, men vet inte om det är riktiga minnen eller fabricerade minnen. Min mormor gick bort för många år sedan. Hon var en väldigt viktig person för mig, men har inga minnen av henne förutom hur hon såg ut. Har knappt några bilder på henne heller.
Minns ingenting från min student mer än de få bilder som finns. Ibland kan det dyka upp en ny bild som något lägger ut som minne och då blir jag förvånad. "Jahaa gjorde vi det".
Sen tänker jag att det finns mycket som skett som jag inte minns och inte heller minns att jag inte minns. Känns som att en stor del av mitt liv är borta på något sätt. -
Ibland har jag tänkt samma tanke. Tänk och jag förträngt min barndom pga något traumatiskt. Men kan inte komma på vad det skulle kunna vara...Anonym (Ville) skrev 2023-09-29 15:40:50 följande:
Låter underligt. Kanske handlar om ett trauma du upplevt? Ptsd?
-
Nej.Anonym (Ville) skrev 2023-09-29 16:45:31 följande:Pratar du i sömnen?Okej. Jag har inte flyttat speciellt mycket i barndomen. Men har inte heller pratat minnen inom familjen. Mina föräldrar är ganska känslolösa, visar inte så mycket känslor och pratar inte om känslor.Anonym (111) skrev 2023-09-29 16:51:03 följande:
Känner några syskon som har det så. Vuxna personer. De säger att först var det yngre barndomen som de inte mindes men nu som 50+ kommer de knappt ihåg tonåren heller.
Dessa personer har flyttat en del i sin barndom så minnet kanske kan ha att göra med det? De flyttade en del pga pappans jobb.
Sedan vet jag att de inte har pratat så mycket om barndomsminnen i den familjen.
Anonym (Trollar du?) skrev 2023-09-29 17:49:23 följande:Trollar du?
Har du någon hjärnsjukdom exempelvis demens?
Jag blir på riktigt orolig när du skriver så. Jag har tänkt att detta är normalt men med tiden insett att det kanske inte är det. Gråter när jag skriver nu... Att du frågar om jag trollar tyder ju på att det jag beskriver är så pass osannolikt att du tror det.
Jag har klarat skolan. Är väldigt bra på mitt jobb. Kommer ihåg texter och saker jag läst i stor utsträckning. Men kommer inte ihåg händelser eller känslor. Sökte nyss en film att se på Netflix. Såg en serie som såg intressant ut. När jag trycker in på den ser jag att jag redan sett mer än 3 säsonger, men har absolut inget minne av det. Inte ens när jag kollar trailern.
Blir på riktigt orolig över att det är något fel på mig? Istället för att skriva såsom ni gör, kan ni inte beskriva hur ert minne funkar? Hur gammal är ni och vad minns ni från barndom och tonår?Aldrig varit med om någon olycka och än mindre slagit i huvudet. Aldrig behövt uppsöka sjukvården för skada. Aldrig opererat mig, sytt något eller brutit något. Däremot lider jag av migrän ibland.Anonym (Trollar du?) skrev 2023-09-29 17:51:31 följande:Har du varit med om någon skallolycka senaste tiden?
Har du andra symptom?
Vad menar du med andra symptom?
Detta med minnet har varit så länge jag kan minnas. Har aldrig haft minnen från barndomen t ex. Vet att jag länge funderat kring detta. Kunde inte berätta om något från min barndom i tonåren heller.
Ibland kan det komma en liten bit av något. T ex så kan jag komma på att jag haft en bästavän i mellanstadiet som heter X t ex, får en flashback liksom av att vi t ex sovit över hos varandra. Men inte mer än så. Kan inte minnas när vi slutade vara vänner eller varför eller hur länge vi varit vänner. Bara en kort flashback att hon funnits typ. -
Jag vet ju vad mina föräldrar återberättat samt att jag inte har några ärr eller liknande på kroppen. Skulle jag slagit i huvudet så illa så att jag fått en hjärnskada skulle det varit något mina föräldrar skulle talat om för mig. Jag cyklade nedför en stenkant som vi hade hemma på gården vid ett tillfälle, blev inte skadad mer än skrapsår och detta har mina föräldrar återkommande pratat om.Anonym (Lottie) skrev 2023-09-29 21:52:11 följande:
Hur vet du att du aldrig skadat dig om du inte har några minnen?
-
Jag känner en oändlig sorg. Min studentmössa har en lukt som ska finnas i många år. Just för att man ska kunna förknippa den med minnen från studenten. Minns ingenting när jag luktar på den.Cat71 skrev 2023-09-30 19:55:52 följande:
Jag har många tidiga minnen, med början från ca 2-3 års ålder.
Minns varenda födelsedag sedan jag fyllde 4 år, annat än sånt som visas på foton.
Minns känslor, förväntan, smaker och lukter.
Minns när jag åkte sittvagn. Och hur jag fick stå på en bräda när brorsan var nyfödd, han är 2 år yngre, och låg i barnvagnen, när mamma var ute själv med oss.
Minns varje julaftons eviga väntan på att gästerna skulle komma, och vad vi barn sysselsatte oss med medans.
Minns barnprogram i detalj, minns julkalendrar, känslan av att få veckopeng och känna slangarna i fickan på väg till affären för att få handla godis själv.
Minns när pappas bästa kompis dog i cancer (jag var 3 då) och hur orolig jag var att förlora mina egna föräldrar.
Jag skulle känna en oändlig sorg om jag inte längre hade mina minnen. Så jag förstår dina tankar. Eftersom man brukar säga att lukt ger de starkaste minnena, undrar jag om du någon gång känt en lukt och inom någon mikrosekund kastats tillbaka till någon händelse som barn där man känt samma lukt. För sådant upplever jag ofta. En ovanlig blomdoft och pang - så minns jag hur jag sitter i farmors knä och luktar på nån salva som hon smorde in sig med. Det kan vara vaga minnen som jag nästan glömt helt men som vaknar till liv pga en lukt eller doft.
-
Det är svårt att säga hur långt tillbaka jag minns. 1 år kanske? Men ändå inte. Kollegor minns vilka dagar vi haft speciella aktiviteter på jobbet ett år tillbaka. T ex "Det där mötet var ju i början på oktober". Jag minns inte när mötet var, men jag minns att det varit.
Jag har väldigt bra läshuvud och tagit mig igenom skolan på grund av det. Vet att jag aldrig pluggat till prov för det har jag pratat återkommande om under åren. Jag är otroligt bra på mitt jobb. Minns ordagrant texter jag läst och sånt. Kan minnas ordagrant saker sambon sagt. Minns lättare saker som sårat mig.
Detta med traumatisk och tråkig barndom kanske spelar in? Jag vet att mina föräldrar bråkat mycket. Har egentligen två minnen från min barndom. Ett när mamma slängde ut alla pappas kläder på gården. Minns inte när eller hur gammal jag var när det hände. Minns ett annat tillfälle när en klasskompis sa att min pappa varit otrogen med hennes mamma. Minns inte heller när det var. Men lågstadiet kanske...
Har inga minnen av att vi gjort något speciellt som barn. Av de bilder som finns så finns det inga bilder från semestrar eller andra aktiviteter vi gjort. Vet att jag aldrig varit på badhus som liten med familjen för det har min mamma sagt. Mina föräldrar har alltid haft ett intresse tillsammans som de prioriterat före allt i princip. Mina föräldrar visar inga känslor eller pratar om minnen.