Hur ska man orka själv?

Söndag kväll kan du skriva ner veckans uppgifter på ett A4-ark och ha det på köksbordet. Dag för dag vad som ska göras den dagen. Ingen kalender-app-skit slår överblicken av en gammal hederlig papperslista. Min lista har allt från "skjutsa xx till yy kl 16.35", "ta ut soporna", till "ring mamma".

Sätt upp ett schema som redan föreslagits. Försök i så stor utsträckning som möjligt att låta schemat rulla exakt likadant vecka efter vecka. Handla på helgen och planera veckans mat redan då. Ha en rullande matsedel om du tycker det underlättar. Storkok på helgen som du sedan fryser in middagsvis för stressiga kvällar. Exempelvis när det är fritidsaktiviteter.

Engagera barnen i vardagen. En 5-6-7-8-åring kan hjälpa till med mycket om man anpassar lite. Tex hjälpa till att laga maten, plocka ur diskmaskinen, ställa undan skor i hallen för dammsugning, gå ut med soppåsen , sortera skräp mm mm. Låt lågstadiebarnet packa idrottskläder själv under överinseende av dig. Barn växer med uppgifter.

Jag har inga tips direkt men jag fattar att det är skitjobbigt och barnen har tur att de har dig. Du är dunder! Om ett par år blir det lättare 

Finns det möjlighet för dig att få en kontaktfamilj, någon som barnen kan vara hos någon helg i månaden. Kanske kan du få stöd via kyrkans diakoner. Det kommer att bli lättare, även om du vet det så hjälper det inte för dig här och nu.
Kanske kan du få hjälp stöd och ideer från andra i samma situation. Gå med i Makalösa föräldrar https://makalosa.org/bli-medlem/ 
Lycka till i livet.

Planera så att du har överblick. Det blir lättare när barnen blir större.

Det dåliga samvetet och känslan av otillräcklighet vet jag är svårt, känner det mkt själv. Men man kan bara göra sitt bästa, dom männen som beter sig såhär var troligen inte så alls innan barnen, för mig var det så och för många andra. Jag klandrade mig mycket tidigare att jag inte såg några tecken tidigare men är inte säkert att det fanns några.

Jag kan ibland drömma mig bort till hur det hade varit om jag skaffat barn med någon annan, men nu är läget som det är.

Kan du flytta dit där du själv har släkt och vänner? Vad är det för aktivitet äldsta har, måste hen verkligen hålla på med den och kan hen kanske ta sig dit själv? Samåka med någon annan?

Jag tycker inte du ska känna dig otillräcklig, som du beskriver ser de flesta familjer ut, att man jobbar heltid och hämtar sent på fsk. Det enda jag skulle önska för dina barns del, och du skriver inte om detta i trådstarten, är att du umgås lite med dem på helgen, för det är något som många vuxna "glömmer". Gå på promenad, ha picnic i skogen, upptäck en ny lekplats, vad som helst. Måste inte kosta pengar. Pyssla, pussla och bygg kojor hemma, barn gillar det mesta bara man engagerar sig.

Storhandla en gång i veckan, passa på att köpa billig mat och frys in om du kan. Mjölk är en färskvara men inget man måste ha hemma, faktiskt. Du kan dessutom ha en förpackning Semper pulvermjölk hemma i nödfall (inte så gott som det är men duger till varm choklad och matlagning/bakning). Planera en veckomeny på söndagar. Ägna helgen åt storkok och frys in åtminstone en eller två middagar som ni kan ha under veckan, det sparar enormt med tid! Matig soppa är sånt som är enkelt och rätt snabbt att göra, satsa på fler enkla maträtter, skriv en lista för inspiration.

Byt barnvaktstjänst med någon annan mamma ibland, skicka iväg äldsta att sova över hos någon kompis ibland. Du behöver skapa andrum i livet. Fattar inte hur andra föräldrar hinner träna, själv har jag en träningsmaskin i vardagsrummet istället och några lösa vikter. Om du kan cykla till jobbet vinner du mycket bara där.

Ja, det är väl vad jag kommer på just nu iaf.

När det gäller träning kanske du kan få till träning på lunchen några dagar i veckan? Annars kan man göra som min granne som är ensam med tre barn och går till vårt utegym och tränar tillsammans med alla barnen. 

Mat och handling: beställ online och gör veckomenyer så att du inte glömmer något. Eventuellt kan du ställa dig på söndagen och laga x antal kycklingfiléer, lite köttfärssås och ugnsbaka potatis, koka ris mm så att du har att ta fram under veckan. Vissa måltider kan ju vara enklare såsom korv eller ugnspannkaka. Mitt barn gillar soppa, så jag brukar göra en soppa också samt en stor sallad som räcker i många dagar.

Kalla mig lat, men min son har idrottskläder i en påse i skolan. Så jäkla svettiga blir dom inte att dom måste ha fräscha kläder varje vecka. Jag tar hem dem då och då för tvätt. 

Handla kläder inför varje säsong och gör en lista på vad som måste köpas. Jag brukar handla vid skolstart i augusti och sedan en gång på hösten inför vintern osv. 

Tack för bra svar!

Flytt är inte aktuell eftersom han inte godkänner det. Vi har delad vårdnad. 
Helgerna är heliga för mig och barnen. Vi hittar på mycket saker och har många fina vänner vi umgås med. Så jag känner inte behov av att lämna bort barnen på helgen.

Det är vardagen med allt vad det innebär som stressar mig. Jag har liksom inte tillräckligt med tid. Ett litet exempel är att jag förra veckan skulle hämta ett paket och posta ett paket, men lyckas inte hitta tid alls till att göra det. Jag kan inte göra det efter jobbet för då måste jag stressa till förskolan. Barnen är trötta och hungriga och jag har sällan maten klar före 18, sedan lägger sig yngsta barnet kl 19. Det finns liksom inte marginal någonstans. Träna på lunchen hinner jag inte, eftersom jag dragit ner på lunchen för att kunna hämta iaf lite innan 17. 

Vet inte hur andra gör, men även om jag kommer 16.15 nån gång ibland är alltid min son kvar sist. Försöker att inte lägga prestige i det, men det är svårt. Särskilt äldsta dottern ifrågasätter ofta varför hon aldrig få gå hem tidigt som sina klasskompisar?

sen ska det ju duschas, tvättas, handlas, diskas, städas, umgås, skjutsa, packas osv. 

jag vet ju att jag inte är ensam om att leva såhär men känner mig helt slutkörd. 

 

Det blir i alla fall lättare när dina barn kan gå hem själva om några år och därmed får mer vila hemma plus att man inte är så stressad att hinna hit o dit. Tuffa år, men de går snabbt förbi.