Känna besvikelse över att få en pojke?

Folk är idioter.

/mamma till två helt magiska små pojkar

Jag tänker att många har föreställt sig att saker ska bli på ett visst sätt, och sen känner de en tillfällig besvikelse när det inte blev som de tänkt. Många som är besvikna i stunden är det ju inte sen när bebisen föds. Tänker att man inte måste vara så hård en sån här gång och istället vara förstående att folk har känslor.

För att känslor inte är rationella, fördomar, fantasier, tankar osv.

För de allra flesta släpper det sen när de väl får sitt barn i famnen. 

Förr i tiden här och i många länder nu står pojkar högre i kurs och är vad föräldrarna vill ha. Då handlar det mycket om familjens försörjning, familjenamnet osv. Här i Sverige idag så spelar ju inte könet någon roll i den bemärkelsen.

Om man ser det så är det ju bra att flickor kan få vara lite mer önskvärda för en gångs skull, när de tidigare aldrig har varit det. Så länge barnet inte är fött än spelar det ju ingen roll. Det som betyder något är ju sen, när barnet är fött och ska bli älskat. Och då blir pojkar precis lika älskade som flickor.

Inte alltid. Finns de som faktiskt fortsätter vara besvikna .

Och det är inte kul för de som likt mig väntade pojkar när folk nästan hade medlidande under mina graviditeter för att ingen var en flicka. Helt stört att mötas av. Det är skitelakt mot en gravid kvinna, så även innan barnet är fött finbs skäl att tänka på beteendet.

Både och. Jag är nog mest less på uttalanden från flickmammor om att det är bättre, att mormor kommer vara bättre än farmor att vara etc. Det är som att sånt är så himla legitimt att kläcka ur sig numer.

Det finns sjuttioelva trådar om det här redan. 

Som någon skrev, känslor är inte rationella. När jag var gravid hoppades jag innerligt på att få flickor. Jag vaken kan, eller behöver, rättfärdiga det inför någon. Det var så jag kände. Hade jag älskat en son? Självklart. Hade jag sörjt lite att det inte var en flicka? Antagligen. 

Och på samma vis behöver jag då inte rättfärdiga att jag anser och känner att ditt sätt inte är rimligt alls utan superfånigt.

Vi kanske får söner vi som kan älska ett barn oavsett kön då.

Verkligen. Och sen undrar folk varför små pojkar blir män utan positiv mammarelation. Kanske pga att de alltid känt sig lite mindre önskade.