Hur ska man orka själv?

Jag separerade för 2 år sedan med barnens pappa. Vi har haft hjälp av socialtjänsten under hela tiden pga pappans svåra samarbetsproblem. Kortfattat så använder han barnen på olika sätt för att ?komma åt mig?.

Båda vi två är utåt sätt ?fungerande föräldrar?, med heltidsjobb osv. Men under dessa två år har pappan tagit mer och mer avstånd från sina barn pga okänd orsak och har kontinuerligt minskat umgänget. Nu är vi nere på att han har barnen varannan helg?

Jag har accepterat situationen och älskar att vara med mina barn, men jag känner inte att jag räcker till och har konstant dåligt samvete. 

Jobbat heltid och behöver som det ser ut nu göra det för att få ekonomin att gå ihop. Hämtar alltid sist på förskolan. Får alltid stressa ihjäl mig från jobbet för att hinna till äldsta barnets aktiviteter. Hinner liksom inte få till handling, ärenden osv på ett bra sätt. Glömmer saker. Har slutat träna helt, något som tidigare var ett av mina största intressen, för jag hinner verkligen inte. 

Jag har ingen familj i staden vi bor i, många vänner men alla har ju sitt vardagspussel. Pappan har hela sin släkt här men dom vägrar hjälpa mig pga han inte vill det. 

Jag vet egentligen inte vad min fråga är. Eller om jag ens har någon. Men jag känner mig så ensam i det här med att allt ansvar ligger på mig. Är rädd för att krascha helt. Minsta lilla sak, så som att komma ihåg när dottern har idrott på skolan, ta med frukt till skolan eller vilka kläder som måste inhandlas, ger mig stress. 

Någon som har något tips eller lite stöd?
Barnen går på förskola resp. lågstadiet. Dom finner sig i situationen men undrar såklart ?vart pappa är?.